Archive for mars, 2014

Min turelefant!

lördag, mars 22nd, 2014

 Efter att jag hade slutat på gymnasiet så jobbade jag på Klintehemmet något år. Klintehemmet var ett vårdhem för psykiskt funktionshindrade. Där jobbade jag ihop med en tant som hette Ingrid och som bodde vid Värsände i Klinte. Ingrid och jag blev goda vänner. Vi var väldigt avlägset släkt också och jag minns att jag tyckte det var spännande när hon berättade om mina äldre släktingar.

När jag hade sparat ihop tillräckligt med pengar så skulle jag åka iväg till USA och jobba som barnflicka. Några dagar innan jag for kom Ingrid med en liten present till mig.

- Jag vill att du ska ha den här, sa hon.

- En liten elefant i guld. Det är en turelefant och du ska alltid ha den på dig!

Elefantberlocken är nog ganska gammal, det syns att ett ben är skadat så det är lagat. Elefanten är ganska arbetad också med mängder med krusiduller. Jag gick till en guldsmed som lät göra ett örhänge av elefanten och sedan dess hänger den alltid i mitt öra. Barn brukar tycka den är väldigt fin men vuxna brukar tycka det är konstigt att jag bara har ett örhänge.

Elefanten hänger alltid i mitt öra utom när örringen går sönder, vilket händer ibland. Idag hade det hänt. Syrran kom hem från stan och såg direkt att elefanten var borta.

- Ã…h, nej mamma, inte din fina elefant!

Lilleman började nästan gråta:

- Du ska alltid ha en elefant i örat!

Men eftersom det här är en turelefant så vet jag att den alltid kommer tillbaka till mig. Och mycket riktigt hittade jag den nu i vår säng. Det blir till att åka till guldsmeden med den igen!

/ Mien

Armband och hamstrar

måndag, mars 17th, 2014

 I helgen sÃ¥ har jag tvättat, tvättat, tvättat….

Det är helt otroligt hur mycket tvätt vi har. Men det beror väl på att det genereras en hel del ladugårdskläder.

Så prydligt framlagt nu på morgonen, dagens outfit! Han gillar färg, den lille mannen.

Syrran har varit hemma och det har pysslats hela helgen.

Supersnygga armband. Gjorda med gummitråd som är elastisk.

Stora brorsan fixade käk till alla pysslare.

Hemmansägaren åker runt i bygdegårdarna och pratar på olika Centergrejer. Jag tycker att centerpartister är bra på det där med presenter. Någon gång fick han limpor. Semlor har han också fått.

Eller vad sägs om det här, blommor i en regnmätare, jättebra present!

För att stilla sitt enorma husdjurlängt därinne i Visby så har stora syrran köpt en hamster! Hemmansägaren och grabbarna var inne i lägenheten igår kväll och gosade med den lille, Kiwi heter hon. Jag kan tyvärr inte ladda upp bilder från min mobil så ni får vänta med bilder på underverket. Hamstrar är ju otroligt söta och mjuka. Och så är de så roliga när de stoppar in mat i kinderna. Titta på det här underbara klippet:

http://www.youtube.com/watch?v=Ms3QdGIzltU

/ Mien

Hatar blåst

lördag, mars 15th, 2014

 Som det har stormat idag och gör ännu! Hemmansägaren är på Centerns distriktsstämma så jag är ensam med den här stormen också.

Jag hatar blåst. Jag är rädd för blåsten och blir orolig i hela kroppen. Kan inte koppla av alls utan vimsar bara runt och lyssnar och oroar mig för allt som kan blåsa sönder. Jag blir arg också när det blåser. Yngste sonen har varit ledsen på mig idag och undrat varför jag är så sur.

- Jag vill inte vara med dig mamma om du ska vara såhär, sa han bittert.

Men, helt ärligt, det är blåsten som gör mig sån.

En omkullblåst cykel kanske inte är så farligt.

Och inte lite grenar heller. Men i skogen brukar det vara värre, träd som fallit över staket, rotvältor man måste ta rätt på.

Blåsten letar sig in överallt och öppnar dörrar och håller på.

