Archive for november, 2013

Kväll med Landshypotek och Bara Mark

onsdag, november 27th, 2013

I kväll var det både årsstämma med Hablingbo LRF på fiket i Burgsvik OCH kväll med Landshypotek på Hemse. Varför ska allt vara samtidigt? En av oss måste ju vara hemma och fixa matlagning och körningar, hämtning innebandy Havdhem och hämtning simträning vid buss i Hemse. Det blev så att jag åkte på Landshypotek i Hemse.

Först var det presentation av ett webb-baserat bokföringsprogram. Firman för programmet hade flugit ner en kvinna från Piteå som presenterade det hela. Programmet går ut på att man synkar det med sitt företagskonto och samtidigt som man betalar räkningen så bokför man den i programmet. Dessutom behöver man inte hålla reda på kredit och debet vilket passar mig ;) Man kan köpa till faktureringstjänst i programmet också. Jag har länge tänkt köpa ett sådant program men har inte riktigt vågat även om man har support. Fördelen med det här programmet är att man kan få lokal support av sin redovisningsfirma, i mitt fall LRF-konsult. De har ju kontor på Hemse och därför vågar jag nu gå över till bokföring på webben. Jag tror alla är glada över den här lösningen. LRF-konsult slipper ha mig sittande hos dem vid deras kunddator och jag kan få vara hemma och bokföra. Kostnaden var rimlig också. Dessutom fick man ikväll ett specialerbjudande på  hjälpattkommaigångochsynkabankontottillbokföringsprogrammet så jag slog till direkt!

Efter det var det två bröder Nilsson som driver ett dräneringsföretag i Bara som berättade om sin verksamhet. Jag visste faktiskt inte att jag var intresserad av täckdikning av åkermark men föredraget var hur spännande som helst. Bröderna brinner verkligen för det de gör och de kunde berätta massor.

Klimatförändringarna har gjort att det blivit en omfördelning av nederbörden. Under den tid man mätt vädret, 1756-2013 så är alla väderrekord från senare år. Varmast, blåsigast, mest regn etc.Till skillnad mot tidigare så får vi numera mest nederbörd under höst vinter. De tunga lantbruksmaskinerna, och klimatet, har gjort att markpackning blivit ett allt större problem. Växterna når inte ner med sina rötter i marken så att de kan hålla fukt. Masken trivs inte. För att förbättra skörden så kan dränering vara en lösning. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om kvällens föreläsning men läs mer HÄR! om Bara Mark och deras arbete.

Bröderna poängterade hela tiden att många gamla täckdikningar som gjordes för över hundra år sedan ännu håller måttet:

- Det var mycket skickliga hantverkare som utförde täckdikningarna med troder och keramikrör! sa de.

I dag använder man sig av laser, CAD och datorer och en jättestor grävmaskin från Holland. Det går snabbare och blir naturligtvis mycket bra, men som sagt, det var tydligt att de hade respekt för dåtidens yrkesmän också.

Sedan berättade Arne Nyrot om Landshypotek. Landshypotek har funnits sedan mitten på 1800-talet. Arne läser just nu Utvandrarna av Moberg och där ligger Karl-Oskar i sin säng och vrider sig av oro inför hypotekslånet. Så de har varit med länge.

Ehh, bröderna Nilsson uppmanade oss hela tiden att ställa frågor. Men jag vågade inte fråga hur vattnet kommer in i täckdikningsrören så det satt jag och funderade på hela kvällen. I pausen frågade jag min granne Henrik och blev då uppmärksammad på att rören är perforerade…. Bröderna Nilsson sa då:

- Ahh, det trodde vi att alla förstod….

Ska ni ha ett intressant föredrag till er LRF-avdelning eller liknande så ska ni bjuda in Bara Mark, de hade väldigt mycket att berätta. Till exempel var de mycket bestämda över hur man ska dra fiber över åkermark. Det kan bli väldigt dyrbart för en lantbrukare i framtiden som vill dränera när det går en fiberkabel lite random över åkern. Det kan bli en enorm merkostnad så de tycker att det ska skrivas in i fiberavtalet.

Det var i alla fall en väldigt trevlig kväll!

Estrid, ditt fikonträd är nu i tryggt förvar vid Hägsarve!

Och till sist en fråga till er bloggläsare som jag också ställde till bröderna Nilsson:

Hur kom vattnet in i dåtidens keramikrör?

