Mejl från Gården

Murr så kallt och mycket snö det är. Jag har spännande bilder från mitt besök i Sproge kyrka med pensionärerna. Men tills jag hinner ladda upp dem så får ni läsa Hemmansägarens krönika som var publicerad i onsdagstidningen, HÄR! eller läs här nedan. Han har fått mycket beröm för krönikan. Miljöpartiet har hört av sig och sagt att de tyckte det var mycket bra skrivet och att de gärna vill värva honom. Får se hur det går med det. Just nu är den store krönikören på Centerns kommundagar i Malmö.

Detaljplan med lååång historia

Publicerad 2014-01-29

KRÖNIKA

Jo, häromsistens på regionstyrelsen pratades det detaljplan för Snäckområdet. Och länge pratades det också. Ärendet är ju tio år gammalt så det är inte helt lätt för någon att reda ut alla turer. Som alltid när frågorna blir utdragna i tid så blir det fler och fler aspekter att ta hänsyn till och antalet redan ömma tår ökar exponentiellt med tiden. Själv satt jag och tänkte att ledningskontoret får anställa en historiker som sammanfattar de här segdragna ärendena för oss som inte varit med sedan bronsåldern. Det skulle kunna låta ungefär: ”Det hände sig vid den tiden då Carl Bildt var Kejsare i Sverige och Jan Lundgren var ståthållare i kommunen…”.

Jag var inbjuden till Linde centeravdelning häromkvällen. Det var avdelningsstämma. Det är ännu några tappra själar som håller igång det politiska livet på gräsrotsnivå men nog är det en flämtande låga. Vad händer när den partipolitiska verksamheten helt och hållet övergår till en centraliserad och professionaliserad apparat som utgår från närmaste tätort, i bästa fall från Visby men mer troligt centrerad till Stockholm?

Annars diskuterade vi de politiska frågor som varit aktuella såsom skolan och vården.

På vägen hem tänkte jag att det ändå är helt fantastiskt att få bli inbjuden till Linde gamla skola och sitta och diskutera riktiga och viktiga saker med kloka människor en helt vanlig söndagskväll i januari. Men lite är det som Paulus besök hos de första små kristna församlingarna fantiserade jag när jag åkte hem i vintermörkret.

En annan rolig resa gjorde jag till Uppsala tillsammans med några av våra seniora medborgare. Hemse utveckling ville titta på trygghetsboenden och låta sig inspireras av Uppsalahem. Vi fick ett fantastiskt mottagande av kommunen i det stora nya kommunhuset och sedan en proffsig rundvandring av två ungdomar i ett nybyggt trygghetsboende. I Uppsala byggs det så mycket alla bara hinner med, även trygghetsboenden. Varför skulle vi inte kunna göra det här? Ett trygghetsboende är i all korthet ett boende för dig som är över 70 år. Till boendet finns ett gemensamhetsutrymme som viss tid på dygnet är bemannat. Det fina är att det finns möjlighet till gemenskap och viss service och hjälp från en personal.

Jag har förstås funderat på det där med den nya chefens lön också. Någon skrev i tidningen att det nästan inte skilde något i lön mellan honom och statsministern. Nej, kanske inte men när jag räknade efter så skilde det typ min lärarlön. Nästan ingenting kanske men också ett exempel på hur stora siffror kan göra en fartblind.

Det finns en övertro på chefer. Det är som om vi går runt och väntar på Messias. Lyssna mer på oss som jobbar på golvet i stället. Just nu finns en tendens i kommunen att cheferna och förvaltningarna hellre kommer i konflikt med sina anställda och med fack.

Det är som om vi arbetare är någon svårhanterlig materia som man måste vara en alldeles särdeles jävel till chef för att hantera. Vi har sett det på lasarettet, på mitt eget jobb och nu verkar det blåst upp en liten konflikt kring hur det nya F-huset ska inredas.

Vi behöver ett mer konstruktivt samtalsklimat. Då kanske fler än 46 procent av de anställda kan rekommendera regionen som arbetsgivare.