Ett fönster har blÃ¥st ur i garaget. Inte sÃ¥ farligt kan tyckas. Men dÃ¥ kommer ju vinden in där….

…och lyckas häkta av garageporten. Dörren stod och slängde i blÃ¥sten. Jag fick hämta barnen men vi klarade inte att hÃ¥lla emot i den starka vinden. Jag grät för det var sÃ¥ läskigt.

Grannen Henrik fick komma med sin baklastare och sätta för två morotslådor så att porten håller sig på plats. Man kan ingenting göra förrän det har slutat storma.

Åh, nej, jag orkar inte! Hästarnas hus har blåst iväg. Det har stått igenom Gudrun och Per och allt vad stormarna heter men inte den här. Hästarna är som tur är oskadda.

Huset har tagit telefonledningen med sig också. När Syrran och jag körde runt därnere i hagen så ringde Henrik och sa att han inte vill att vi är ute och kör bil bland träden när det stormar såhär. Vi fick till och med order om att hålla oss inomhus:

- Det kan ju vara nog med elände idag. Du behöver ju inte få en takpanna i skallen också.

Så nu är vi inne.

Strömavbrott har det varit också.

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=9640725

och här

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=9639017

Hatar blåst.

/ Mien

Hablingbo Rödakorskrets bidrar

lördag, mars 15th, 2014

 Affären i Hablingbo var tidigare Röda korsets naturliga annonsplats. Det var där vi satte upp våra anslag. Det var där vi stod med bössan. Man träffade sockenbor, pratade skit och samlade på samma gång in en slant, det var faktiskt väldigt trevligt om man nu kan få tillåta sig att vara lite nostalgisk såhär på lördagsmorgonen. Nu har vi sedan många år ingen affär i Hablingbo längre.Att stå med bössa på Hemse är okej, men det är inte samma känsla.Och att sätta upp anslag för Hablingbo funkar inte.

Så nu har Hemmansägaren, tillika Hablingbo Rödakorskrets ordförande, bett mig tillkännage här att:

Vi har skänkt 1484 kronor till människor på flykt.

Vi har bidragit med 2500 kronor till drabbade i Filippinerna.

Vi har skänkt 2500 kronor till Syrien.

Bild lånad från Röda Korset.

Tack alla som på ett eller annat sätt bidragit!

/ Mien

Sharknado

lördag, mars 15th, 2014

Ganska galet men ungdomarna förklarade för mig igår, med tanke på mitt inlägg om filmen Snow Shark, att det finns massor av hajfilmer. I Sharknado regnar det hajar, kolla HÄR!

http://www.youtube.com/watch?v=iwsqFR5bh6Q

/ Mien

Lars Olsson berättar om Gunnar Olsson

torsdag, mars 13th, 2014

 I ett tidigare inlägg http://www.hagsarve.com/wordpress/?p=8875 berättar jag lite om filmaren Gunnar Olsson som har lämnat efter sig 90 filmer om vardagslivet på Gotland. I går kom Gunnars brorson, Lars Olsson, till Folkan och deltidsgruppen för att berätta mer om Gunnar. Frågan jag ställt var:

Var fick Gunnar sin inspiration ifrån?

Och  laddad med svar kom Lars Olsson från Ardre för att berätta.

Lars med en av Gunnars resväskor.

Vackra klistermärken på väskan.

Gunnar föddes vid Petsarve i Ardre. Hans farfar och far och farbröder, ja alla, var entreprenörer ut i fingerspetsarna. Lantbruket fick pigorna och kvinnorna sköta, männen var fullt upptagna med den nya tiden, med motorer, ångmaskiner och allt annat spännande. Den här tavlan har Gunnar ritat, han filmade tydligen inte bara utan hade fler talanger. Byggningen har två framdörrar, något liknande har jag inte sett förut. Lars berättade att huset fick det utseendet när två bröder delade på parten en gång i tiden. Flygeln är också speciell, byggd i schweizisk stil. Nu ägs gården av Lars Olsson.

