Archive for december, 2013

Gott slut!

tisdag, december 31st, 2013

 Vilket väder vi har haft i mellandagarna. Jag är kompledig från jobbet och skulle jobba med gårdens papper och bokföring men vad har jag gjort?

Räfsat i trädgården varje dag. Vi har enorma mängder löv. Kan ha ett samband med att vi har alldeles för många träd i vår trädgård kanske. Jag tycker det är roligt att räfsa men jag hinner nästan aldrig det. Och på våren är det lamning och trädgården är inte prio ett precis. Räfsa är min grej, man får vara ute och röra på sig och det blir fint. Ny räfsa har jag köpt till mig själv i julklapp också. Nu kan alla vårblommor komma upp utan problem.

Ett projekt vi har 2014 är att hyra skylift och befria valnöten från den enorma murgrönan som håller på att ta död på det vackra trädet. Men Hemmansägaren säger att röjning av skogsplanteringarna går före. Han och pojkarna jobbar i skogen medan jag räkar löv här hemma.

Ett GOTT SLUT önskar jag er alla!

/ Mien

Julafton 2013, pulpeten och granen

sndag, december 29th, 2013

 Jag vill inte ha några julklappar från Hemmansägaren. Hans julklappar brukar vara något han vill ha själv. Min svägerska i Klinte har samma erfarenhet från Hemmansägarens bror. Svägerskan och jag satt och beklagade oss för varandra kvällen innan julafton över snöskyfflar, grensaxar och kvistyxor vi fått genom åren.

Därför bådade det här rimmet så gott i år. Skriva och pulpet, det lät ju riktigt bra. Men, jag vet inte….jag borde ju känna Hemmansägaren vid det här laget. Han hade köpt sin present till mig på Siltbergs smide, ni vet företaget i Hemse som gör lammgrindar.

Hemmansägaren och jag blir ofta osams då vi jobbar med lammen. Hemmansägaren blir sur på mig över mina lappar med öronnummer och pennor som jag håller hårt i då han tycker att jag borde vara mer behjälplig med att fånga lamm och packa ull och allt vad man nu ska göra:

- Du står bara där och håller i dina papper! brukar han dövla över mig.

Pulpeten visade sig vara ett skrivbord som är specialgjort till lammgrindarna. Man hänger det över grinden så att man kan lägga ifrån sig papperna.

Där finns till och med hållare för pennorna och en kant som gör att papperna inte glider av. Men så mycket poesi över det hela vet jag inte om det är….

Ett annat trätoämne vi har är det här med julgran. Vi äger massor med skog, ännu mer nu då vi köpte till mängder med skog härom året. Därför tycker jag att man kan kosta på sig en snygg gran.  Det tycker inte Hemmansägaren. Han tycker man kan ta någon ruska som ändå ska bort.

I år kom han in med den här. En granruska som vägröjaren helt befriat från grenar på ena sidan.

- Du kan ju ha den mot en vägg, sade Hemmansägaren uppmuntrande, en väggran!

Jag höll på att bli vansinnig.

Till slut fick jag in den här:

Jätteful den också. Faktiskt en av de fulaste granarna jag sett. Men svärfar skickade en hälsning om att produktionsmässigt så är det en fin gran. Jag tycker inte man måste tänka på produktion då det är jul.

/ Mien

Julen 2013 del 1

sndag, december 29th, 2013

 Hej alla och god fortsättning! Här kommer lite bilder från vårt julfirande, tyvärr helt huller om buller men det får gå ändå. Det är ändå lite kul att gå tillbaka om några år och se vad vi hade för oss.

Annandagen var det julmat i mommos fina, pyntade hus, tyvärr bara en bild från spisen i köket. Men kalkonen vi åt var grym!

Juldagen hade vi några vänner här på fårfiol och hembryggt öl. Thomas in action.

Kvällen innan julafton, lilla julafton, var vi i Klinte hos svågern och svägerskan på julmat. Jättemysigt. Kusinerna bytte klappar.

Vädret har varit varmt. Annandagen och dagen efter har jag räfsat i trädgården, något jag inte hunnit under hösten. Jätteskönt att få bort alla lönnlöv från gången som gjort att man inte kunnat gå där.

Och så har jag städat ett rum som vi kallar för källaren. Dit in har man inte kunnat gå de senaste två åren. Vi glömde en säck med lammvällingpulver där förra våren. Sedan har mössen kalasat på det och lagt sina musbajsar över allting. Äntligen har jag haft tid att i två dagar nogsamt städa och tvätta allting så att vi den här julen kunde ha julmaten där inne. Så skönt. Min bästa julkapp ever.