/ Mien

Kyrka och Tro

tisdag, november 26th, 2013

Så har den då kommit, årets julbok från Gotlands fornvänner! Våra barn har ju fått varsitt ständigt medlemskap i Fornvännerna och då får man deras årsbok varje jul, det betyder att det kommer hit tre böcker varje år. Medlemsskapen har vi gett barnen i dopgåva. Jag minns att vi tyckte det var hisnande dyrt med 1700 kr som jag tror de ständiga medlemsskapen kostade då, Lillemans var dyrare, kanske 3000 kr. Idag kostar ett ständigt medlemskap 7000 kr. Egentligen är det inte mycket pengar med tanke på att man får en bok om året hela livet.

Våra barn har faktiskt börjat uppskatta sina böcker, lite i alla fall.

Årets bok har titeln Kyrka och Tro.

Hemmansägaren och jag satt med näsan i varsin bok till sent igår kväll. Mycket intressant läsning och ny forskning om gotlänningarna och kyrkan och tron. Vill man bara köpa boken kostar den 300 kr, jättebilligt för en så fin bok. Ett julklappstips?

/ Mien

Deltagarna guidar

mndag, november 25th, 2013

Det här med muntlig presentation är inte alltid så lätt. Det blir ofta en ganska konstlad situation i klassrummet när någon ska hålla föredrag om något. Därför så har jag lagt upp det lite annorlunda i år. Deltagarna har fått en plats i Visby att berätta för sina klasskamrater om. Så vid två tillfällen har vi varit inne i stan och guidat varandra. Vi har haft jätteroligt och vi har lärt oss mycket.

Det är inte ofta man verkligen tar sig tid att gå in i Domkyrkan och titta på allt som finns där. Den här gången var det inte jag som hade förberett lektionen utan det var deltagarna. Bara för mig att luta mig tillbaka, ta in fakta och njuta av allt vackert.

Vi hade sådan tur att just den här dagen var det två antikvarier i kyrkan som pysslade om den gamla dopfunten. Antikvarierna tyckte det var roligt med en grupp vetgiriga människor från Hemse så de berättade gärna om sitt arbete.

Inte mycket finns kvar av Wisborg slott vilket är synd. Men det är i alla fall spännande att föreställa sig hur det såg ut på borggården en gång i tiden.

Borggården var ju som ett eget litet samhälle. Man var i princip självförsörjande, hade till och med egna djur som betade ute i gravarna.

Fastän det var ruskväder den här guidedagen, det blåste storm och var skitkallt, så lyckades vi hålla värmen. Vi hittade olika prång och gömslen i muren som vi kröp in i då vi lyssnade på varandra. Kanske var det det som bidrog till den goda stämningen?

Här är det Söderport som är i fokus. Visste ni att det låg en krutfabrik utanför muren som exploderade så delar av muren vid söderport förstördes? Jag tror det här var på 1700-talet. Måste fråga om det igen.

Det var mycket nytt jag fick reda på om Söderport.

St Göranstornet där man ännu kan se en , jag vill säga kanonkula men det är fel, det är en sten, som sitter fast i muren efter någon strid.

St Göranstornet heter ju så för att man därifrån kan gå till St Görans kyrkoruin. Det var också sjukhus för spetälska.

Tornet sprundflaskan hade vi lite svårt att hitta så vi brände av guidningen på fel plats. Men sedan hittade vi det rätta tornet!

Vilket fantastiskt klassrum vi hade den här dagen, det medeltida Visby. Man borde använda sig av det oftare.

Ringmuren rasade i vintras på ett ställe. Det var intressant att höra om tankarna man har vid återuppbyggnaden.

Region Gotland bidrar inte med pengar till återuppbyggnaden utan det är andra finansiärer.

Kärleksporten. Åh…..

Var är vi nu?

Kruttornet.

Visste ni att kruttornet är norra Europas äldsta, profana byggnad?

Men hallå? Det är ju jättekallt?

Järnvägen på Gotland är ju också en jättespännande period i vår historia.

Kajsartornet, här har det bland annat varit fängelse. Vi fick höra om en kvinna som blev fängslad för att hon kunde läkekonster och botade människor, därför var hon ju såklart i maskopi med djävulen. Men kvinnan led ingen större nöd av fängslingen, det fungerade som PR för hennes konster och kunderna strömmade till som aldrig förr när hon kom ut från fängelset.