För att man ska förstå vilken kreativ anda Gunnar föddes in i började Lars att berätta om Gunnars farfar, Lars Alfred. Lars Alfred var lantbrukare men han drev flera andra företag också. Han köpte ett sågverk och han startade lanthandel. Eller om det var hans bror som startade lanthandel. Det startades flera affärer, man startade taxirörelse, det installerades telefon vid Petsarve som hade egen linje till Ljugarn så ljugänningarna kunde ringa och beställa skjuts.

Här läser Lars ur boken Ardreboar. Där kan man läsa att Lars Alfreds fru, Maria, grät ibland. Det var så mycket för henne att göra, massor med folk i maten, nio barn att ta hand om och så en gubbe som väl aldrig var hemma utan bara startade företag hela tiden. Man kan förstå att hon fällde en tår då och då.

Någon av farbröderna hade varit i Amerika och sett utombordsmotorer. Så han åkte hem och började importera de här motorerna och sälja. Jag tror det var den första utombordaren på Gotland.

Samme farbror som varit i Amerika hade med sig en kamera hem som Gunnar fick. Det här är Gunnars allra första bild. Se så skarp den är!

Hoppas ni kan läsa.

Gunnar fortsatte att fotografera och han inrättade ett mörkrum på övervåningen vid Petsarve.

Så teknikintresset fanns runtomkring Gunnar. Men det konstnärliga fanns också. Gunnar började hänga med den lite äldre David Ahlqvist. Gunnar fick följa med när David gjorde filmer om hembygden.

Sedan berättade Lars väldigt roligt om hur Gunnar, som tidigt hade bil, tog sig runt på Gotland och friade. Och han hade framgångar hos damerna. Men sedan så snodde David Ahlqvist flickorna ifrån honom.

Lars visade flera bilder på en ung Gunnar. Han hängde med sina kompisar nere vid Vitvär. De var coola, hade solglasögon och bil.

En sommar drog de iväg på bilsemester till Frankrike. Den här bilden är ju bara för underbar! Gunnars mamma, Anna, beordrades att sy ett tält till killarna som de hade med sig på resan.

Efter en del friarstråter  så gifte sig Gunnar med Signe. Signe var lärae i Väskinde skola och Gunnar var bokhållare på Skäggs. Men han tog ofta en paus i räkenskaperna för att fara iväg på något intressant filmuppdrag.

Ja, jag kan ju inte berätta allt men som ni vet älskar jag ju den här typen av historia. Gunnar har också varit mycket betydlesefull för Lummelundagrottorna. Han har dokumenterat när grottorna upptäcktes. Det är också Gunnar som anlagt treassen utanför grottorna och fontänen. Fontänen är dekorerad med fossiler, Gunnar var väldigt fossilintresserad också. Jag måste titta lite närmare på fontänen när jag kommer till Lummelunda nästa gång.

Här har jag fotat en OH-bild snett från sidan, ehh, jag har nog inte Gunnars talang. En bild på 50-åringen Gunnar. Lars sa just det att det känns lite främmande att ta bilder på femtioåringar idag på det här viset.

Gunnars filmkamera. Kameran väger rätt många kilon och medan man håller den ska man också veva, det måste ha varit tungt jobb.

I pausen ville alla pensionärer titta på de klipp och grejer Lars hade med sig.

Vackra böcker från handelsbodarna där man skrivit ner varulagret.

Ingefära måste ha varit väldigt dyrt 1886.

Lars i samspråk med en av deltagarna.Vi var många som ville ställa frågor och lära oss mer.

Jag tittade i en GA från 1958. Ha, ha, det var intressanta rubriker på framsidan. Två artiklar som handlade om Klinte!

En klintebo och en lojstabo i handgemäng? Så synd jag inte fotade hela artikeln.

Oj, oj, de kunde visst redan 1958 i Klinte? :)

Och i samma tidning, min mommos lillebror Henry, förlovar sig med sin Ireneé. Jonas reagerade direkt på namnet Hans Nestius, och mycket riktigt, det måste ju vara den här mannen http://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Nestius.

Efter pausen såg vi film. Det var en av David Ahlqvists filmer om Ardre.

Otroligt intressant och roligt. Den filmen ska jag köpa!

Ja, det var en rolig dag på jobbet!

Tack Lars för allt du gjorde för oss!