TEXT: Jonas Niklasson

Det ligger snö över Gotland. I natt har vinden vinat rakt in i vårt sovrum och vårt gamla hus har inte lyckats hålla oss varma. Enda stället det är varmt på är uppe på vinden där det ju är isolerat, där uppe bor Stora brorsan och Elof. 

I går var det ett  program om katter på Vetenskapens värld, HÄR! Forskare hade satt på sändare på 50 huskatter i en engelsk by så man kunde se hur de rörde sig och vad de hade för sig på nätterna. Vi fick lära oss att katterna anpassar sig mer och mer efter oss. Att de kan dela revir och att de bara slåss i nödfall, väldigt få kattslagsmål var det. Och också att katterna jagar mycket mindre än vad man hittills trott. Det är vanligare att de går in till grannkatten och äter upp dennes mat än att de fångar en fågel. He, he, det är ju precis vad som händer i vårt grannlag, grannens Tiger kommer in till oss och äter! Det var ett väldigt intressant program!

Yngste sonen konstaterade att man inte skulle få så mycket vetenskaplig information om man satte en sändare på Elof:

- Han går ju bara mellan varma fläcken här inne och pannrummet, det är den längsta utflykt han gör!

Jag kom på mig med att sitta och längta efter sommaren idag. Speciellt då jag tömde Hemmansägarens mobiltelefon på bilder häromdagen. I somras hade han någon idé om att bilddokumentera alla lammklippningar han är ute på. Det är ju helt fantastiskt egentligen hur mycket han får se av Gotland.

Här har han varit på något ställe på Fårö tror jag, ett fint lammgift i bakgrunden. Precis som han hade klippt tackan så födde hon, en unge som snabbt kom på benen. Ingen visste nog att tackan var dräktig, annars klipper man ju dem inte i högdräktigheten.

Lady mitt ute på alvaret på Fårö. Svårt att tänka sig det här idag då det ligger snö och är ganska många minusgrader.

Yngste sonen och Lasse spikar på vedbodtaket i somras. Himlen hade en alldeles förunderlig färg.

Micke och Henning hade gjort en egen SMAKLÖSA-skylt till konserten som var i Hablingbo i juli. Åhh, vad jag längtar efter juli!

Det är ganska många grejer att hålla rätt på då man är lammklippare. Ibland glömmer man kvar någon viktig grej ute på gården och då blir det problem på nästa ställe. Eller som i somras, Hemmansägaren fick med sig fårägarens förlängningssladd hem. Den här sladden var alldeles ny och var lånad av fårägarens fru som hade köpt den till julgransbelysningen. Hon var inte helt nöjd med att den hamnade i Hablingbo. För att lugna dem lite dokumenterade Hemmansägaren sladdens förehavanden. 

Jag har glömt bildtexten till den här bilden. Men jag tror det var något med sladdbarn.

Och här hänger sladden lite i Hablingbo.

Och här knyter sladden nya kontakter, sommarhablingen John Bergman vid Stenstu.

Ha ha, antar att den stackars frun blev helt galen då hon fick de här MMS:en med sin julgranssladd från Hemmansägaren.

Nä, nu längtar jag efter att sitta och hänga på Estrids veranda en varm sommarkväll. En liten god drink brukar man bli serverad där.

/ Mien

 Idag var jag och hämtade den legoslaktade grisen jag beställt på Sudergrisen AB i Havdhem.  Legoslakt innebär att köttet slaktats på godkänt slakteri med veterinärbesiktning och allt och priset man betalar för köttet är inklusive moms. Tyvärr kan man inte legoslakta gris på Gotland, bara nöt och lamm.

Men Malena kör över grisarna till Oskarshamn till ett litet slakteri där. De styckar och packar också.

Att få grisen vakuumpackad kostar 5 kr per kilo och köttet håller sig färskt i två veckor efter packningen. Om man inte lägger det i frysen för då håller det ju sig säkert ett år. Dumt nog valde jag att packa själv. Jag ska gå ner i köket nu och ta rätt på mina 135 kilo gris, lite lördagspyssel sådär….