Sedan hade deltagarna en del synpunkter på min bilkörning denna dag. Jag ska tydligen ha sagt när jag gasade in i innerstan med Folkans buss att:

- Här i innerstan hittar jag hur bra som helst för här har jag bott i flera år….skryt, skryt…

Och det första jag gör är att jag kör mot enklriktat. Alla i bussen JUBLADE så jag bidrog i alla fall till den goda stämningen om man ska se positivt på det hela….Och så var det visst en del andra incidenter med mig och bussen som deltagarna mer än gärna berättar om…..

Last Friday we did the same thing but now in English.

Hogklint south of Visby.

Tailgate-ish party.

The Baltic had a very green colour this day.

The wind was freezing from the sea.

A model of the Castle of Wisborg. You´ll find it in the Castle park. It´s a good thing to start to talk abot the castle here, then you´ll get a feeling of how it looked.

Thank you all for a very nice day!

/ Mien

Jonas krönika idag

mndag, november 25th, 2013

Och HÄR kan ni läsa Jonas krönika på ledarsidan i GT.

/ Mien

Det var inte Levide utan När…

sndag, november 24th, 2013

Våra helger är helt crazy. Den yngste mannen i huset är ledsen över att vi aldrig har FEST längre, vilket för honom innebär att man städar, tänder ljus, lagar god mat och bjuder in en familj med barn i hans ålder  men jag vet faktiskt inte hur det skulle går till.

Fredag kväll, jag är jättetrött efter en dag i stan med mina elever. Jag har en fot som ballat ur så på kvällen vill jag bara sitta med foten högt och göra så litet som möjligt.Fredag natt. Jag hämtar Stora syrran i en bygdegård som ligger ca en timme från Hablingbo. Stora syrran frågar sällan om dylika hämtningar så när hon för en gångs skull frågar så vill man inte säga nej. Jag lyssnar på P1 i natten, radiopsykologen och Meny och har riktigt trevilgt där vid halv två.

Halv sex ringer klockan. Stora brorsan och Hemmansägaren ska väckas. De ska iväg på simträning respektive lammklippning som för en gångs skull går att samordna.

Sedan är lördagen ganska soft. Syrran och jag fodrar djur, tvättar, städar, lagar mat, hämtar stora brorsan vid bussen. En helt ok lördag som slutar i TV-soffan med alla ungdomar som är hemma.

Söndag morgon. Hemmansägaren åker till stan med vår innebandykille som har match. Innebandyklubban är tio centimeter för kort och skorna är för små men det är inte så lätt att fixa en söndag klockan halv nio i Hablingbo. Så tråkigt att vår sportaffär i Hemse var tvungen att lägga ner. Vi som är hemma skruvar upp nya postlådan, den gamla tog stormen. Vi städar i trädgården och matar djur och klockan elva är stora brorsan och jag på plats i Levide bygdegård för att städa.

Ingen annan är i Levide bygdegård. Där är alldeles tomt. Min mobil har gått sönder, den kan man bara smsa från. Efter en del krångel får vi veta att vi ska vara i NÄR bygdegård. Vi kör till När….

Ja, så där håller det på. Och i vardagsrummet ser det för jävligt ut. Och nästa helg är det väl första advent?

/ Mien

Sprogefilmen och Haimgärde tankar

fredag, november 22nd, 2013

På deltidskursen med pensionärerna som jag undervisar har vi sett en film som Sproge Hembygdförening gett ut. Jag fick filmen av sprogeborna en gång då jag var där och talade.

Pensionärerna och jag blev väldigt tagna av den där filmen så då bestämde vi oss för att bjuda in Rut Edberg  vars manus filmen bygger på.

Rut kom till oss i onsdags och berättade den fängslande historien om igen. Rut och hennes man Sune köpte en gård i Sproge på 50-talet. Gården hade stått orörd i princip sedan 1700-talet kan man säga, man hade inte städat ur gömslen och förråd. När så Rut och Sunde börjar ta sig an gården nystas historier upp om människor som bott på gården tidigare.

Man hittar massor med ark skrivna på stenografi. En ung, begåvad pojke, Elof, i slutet av 1800-talet, skriver om sin längtan efter att få studera. Elof dör i TBC blott 18 år gammal.

Arken med stenografi fick Rut hjälp av en granne, Bo Persson, att översätta. Bo hade lärt sig stenografi som pojke genom att stå och kika över axeln på sin far när han gick en stenografikurs. Bo Persson skrev själv också, hans häfte Haimgärde tankar har pensionärerna och jag läst och förälskat oss i. HÄR!  kan du läsa mer om Bo Persson.

Gamla kläder berättar också om gårdens historia.

Handstickade bröllopsvantar och räfsvantar.