/ Mien

Snow sharks och Bikini ski day

torsdag, mars 13th, 2014

 Vi sitter och beställer film. Jo, jag vet, man beställer inte film längre utan man laddar ner. Men vi beställer.

Jonas kan inte beställa film för han har helt fastnat i den här beskrivningen.  Bikini ski day? Blodtörstig, förhistorisk jättehaj?Hur hamnade hajen uppe i bergen? Hur får de liv i den? Den här texten väcker fler frågor än den släcker, tycker Jonas.

Jag tror jag banne mig måste beställa den här filmen till honom.

NÃ¥gon som sett den?

/ Mien

En enkel till Guantánamo

torsdag, mars 13th, 2014

IgÃ¥r skulle Hemmansägaren och nÃ¥gra kollegor Ã¥ka pÃ¥ ett seminarium i Sthlm. När jag hörde att Hemmansägaren skulle bli hämtad hemma halv sex sÃ¥ tänkte jag: “Är inte det lite sent? Flyget brukar väl gÃ¥ vid sju?”

Men jag blir ofta beskylld för att lägga mig i saker jag inte har att göra med så jag höll tyst. Fast jag vet ju att det tar en timme och 10 minuter att köra spik Hablingbo Visby flygplats, man ska igenom hela stan och det är många hastighetsbegränsningar. Och sedan ska man parkera bilen etc etc.

En kvart innan Hemmansägaren ska bli hämtad upptäcker han att körkortet inte ligger i plånboken. Var är det då, om det inte ligger i plånboken? Att leta efter ett litet körkort i vårt überstökiga hus är i princip helt omöjligt.

- Jag kan inte åka med! Efter den 11 september så är det stenhårt att man har leg, sa Hemmansägaren uppgivet.

Passet! Man kan ha pass som leg, kom jag på. Men passet hade gått ut. Då kände jag där på morgonen hur jag fick svimningskänslor. Efter febrilt letande hittade han till sist körkortet, det låg i en av bilarna och klockan hade inte slagit halv sex ännu. Skönt.

Fick ett sms strax efter sju:

” Vi missade nästan planet”

Och sedan kom det här:

Alltså, jag vet inte, det är nog lugnast om de här hillbillisarna stannar på Gotland.

En enkel till Guantánamo?

/ Mien

MV, subkutan injektion och semlor

lördag, mars 8th, 2014

 Förra veckan hade vi veterinär Fredrik från Fårhälsan här som tog blodprov på alla våra lamm. Långt över 130 stycken. Det gick som en dans.

Jonas fångade lammet och satte stas runt halsen.

Jag laddade provrör och kanyl och räckte till Fredrik.

Fredrik tog provet. Jag tror han misslyckades och fick ta om på EN av alla 130 så ni fattar vilket flyt det var.

Jag höll koll på att provrören märktes med rätt individnummer.

Min nya “pulpet” kom till användning.

Stora syrran gasbrandsvaccinerade.

K drog upp vaccin och räckte henne sprutor.

Stora brorsan höll lammet när hon vaccinerade och satte sedan en färgklick på ryggen som betydde att det djuret var färdigbehandlat.

De här små fick också putt.

-  Aj aj!

Det gör sååå ont att få putt av sjuksyster Syrran!

He, he, Syrran fick värsta lektionen av Fredrik hur man ger en subkutan injektion och sedan var ju övningsmaterialet ganska stort så hon är numera expert!

Tack alla ungdomar för hjälpen! Utan er hade det inte gått så smidigt och bra!

Jag har nu oroat mig sjuk över vad proverna skulle visa. De sa att man skulle få svar inom ett par dagar. Igår hade en och en halv vecka gått så då ringde jag och pratade in på alla Fårhälsans telefoner i hela Sverige att jag ville ha svaret innan helgen. Sju igår kväll ringer Göran Karlsson, chef för MV-programmet,  från Linköping och meddelar att svaren är negativa! Det betyder ingen MV vid Hägsarve. Hurra! Det hade varit så tungt att behöva börja slakta ut smittade djur. Jag tror inte vi hade orkat det faktiskt. Då hade vi ni lagt av.

Eftersom jag oroat mig så över provsvaren så har jag inte velat lägga ut bilderna. Men det hände mer förra veckan.