Det är ju väldigt fint att kunna få det packat såhär.

Här är prislistan, lite mörk blev Hemmansägarens bild. Jag tog en hel gris och det kostar 55 kr kilot. Vill du beställa en gris så ring Malena 070-8944993. I sommar ska man kunna köpa enstaka bitar också på gården i Havdhem, ett tips inför grillsäsongen. Eftersom det produceras mycket griskött på gårdarna i socknarna ryntomkring så är det bra att man kan få köpa kött härifrån tycker jag.

Alltså, det här var den största grisen jag någonsin köpt!

Vår lunch idag och jag är så proppmätt att jag inte vet hur jag ska orka jobba med kött hela eftermiddagen. Nu ska jag läsa på hur man gör pulled pork, något som alla kockar och mattidningar pratar om.

Jag blev sugen på att legoslakta lite lamm till sommaren. Många sommargotlänningar vill köpa kött till sina grillningar och då kan man sälja enstaka bitar ur boxen.

Killarna som jobbar i skogen rasar av sig sina lunchkotletter i ett nafs.

Det blir otroligt fint nere på vår plantering. Tänk att vi har planterat det här!

/ Mien

 Bloggen har jag prioriterat dåligt på sistone, det är tråkigt när det blir så. Men nu ska jag skärpa mig. Stora syrran är på fastlandet och simmar den här helgen, det betyder att hon inte kommer hem till Hablingbo på fjorton dagar. Stora syrran är den som är mest besviken på mig då jag inte bloggar för hon vill ju se vad som händer här hemma. Och så längtar hon efter husdjuren.

Elof är besviken. Han älskar att sitta och titta på småfåglar genom fönstret men vi har nästan inga småfåglar i år. Vi som brukar ha mängder med pippisar som äter talgboll och frön.  Jag är så ledsen för det. Elof också.

Annars har jag varit med om spännande saker i veckan. Ni vet deltidskursen jag har med pensionärerna. Vi läser ju noveller och nu hade vi läst en text av Fritiof Nilsson Piraten där han beskriver ett bröllop. Då blev jag sugen att se den nyligen bearbetade Gunnar Olsson-filmen Ett gotländskt storbröllop i Fleringe.  När jag skulle leta efter fakta om Gunnar Olsson så att jag skulle kunna presenter honom för pensionärerna så hittade jag ingenting. Jag ringde kors och tvärs utan reslutat. Biblotekarien inne på gotlandicaavdelningen på Almedalsbibblan skrev att det inte finns några skriftliga källor om Gunnar Olsson, bara ett par tidningsurklipp i arkivet. Inte ens min kollega Calle Brobäck visste så mycket om Gunnar Olsson och då är det ju kris, Calle som vet allt om Gotland! Men Calle visste att Gunnars Olssons brorson, Lars Olsson, bor i Ardre och är duktig på att berätta om Gunnar.

Ha, ha, jag frågade Hemmansägaren om han kände någon Lars Olsson i Ardre. Hemmansägaren känner typ alla människor på Gotland. Har han inte haft deras barn i skolan så har han klippt deras lamm eller träffat dem inom politiken eller Röda korset eller Vuxenskolan eller…..

- Lars Olsson i Ardre? Ja, men honom känner jag! Han håller på med skog och sågverk och spåntak.  Jag har haft hans son i skolan…sa Hemmansägaren.

Vad var det jag sa…..;)

Jag ringde upp Lars och nu ska han komma till mig och pensionärerna i mars och berätta om Gunnar. Gunnar föddes som bondson på gården i Ardre. Redan tidigt visade det sig att han hade ett stort teknikintresse, det var så kameran kom in i bilden. Sedan jobbade han som rättare på Skäggs och på fritiden så filmade han. Jag tror det är närmare 70 filmer om den gotländska vardagen som han gjort och lämnat efter sig. Filmerna finns nu på Landsarkivet i Visby, dit jag också ska med pensionärerna snart….toppen att få undervisa på en sådan här kurs där jag bara kan få hålla på med sådant som jag tycker är roligt….