Rut och Sune har gett ut en bok om sojdesbränning också.

Boksingering.

Vetgiriga elever.

Den här handboken om kyrkoceremonier från 1608 hade Rut med sig också. Jag blev häpen över hur lätt det var att läsa och förstå texten. Men när Rut läste kapitlet om hur man skulle straffa “lösaktiga kvinnor” så blev vi alla upprörda:

- Det fanns väl en karl med i bilden också? hojtade pensionärerna argt.

Vi hade velat fördjupa oss mer i den här texten. Jag fick i alla fall en idé om att vi ska börja med lite kvinnohistoria. Det är det som är så kul med en sådan här kurs, man kan läsa sådant som man är intresserad av. Det är vi som bestämmer innehållet.

Tack RUT för att du kom och gav oss en fantastiskt intressant förmiddag!

Slutligen får jag väl då också gratulera Hemmansägaren till en tredjeplats på centerns riksdagslista, på Gotland alltså! Grattis!

Bo Persson, Sproge, får avsluta lite eftertänksamt:

Jag har nuck hatt gutt hude,

men ja har int hatt förstand på ti använd de.

:) Mien

Jag styrelseuppdrag?

tisdag, november 19th, 2013

Det händer ganska ofta när man bor i en socken att man blir uppringd och tillfrågad att ta på sig olika uppdrag. Massor med föreningar behöver folk till olika saker. Ofta ska man baka, räfsa, hjälpa till på julmarknader och andra insamlingar, städa bygdegårdar etc. Det är absolut jätteviktiga uppdrag alltihop och vi alla måste ta på oss att hjälpas åt för att fylla de här funktionerna, även om just bakning kanske inte är min grej…men jag ska städa Levide bygdegård på söndag!

Hur som blev jag i alla fall uppringd häromdagen och tillfrågad om jag kunde ta på mig ett nytt uppdrag. Man letade efter en kvinna från södra Gotland som vågar säga vad hon tycker och så hade man föreslagit mig!

Så imorgon kanske jag blir invald till mitt första “styrelseuppdrag” eller vad man ska kalla det. Arvoderat är det också.

Hemmansägaren har naturligtvis stora förhoppningar inför det här. Han ser det som början på min nya karriär. Det är naturligtvis helt i hans eget intresse då han själv hoppas kunna dra sig tillbaka, kunna gå hemma och pyssla, klyva ved och mata lamm:

- Inte sedan du var bostadsrättsföreningens ordförande då vi bodde i Uppsala har jag sett så här ljust på framtiden! säger han förhoppningsfullt.

Ja, ja, nu är det här uppdraget ganska blygsamt och arvodet inget man kan försörja en karl på.

- Vem vet, vem vet! myser Hemmansägaren.

/ Mien

Lärarlegitimation

mndag, november 18th, 2013

Eftersom vi jobbar i en verksamhet som inte lyder under skollagen så har vi varit lite slöa med att ta ut våra lärarlegitimationer. Men så blev det prat om att det skulle kosta en massa pengar att få ut dem och det kan ju faktiskt vara så att man behöver dem någon gång och då blev det fart på mig. Det tog bara några veckor från det att vi skickade in alla papper och intyg tills att legitimationerna kom.

Jag har läst 30 poäng extra språkdidaktik utöver min examen och 30 HP specialpedagogik men det fick man inga cred för alls, jag fick bara behörighet i mina tre ämnen. svenska, engelska och sv2. Jag blev dessutom sur över att jag inte fick för SFI, svenska för invandrare, som de sa under utbildningen att vi skulle få. Jag skulle just skriva ett överklagningsbrev till Skolverket då jag råkade läsa det finstilta också:

Och ja, jag är behörig för SFI, alltså undervisning för svenska för invandrare med vuxna elever. Nu ska det bara flytta lite invandrare till Sudret också som jag kan få undervisa.

Hemmansägaren har ju alltid haft som hobby att ta någon liten kurs hit eller dit. Det har ju samlat på sig om åren. Han har utnyttjat sina studiemedel till max, kan man säga, fått många poäng för pengarna. Och så kom då hans legitimation:

Ha, ha, jag tror han vinner tävlingen flest behörigheter!  Men vad är naturvetenskaplig spets inom försöksverksamhet? Har aldrig hört talas om det. Och finns ämnet hållbart samhälle på gymnasieskolan?