Syrran hade gjort VÄRLDENS godaste semlor som hon kom med. Det var de godaste semlorna vi ätit. Det var något specialrecept, glömt vems nu. Innankråmet var gudomligt, syrran hade vispat det till perfekt konsistens och gjort egen mandelmassa såklart.

Lite udda med julduk kanske…

Jennie och Bella.

Lammungarna tycker det är spännande med Lady.

Grannens är på värmen så Tiger bor hos oss. Det verkar han inte ha något emot. Elof gillar sin kompis jättemycket.

Tjejpyssel med Signe, Elsa, Bella och Jennie.

/ Mien

Mejl från gården 204-03-08, Askes

lördag, mars 8th, 2014

Den här tiden på året är jag alltid lite darrig. Det är som om man går runt och väntar på att en bomb ska brisera. Ute i ladugården finns 100 dräktiga tackor. Varje morgon när det ljusnar smyger jag ut för att se om någon lammat. Jag drar en lättnadens suck det ännu är lugnt.
Jag har egentligen inte nerver till det här med lamm. Jag tycker det bara blir värre för varje år. Det är inte att lamningen är en arbetsintensiv period som jag bävar inför utan det är ansvaret. Det är ett fruktansvärt ansvar att ha 100 tackor som ska lamma. Alla ska ha möjlighet att få den assistans de behöver, ingen ska behöva lida i onödan. Alla ska ha möjlighet att bonda med sina ungar i avskildhet.
Under den mest intensiva lamningstoppen, när upp till 15 tackor kan lamma på en dag, är det ett väldigt pusslande att hitta en plats åt alla nyförlösta. Då känner jag mig som min väninna som är barnmorska på Danderyds sjukhus:
- I natt Mien var den värsta på länge! Vi fick ställa sängar med mammor överallt, i sköljen, i lakansförrådet, under balupprullaren, i mjölkrummet, i hästboxarna….
Hemmansägaren har infört någon slags askes under lamningen. Intag av alkohol är till exempel strängt förbjudet. Likaså nattsudd. Att vara trött på morgonen kan kosta en flera lammungar. De stränga reglerna infördes för ett antal år sedan då vi hade varit på Per Burgars 50-årsfest mitt i lamningen. Vi kom hem ungefär samma tid som vi borde ha klivit upp. När vi äntligen kom ut så hade en gimber fått tvillingar och naturligtvis slarvat bort en av ungarna som hon sedan inte kändes vid. Lilla Gullan, som den vilsna ungen fick heta, sprang runt och skrek. Det är så man får napplamm.
Förvisso kom Gullan att bli ett mycket älskat lamm. Stora syrran adopterade henne och behandlade henne som sin egen.

Gullan hade blöja, Up and go,

och sov i syrrans säng.

Flera gånger varje natt vaknade Gullan och krånglade av sig blöjan och bäade och ville ha mat.

Gullan såg barn-TV med de andra barnen, hoppade studsmatta och vilade middag i hängmattan. Hon åkte bil, var med vid majbrasan och njöt av livet. Hon förstod dock aldrig varför hon inte fick skutta upp på skolbussen efter de andra barnen på morgonen. När busschauffören bryskt slängde av henne såg hon så ledsen ut. Men då kom Hemmansägaren och lät henne åka med i traktorn istället och då blev hon glad igen.
Bandet mellan syrran och Gullan blev livslångt. Så fort Gullan hörde syrrans röst lämnade hon de andra lammen och kom springande. Aldrig har väl Hemmansägaren varit så nervös som när Gullan skulle lamma första gången. Men Gunnar kom ut som han skulle och året efter kom Gilbert.

Tyvärr blev det inga fler Gullanungar för Gullan låg helt oförklarligt död på betet en dag. Det var mycket sorgligt. Syrran stängde in sig på rummet, drog ner rullgardinen och grät i två dygn.

Jag ser ibland hur Stora syrran lystet tittar efter en ny liten lammunge. Men den tiden som krävs för att få en ny Gullan finns inte i en tonårings liv. Inte i våra liv heller. Det är väl därför jag är lite darrig. Jag tror askesen får börja idag.

/ Mien