Hemmansägaren och pojkarna har tagit bort två tunga och farliga ladportar i lammhuset och ersatt dem med dörrar gjorda av plåt med små hål i. Nu släpps ljuset in men vinden stannar utanför. Nedtill har Hemmansägaren och Stora syrran passat in en metallgrind som de klätt in, jättebra blev det.  Lätt att öppna, lätt att stänga. När man är KRAV är det här med ljusinsläpp viktigt.

Tillbaka till julbordet i Klinte med jättegod mat lagad av svågern och svägerskan.

Min favorit var små rökta laxrullar med färskostkräm.

Fotbollsturnering i Klintehallen i mellandagarna, Annonsbladet Cup. Hansa Hoburg vann alla sina matcher.

Julafton kom syrran med familj till Hägsarve och sov över. Vi hade väldigt roligt. Här finaste kusinerna L och B.

Lilla J hade en ordentlig omgång av vattkoppor. Men hon höll humöret uppe ändå med hjälp av alvedon.

Och så kom TOMTEN! Den riktiga tomten med riktigt skägg.

Vi rimmar på alla julklappar. Mest för att dra ut på det där julklappsöppnandet lite. De som inte kunde rimma fick hjälp av Hemmansägaren. För säkerhets skull stryker han under alla rim så att man riktigt ska förstå. Det här var ett par grytlappar som Lilleman gjort till mig.

Syrran och jag är vana från vårt barndomshem att man inte bara får slita upp allting med en gång. Det ligger ju mycket omtanke bakom varje klapp och då ska den omtanken ges utrymme också.  Först delar tomten ut alla klappar och läser alla rim. Sedan vinkar man av tomten ( kör hem honom till Havdhem…). Sedan öppnas klapparna i turordning, yngst öppnar först. Helst ska rimmen läsas en gång till så alla kan vara med och gissa men det går ju inte alltid när man har småbarn. Alla skötte sin klappöppning exemplariskt i år utom Hemmansägaren som fusköppnade hela tiden. När jag och systrarna blev äldre bytte vi turordningen till att äldst öppnar först för vår mommo Helny var alltid så otålig. Kanske måste vi införa den turordningen nästa år för vissas skull? :)

Hemmansägaren är alltid så mån om att Tomten ska få något att dricka.

Tomten älskar hembryggt öl.

Det vill till att man är klar i strupen när alla rim ska läsas.

Vad kan det här vara?

Jo, ett julförkel till mor! ;)

Lilla J fick ett svärd, precis som hon önskat.

Stor förväntan.

Här väntar alla på tomten.

Hundarna trängdes med Hemmansägaren i soffan.

Lilleman var väldigt nöjd med sina klappar.

B fick klistermärken som glows in the dark.

Hela julgänget.

Lilleman fick en jättelegobil som han byggde på hela julafton och halva juldagen.

Stora syrran hade köpt julklapp till oss fastän hon inte fick. Den här urtjusiga teservisen från Hackefors. Som ny fast köpt på Kupan.

Mest förväntansfull var Hemmansägaren på julklappen han köpt till mig. Kan ni gissa?????

Min kompis Cattis kom och åt mat i mellandagarna med sina barn, det var så mysigt.

God Fortsättning! önskar alla vid Hägsarve & Co!

GOD JUL!

tisdag, december 24th, 2013

 En riktigt GOD JUL önskar hela familjen Niklasson!

Julen har börjat superbra med lilla julafton hos svågern och svägerskan i Klinte. Alla paket är inslagna och rimmade på. Nu ska jag duscha och sedan rulla köttbullar.

Ha det bäst önskar Mien med familj!

Och så en liten innebandymatch mitt i alltihop

fredag, december 20th, 2013

 Det är svårt att få tiden att räcka till allt som man vill nu före jul. Tur att man har storebarn som kan hjälpa till.

Och tur att allt julpynt redan är på plats.

Min guldkant den här terminen har varit mina fina pensionärer i deltidskursen.

Här samarbetar de så fint runt en klurig julfrågesport som fröken haft med sig. Vem har skrivit berättelsen om den snåle gubben Scrooge? Det visste i alla fall alla för den julberättelsen har vi läst tillsammans.Vet ni?

Till i onsdags hade vi Kerstin Ekmans julberättelse i läxa. Ekmans farmor kokar karameller av olika slag. När jag kom till klassrummet möttes jag av det här.

Små tallrikar med gotter utplacerade överallt. En av deltagarna hade bakat exakt det godiset som fanns med i berättelsen, till och med de små gröna ärtskidorna hade hon fått med.  Inte alla som har lika delaktiga elever va?

I går var det Folkans traditionella och spektakulära julbord. Helt makalöst, finns inget som slår det! Och efter julbordet var det julkonsert med musiklinjen, jättefint. Idag är det julavslutning i kyrkan och jullunch. Man är redan helt utfestad innan jul!

Vissa saker kunde kanske vara bättre planerade. Vad sägs om innebandymatch i stan lördag? Morr.