Men, vem var han, Gunnar Olsson? Var fick han sin drivkraft att dokumentera ifrån? Varför finns inget skrivet om honom? Lars Ahlby håller på med en dokumentärfilm om Gunnar men tills den kommer ut får jag forska själv.

Gotlands Hembygdsförbund har nu fått pengar till att ljudsätta Gunnars filmer då de flesta är stumfilmer. Filmen Ett gotländskt storbröllop i Fleringe från 1958 är nyligen ljudsatt och det var därför jag hört talas om den. Det är gutamålsgillet som satt text till den så allt är på gutamål. Filmen finns att låna på bilioteket och har du inte sett den så gör det, den var riktigt rolig och man lär sig mycket. Så var det också kul för flera av människorna som är med i filmen bär samma efternamn som Hemmansägarens lammklippningskunder på norr så man förstår att det är släktingar till dem. Bruttbonde var till exempel min pappas gamla kompis Pelle Östman, de hade fåraffärer ihop.

Den här mejerifilmen har jag tittat lite på. Jag kan så lite om mejerier så jag får se den med pensionärerna så får de förklara för mig vad det är man ser. Den här filmen har inte nytt ljud ännu.

Ja, sånt här ägnar jag mig då åt nuförtiden. Ser nu otroligt mycket fram emot föreläsningen med Lars Olsson!

Om någon av er bloggläsare vet något om Gunnar så meddela gärna mig!

Så har jag tvättat lagtröjor. Tänk att jag fick bli fotbollsmamma också! En ny erfarenhet.

/ Mien

 Glömde ju berätta att vi försöker med det här igen.

Det går sådär. Lady är väldigt förtjust i Dartan och blir jätteglad när hon förstår att vi är på väg dit. Eller grejen är att hon nog blir allra gladast över att träffa Eva-Lisa, Dartans matte….

Dartan: Hej Lady! Ska vi göra det där du vet…

Lady: Nää, vi kan väl bara vara kompisar?

/ Mien

 Jag matar lamm, matar barn, matar vedpannan, matar tvättmaskinen….Och förbereder lektioner. Det är mitt liv just nu. Kanske inte så illa.

I helgen var mommo här och lärde yngste sonen hur man snabbt och säkert skär grönsaker. Man skär av lite av moroten först så den ligger stadigt på skärbrädan innan man stavar upp den.

De här gökarna provade av julölet. I muminglas.

Han vill inte vara med på bild längre men jag kunde inte låta bli att visa julklappsskjortan. Båda våra grabbar har alltid varit noga med sina kläder. Den här skjortan har han köpt för sina julklappspengar och den är ju otroligt snygg.

Vi bakade pizzabullar i helgen. Det är ju otroligt populärt.

Och vi lagade asiatiskt. Risnudlar i botten. Och så en egenkokt buljong på ingefära, lök, koriander, stjärnanis, chili, mynta och en massa gott. Här en variant med lax. Vi gjorde en med tackkött också. Jag kan bli så trött på alla gräddsåser och då är det gott med mat som smakar av bara kryddor, fisk, kött och grönsaker. Väldigt gott faktiskt.

Tillagning av dipp till grönsakerna.

Ja, han är ju för rolig vår yngste. Han kommer ner en morgon och klagar på att det är kallt.

Kan ju bero på att man bara går runt i kallingarna. Och så eldar han, hela tiden. De har tydligen lärt sig göra eld på scouterna och det ska praktiseras.

Gubbar på taket har vi haft. Kökstaket har läckt, det har forsat in vatten så vi har fått ha baljor både här och där. Men nu är det omlagt och tätt. Fortsättning följer. Hemmansägaren ska äntligen få sin altan och nu är alla grejer beställda till det.

Stora brorsan har haft ont i ryggen så simningen har legat på is ett tag. Inte kul att köra in i svinottan till Solbergabadet en lördag bara för att upptäcka att ryggen inte håller måttet. Men efter besök hos naprapat verkar det nu bli bättre.

Stora syrran ska dock iväg och tävla i helgen. We wish her good luck!