/ Mien

Fårfiol

mndag, november 18th, 2013

Inte för att jag är speciellt pysslig av mig men igår fick jag riktig julstämning här hemma. Vi var och hämtade några fårfioler som vi haft inlämnade för rökning. Fiolerna spred en oemotståndlig doft i köket där de låg på köksbordet. Till och med tonårssonen vaknade till liv under sin neddragna mössa och utbrast:
- Men shit vad det luktar jul!
Sedan fick jag i vanlig ordning bråttom till ett möte i stan och tänkte att fiolerna får jag ta rätt på senare. Jag tänkte att de nog skulle må bäst på uteplatsen där det var svalt och torrt så jag bar ut dem dit och lindade in dem i plast tillfälligt.


När jag så sitter på mötet i Visby får jag ett argt SMS från Hemmansägaren:
” Så sanslöst omdömeslöst av dig att lägga köttet ute! Åtminstone en stor stek har den vita knähunden kånkat iväg med och ätit ett stort stycke av. Det var sista gången du…bla bla”
Med ens var all julstämning som bortblåst. Men hur kan man ha sån otur? Den vita knähunden som är så kyndig , vem kunde ana att hon gillar rökt kött? Och hur har hon kunnat dra iväg med en fårfiol som väger mer än vad hon själv gör?


Sedan blir jag sur. Det är väl inte jag som ska ha skäll? Det är väl faktiskt den vita knähunden som varit omdömeslös? När jag går på Hemmansägaren om det här menar han bara att det är skillnad på människors och djurs kognitiva förmåga och att han står fast vid att hela skulden ska läggas på mig. Orättvist är det. Jag vill också vara hund.
Det här får mig att tänka på den där morgonen då jag träffade min grannfru ute vid postlådan.
- Jag är så arg, Mien! sa hon och för att understryka det viftade hon argt med morgontidningen.
Grannfrun berättade sedan att hon i åratal sparat ett tidningsurklipp med viktigt innehåll, jag har glömt vilket. Nu hade dagen kommit då hon skulle använda det viktiga klippet och hon hade därför lagt fram det på köksbordet kvällen innan. Sedan så bar det sig inte bättre än att familjens röda katt blivit instängd i köket under natten och i någons slags frustration över att vara instängd hade rivit och bitit sönder det viktiga klippet till småsmulor.
- Det finns absolut ingenting kvar av texten, suckade grannfrun.
Medan vi står där och pratar kommer den skyldige gående. Grannfrun lyfter upp katten och smeker honom och kallar honom älskling.
- Men, är du inte arg på honom? undrar jag.
- Nä, inte ett dugg, säger grannfrun. Det är honom där borta som jag är arg på, och så viftar hon med tidningen bort mot den ont anande äkta mannen som står och pysslar med en traktor storgården. Det var han som stängde dörren till köket!
Och så går hon med raska steg iväg mot mannen som nog inte ska få höra att han är en älskling.
Visst förstår väl jag också att man inte ska lägga skulden på djur. Men det var så komiskt på något vis. Katten har haft sönder en grej och får massor med kärlek och maken får massor med skäll.
Det är precis som hos oss med fårfiolerna. Men jag fick inte bara skäll. Jag fick fårfiol också. Mör, med lagom sälta och delvis redan trancherad av den vita knähunden.

Morran, sociopat?

lrdag, november 16th, 2013

Varje lördag morgon. Vi väcker stora brorsan kvart i sex. Ha ha ha. Frukost. En av oss kör till stan. Jättebra program på P1 så det är nice, som ungdomarna säger. Idag, jag körde,  först Vetenskapsradion med gotlänningen Jesper Sollerman som berättar vad han ser i sitt teleskop, Jupiter och dess månar. Sedan bokcirkel på Pappan och havet.

Jag, som ÄLSKAR Mumindalen ska absolut läsa de rätta kapitlen till nästa lördag. Duktiga litteraturvetare analyserar de lästa kapitlena och jag lärde mig så mycket om Morran idag.

Morran till höger. Man sa idag att Morran är sociopat. Om hon bara får kärlek och uppmärksamhet så kommer hon att sluta släcka alla ljus och sluta förvandla allt till is. Morran står för det onda som ändå måste finnas i en berättelse för att skapa spänning.

Bossen, tränaren, på simträningen idag. Kolla klockan.

Vårt kök just nu. Alla ungdomar hemma. Syrran letar efter lämpliga glöggmuggar. Helst vill jag vara hemma och se film med de här ungdomarna men vi ska på Hablingbodansen, kul det också. Stine lagar maten och det vill man ju inte missa.

Mien