Här är matchen som var förra lördagen, Lilleman i Hoburgs färger.

Jo, och så meddelar bryggmästaren att julölet är fantastiskt! Det är tydligen viktigt med skummet för det fick jag ta bild på flera gånger.

Nu ska alla väckas för här ska firas jul en sista dag på Folkan!

/ Mien

Mejl från gården 2013-12-14

onsdag, december 18th, 2013

 Hej!

Jag finns här och jag lever. Sista skolveckan innan jul är ju alltid lite crazy men jag tycker ändå att jag tar det ganska lugnt i julbrådskan. I lördags skrev jag en krönika som jag själv blev väldigt nöjd med. Här har ni den:

Krönika om PISA-rapporten

Alla pratar PISA. Och med PISA menas OECD- ländernas undersökning av skolelevers kunskaper. Inget annat land av de 33 i undersökningen har fallit lika mycket som Sverige i senaste mätningen. Och Sverige som satsar så mycket pengar på skolan.
Hemmansägaren gjorde mig uppmärksam på att den första som fick uttala sig om de undermåliga PISA-resultaten i media var Martin Ingvar, hjärnforskare. Ingen skugga över Martin Ingvar, han är både en sympatisk och kunnig person. Men har vi inte en del av problemet här? När skolans resultat ska analyseras så tillfrågar man inte Skolverkets generaldirektör. Inte någon rektor, inte någon lärare, utan en hjärnforskare. Skolmänniskorna är inte betrodda längre. Det måste vara en expert på hjärnforskning om det ska bli någon tyngd i det hela. Det säger en del om vår syn på skolan.
För några år sedan gick jag en vidareutbildning i specialpedagogik vid Linnéuniversitetet. Vi hade en pedagogikforskare som föreläsare och han var väldigt ensam i sitt skrå, läsutveckling, Sverige har satsat mycket lite på pedagogisk forskning. Pedagogikprofessorn gjorde oss uppmärksamma på det som han ansåg vara skolans största problem vad det gäller läsutveckling, time on task kallade han det för, tid för uppgiften.
Tittar man på elevernas timplan så ser det ut som det finns mycket tid för time on task. Men studerar man det noga så ser man att deras garanterade undervisningstid inte alls sammanfaller med faktisk tid. Det är massor med andra vällovliga aktiviteter som kommer emellan, Röda korset kommer och informerar om hjärt- och lungräddning, det är temadagar, politikerbesök, friluftsdagar etc. Allt det här är naturligtvis jättebra saker men räknar man ihop allt så tar det tid från ursprungsverksamheten, läskunnigheten blir lidande. Det som jag fick med mig från den här kursen var just det att varje gång man som lärare går med på eller tvingas att ställa in en lektion så måste man tänka efter, räkna efter, hur drabbar det här mina elever? När jag var på studiebesök på en skola i somras så sa rektorn där samma sak, han höjde ett varningens finger för just frekvent temaläsning där hans erfarenhet var att färdighetsämnena, som matematik och språkinlärning, blev lidande.
Jag är inte en sådan person som tycker att skolan var bättre förr i tiden. Det finns massor med saker som är bättre nu, elevinflytande till exempel. Men när jag tänker tillbaka så tror jag det var mer time on task när jag gick i skolan. Vi satt där i klassrummet i Sanda med min faster Alice som var vår fröken. Faster Alice ägnade all sin tid åt att lära alla att läsa. De som behövde mer tid fick faster Alices odelade uppmärksamhet. Faster Alice har själv sagt att under hennes 40-åriga lärargärning så var det ingen elev som lämnade hennes klass utan att kunna läsa och det tror jag är sant. I våras när faster Alice firade sin 90-årsdag tittade hon rakt in i tidningsfotografens kamera och sa:
- Jag har haft ett väldigt viktigt jobb!
Det självförtroendet och den självinsikten borde ingjutas i alla som jobbar i skolan

Ny webbläsare

torsdag, december 12th, 2013

 Jaaa! Nu funkar det!

Tack Annelie och Ingrid! Som en nödlösning bytte jag webbläsare och då funkar det! Men då hinner jag inte blogga….

Älskade gulliga Ingrid Levander med bloggen Livet efter 70 har engagerat sig på alla vis och tålmodigt lyssnat på mitt gnäll, tack för det. Jag ska prova att med hennes hjälp uppgradera bloggen när livet har lugnat ner sig lite. Tills vidare funkar det så här!

Nu till stan på möte.

Mien

Bilduppladdningen funkar inte

mndag, december 9th, 2013

Hej!

Tack alla som har svarat på mitt fotinlägg. Foten är nu lite bättre och jag kan gå hjälpligt.