/ Mien

 Mitt förra mejl från gården kritiserade Hemmansägaren hårt. Han tycker att jag resonerar om ekonomi som en 1600-talsmänniska. Inte för att jag vet hur det resonerade.

Jag skriver att det är dyrt att hålla efter sina skogar. Hemmansägaren menar att så kan man inte resonera. Varje åtgärd man gör i skogen förhöjer ju dess värde. Även om man inte får ut de pengarna nu så ökar det ens kreditvärdighet. Fast jag hävdar fortfarande att köpa oröjd skog som vi gjort är en ren förlustaffär. Men så ser inte Hemmansägaren på det. Han gillar ju att jobba och tar vara på varje liten stund och röjer och motorsågar, och visst, då höjer man iallafall värdet på det man har. Men någon timpenning blir det ju inte.

Nu kommer jag att få mothugg igen.

Jag hatar det där med kreditvärdighet och lån. Jag vill hellre ha pengar i handen för det jobb man gjort. Det är då Hemmansägaren menar att jag resonerar som en 1600-talsmänniska. Ja det där har vi dividerat om.Och så har jag skrivit en del faktafel också, det var inte massaved vi sålde utan kubb och det är ju en jäkla skillnad såklart. Läs krönikan med de kommentarer den fått HÄR eller läs nedan med andra kommentarer:

Mejl från gården 2014-01- 11

Många sommargotlänningar har frågat mig varför skogen är, som de upplever det, så konstig på Gotland:

_ Man kan ju inte gå ut i skogen! Det går inte att ta sig fram, det är ju bara ris och buskar överallt! klagar de. Varför tar inte folk på Gotland hand om sin skog?

Hemmansägaren och jag har skog, Vi har både välskött skog man lätt kan vandra i och skog som mest liknar ett moras, en ogenomtränglig vägg. En stor del av den skog vi äger är av den ogenomträngliga väggtypen.

-Men varför gör ni inte något åt det? undrar sommargotlänningarna.

Ja, det här har jag funderat över på sistone. Till att börja med så är det väl så att den gotländska skogen inte växer sig lika hög som den på fastlandet och alltså inte är lika ekonomisk.

Den skog vi äger som är i behov av röjning har vi förvärvat i det tillståndet. Jag kan inte mycket om skog men jag förstår att om skogen ska kunna växa och må bra så måste man ta hand om den, röja och gallra.

Vi gjorde en gallring för ett par år sedan. Det blev fin massaved efter gallringen som vi kunde sälja. Inkomsten från massaveden räckte precis till att betala entreprenören som utförde arbetet. Men då fick vi köra ut massaveden själva, annars hade det blivit för dyrt. Hemmansägaren och barnen körde ut skog under många helger den vintern.

Sedan måste jag tillstå att det blev en hel del ved också. Men det är svårt att få ut någon timpenning på att klyva ved och sälja. Vedpriserna är alldeles för låga. Jag är ingen skogsekonom men så mycket fattar jag att bästa affären vad det gäller ved är att elda upp den hemma i sin egen vedpanna.

Om någon skogskunnig människa läser det här nu så ojar de sig säkert över att jag beklagar mig över hur dyrt det är att hålla efter sin skog och att man inte kan se på skogsarbete på det viset, man måste se det på sikt. Gallringen vi gjort nu gör att skogen blir värdefull om 80 år. Om 80 år ja! Men jag måste ha pengar till röjning och gallring nu.

För att vi ska ha en chans att sköta skogarna så gör vi det på något vi kallar stulen tid. Julhelgen, nyårshelgen och trettonhelgen har hela familjen varit ute och motorsågat och röjsågat. Även nioåringen har hjälpt till med stamkvistning, eller ”kviststamning” som han kallar det. Alla händer är värdefulla i skogen.

Men visst är det lite sorgligt ändå att det är så svårt att få ut någon timpenning på skogsarbete så att man måste göra det på stulen tid. I de gotländska skogarna skulle det kunna finnas massor med arbetstillfällen vad det gäller röjning om någon bara hade råd att betala för det. Om jag förstår det rätt så måste det ju vara viktigt för den framtida skogsindustrin också att skogsägare tar hand om sin skog så den blir produktiv.

Man är ganska ensam därute i skogen. Inte många andra röjsågar hörs. När jag frågar runt bland andra skogsägare så säger några att de inte går i skogen för att de hellre jobbar med annat som lönar sig.

Kanske är det här en liten del av förklaringen till varför en del gotländska skogar ter sig igenväxta och bortglömda. Och hur det går med skogen på Gotland i framtiden kan man bara sia om.

Mien Niklasson

Tydligen engagerade krönikan ändå för jag fick en försändelse från självaste Eva Sjöstrand !

Ett fint kort.

Och en fin bok som hon skrivit. Och min gamla kollega Katarina har tagit bilderna. Jag har inte hunnit börja läsa ännu men ska såklart så fort som möjligt!

/ Mien

 Den här julen har vi använt oss av stulen tid som vi brukar kalla det. Annandag jul, nyårsafton, nyårsdagen, trettondagsafton och trettondagen etc har det jobbats i skogen. Det är tråkigt att man måste använda sig av stulen tid för att ha råd att röja sina planteringar men det är dithän det lutar. Hemmansägaren har motorsågat, Stora brorsan har röjsågat och den lille filuren har stamkvistat. Jag har städat och städat, i trädgården, ute och inne. Och tvättat….Under stora delar av hösten hade vi inget vatten så det är fortfarande mycket att tvätta ifatt.

Jag borde ju också vara i skogen och få motion men min fot är ännu lite skör. Jag har skaffat inlägg i skorna som avlastar den inflammerade senan under foten och det hjälper faktiskt och foten blir sakta bättre.

När vi inte jobbat så har Hemmansägaren och jag knarkat det här:

Boxen med alla Downton Abbey-avsnitt. Vi har ännu några kvar och suger på dem som goda karameller. Tog ett igår kväll efter jobbet. Vi älskar Downton Abbey!

Lady har större delen av julen jobbat på den här träbiten. Hon säger att det ska bli en smörkniv till husse. Lite jobb återstår dock ännu.

Syrran har hållit sig undan skogsjobb genom att vara i Åre och åka skidor. Sedan har hon varit ute och rastat hästarna med en kompis också. Just när de skulle rida iväg började det skjutas något förskräckligt. Men Olivia V brydde sig inte det minsta. Stod bara lugnt i sin reflexväst och lekte polishäst.

/ Mien

 Och så var det ett nytt år igen…

Det nya året firade vi in på Lill Burge.

Vårt bidrag var västerbottenpaj utan paj med löjrom. Riktigt gott.

Eftersom Vicky och Lady, hundar, firade med oss blev det lyktor istället för raketer.

Mor på Lill Burge i färd med att sända iväg en lykta.

Vi började fundera på vad vi egentligen gjort 2013, vi kom inte på något bra. Därför gick vi ut hårt 2014. Efter lammatning och städ drog vi igång. Räfsning, avkalkning av kaffebryggare och vattenkokare, fix av trasig armatur i vedförrådet, flytt av vedsäckar.

Och installation av dörrstopp vid vardagsingången.

Det är ju så blåsigt på vår bakgård så allt blåser sönder. Sveriges blåsigaste plats är det nog. Medan jag står där och tar kort får jag syn på….

Någon som tar sig in i vår matkällare?

Och kommer ut med en flaska julmust? Är det därför vårt julmustförråd har decimerats så kraftigt i jul? En julmusttjuv? Hemmansägern vädjar till er som känner igen tjuven på övervakningsbilden att höra av sig så att tjuven kan haffas. Alla tips emottages tacksamt.

Av alla julklappar var nog motorsetet från lego det bästa. Man kan bygga egna bilar som går att radiostyra. Känns inte signalementet från förra bilden igen på den här lille gynnaren?

Jullov för små pojkar är att sova över. Kissen Elof är på.

Natti natti Elof!

/ Mien