Sitter här och skulle ladda upp bilder från helgen men då går inte det? Bilduppladdningen fungerar inte? Jag blir galen. Min mobil har gått sönder, bilduppladdningen fungerar inte, diskmaskinen läcker ut vatten på golvet, kylskåpet läcker vatten både inne i kylen och ut på golvet….Är det roligt det?

Helgen har i alla fall varit väldigt innehållsrik och det var ju synd att jag inte kunde dela med mig av det.

Mien

Kryckor i adventsbrådskan och fotovernissage på Vingården

tisdag, december 3rd, 2013

I torsdags skulle jag bara springa ut och lägga i pannan innan jag skulle upp på Hemse och hämta Lilleman. Jonas och Stora brorsan är i stan på gymnasieinformation. Jag skulle alltså bara lägga i pannan. Där ute i mörkret snubblar jag på en båspallmatta som någon lagt ut som en snubbeltråd.

Jag flyger omkull. I famnen har jag gamla mjölkförpackningar och annat köksavfall som ska i pannan. Jag ramlar i en hög med skräp. Foten gör fruktansvärt ont och jag kan inte resa mig.

Ingen mobil har jag med mig heller. Då hör jag grannen. Det är sällan han är hemma för han är nästan alltid ute och jobbar på någon åker någonstans men nu är han faktiskt hemma. Jag skriker, låter smärtan vråla ur mig.

Grannen hör ett skrik. Men det brukar låta en del ifrån oss så han tar ingen större notis om skriket. Hemmansägaren och jag brukar dövla på varann. Barnen brukar föra oljud. Grannen fortsätter med sitt. Men så börjar han fundera på det där skriket. Det lät inte som vanligt. Kanske var det något konstigt ändå? Grannen ger sig ut i mörkret för att se vad som står på.

Vilken tur jag hade! Jag hade aldrig kunnat ta mig in själv med den onda foten. Grannen kom stickande med de här kryckorna som går runt som något slags stafettpinnar mellan gårdarna i grannlaget. Grannen har själv använt dem i höst men är nu klar med dem. Jag tror kryckorna är ända från tant Karins tid, grannens farmor, hon behövde dem och sedan har de aldrig blivit återlämnade. Hemmansägaren hade dem också då han bröt benet. Nu har jag dem….

Foten är inte bruten men är inte i brukbart skick ändå. Skit också.

I helgen har jag inte kunnat göra så mycket. Andra har varit desto pyssligare. Lilleman och Hemmansägaren ägnade hela söndag eftermiddag ute i vedförrådet.

På söndag den 8 december är det Folkans fotoelevers vernissage på Vingården mellan 12 och 17. Årets fototema är Hablingbo! Samtidigt är det Röda korsets julmarknad. Hemmansägaren och Lilleman ska ha en station där man kan få tälja sin egen julklapp. Kom och var med!!!

Så det var det de förberedde i söndags. De ritade mallar.

Och producerade fina bruksföremål. He he, den här aktiviteten är ju rätt in i vedboden för vår Lilleman, eller hur man ska säga. Han älskar ju att pyssla! Han kommer att bli en sådan där gammal gubbe som sitter och säljer smörknivar på Hemse torgdag!

Jag tror han skar sig en 7-8 gånger. Till slut gav han upp det där med plåster utan gjorde ett heltäckande bandage! Hemmansägaren skar sig också. Tur man har en välfylld bandagelåda.

Lady blev så inspirerad så hon täljde hela eftermiddagen också. Ute på åkern låg hon och finsnickrade på ett gammalt ruttet lammben hon grävt upp ur gömmorna. Kanske hon kan ha en egen station på Vingården på söndag? :)

Så fort jag ska publicera något på bloggen eller ska klicka SÄND på något viktigt dyker den här fåntratten upp bakom skärmen och trampar på tangentbordet så att allt jobb man lagt ner blir knas och ingenting går att skicka. Inte ens med våld kan man flytta honom. Ett argt SCHAS fattar han inte. Han förstår inte att man vill honom illa, vill ha bort honom. Han står bara obrydd kvar och spinner.

I lördags hade vi gubbdagis här. Det bryggdes dricke. Nu kommer inte bilderna i ordning och jag vet inte heller vilka maltsorter, humlesorter eller amerikansk jäst man använde.

Markus och jästen.

Jonas och baljorna.

Mjölkkylen.

Erik och maltstöpning?

Markus, Erik och enen.

Nä, det är här man stöper maltet va?

Lilleman var med hela dagen. Han eldade. Vår brygghusgryta behöver renoveras, den fina järnluckan har ramlat bort, men det fungerade att elda ändå. Den lilla eldluckan är till kölnan på vinden. Någon gång skulle det vara kul att prova att röka eget kött.

Dricken jäser och jag har fått stränga tillsägelser att elda i pannan så det håller värmen och att hålla alla dörrar stängda!

Vilket adventsväder vi hade! Synd att man inte kan vara ute och promenera med den här foten!

/ Mien