I ett tidigare inlägg http://www.hagsarve.com/wordpress/?p=8875 berättar jag lite om filmaren Gunnar Olsson som har lämnat efter sig 90 filmer om vardagslivet på Gotland. I går kom Gunnars brorson, Lars Olsson, till Folkan och deltidsgruppen för att berätta mer om Gunnar. Frågan jag ställt var:
Var fick Gunnar sin inspiration ifrån?
Och laddad med svar kom Lars Olsson från Ardre för att berätta.
Lars med en av Gunnars resväskor.
Vackra klistermärken på väskan.
Gunnar föddes vid Petsarve i Ardre. Hans farfar och far och farbröder, ja alla, var entreprenörer ut i fingerspetsarna. Lantbruket fick pigorna och kvinnorna sköta, männen var fullt upptagna med den nya tiden, med motorer, ångmaskiner och allt annat spännande. Den här tavlan har Gunnar ritat, han filmade tydligen inte bara utan hade fler talanger. Byggningen har två framdörrar, något liknande har jag inte sett förut. Lars berättade att huset fick det utseendet när två bröder delade på parten en gång i tiden. Flygeln är också speciell, byggd i schweizisk stil. Nu ägs gården av Lars Olsson.
För att man ska förstå vilken kreativ anda Gunnar föddes in i började Lars att berätta om Gunnars farfar, Lars Alfred. Lars Alfred var lantbrukare men han drev flera andra företag också. Han köpte ett sågverk och han startade lanthandel. Eller om det var hans bror som startade lanthandel. Det startades flera affärer, man startade taxirörelse, det installerades telefon vid Petsarve som hade egen linje till Ljugarn så ljugänningarna kunde ringa och beställa skjuts.
Här läser Lars ur boken Ardreboar. Där kan man läsa att Lars Alfreds fru, Maria, grät ibland. Det var så mycket för henne att göra, massor med folk i maten, nio barn att ta hand om och så en gubbe som väl aldrig var hemma utan bara startade företag hela tiden. Man kan förstå att hon fällde en tår då och då.
Någon av farbröderna hade varit i Amerika och sett utombordsmotorer. Så han åkte hem och började importera de här motorerna och sälja. Jag tror det var den första utombordaren på Gotland.
Samme farbror som varit i Amerika hade med sig en kamera hem som Gunnar fick. Det här är Gunnars allra första bild. Se så skarp den är!
Hoppas ni kan läsa.
Gunnar fortsatte att fotografera och han inrättade ett mörkrum på övervåningen vid Petsarve.
Så teknikintresset fanns runtomkring Gunnar. Men det konstnärliga fanns också. Gunnar började hänga med den lite äldre David Ahlqvist. Gunnar fick följa med när David gjorde filmer om hembygden.
Sedan berättade Lars väldigt roligt om hur Gunnar, som tidigt hade bil, tog sig runt på Gotland och friade. Och han hade framgångar hos damerna. Men sedan så snodde David Ahlqvist flickorna ifrån honom.
Lars visade flera bilder på en ung Gunnar. Han hängde med sina kompisar nere vid Vitvär. De var coola, hade solglasögon och bil.
En sommar drog de iväg på bilsemester till Frankrike. Den här bilden är ju bara för underbar! Gunnars mamma, Anna, beordrades att sy ett tält till killarna som de hade med sig på resan.
Efter en del friarstråter så gifte sig Gunnar med Signe. Signe var lärae i Väskinde skola och Gunnar var bokhållare på Skäggs. Men han tog ofta en paus i räkenskaperna för att fara iväg på något intressant filmuppdrag.
Ja, jag kan ju inte berätta allt men som ni vet älskar jag ju den här typen av historia. Gunnar har också varit mycket betydlesefull för Lummelundagrottorna. Han har dokumenterat när grottorna upptäcktes. Det är också Gunnar som anlagt treassen utanför grottorna och fontänen. Fontänen är dekorerad med fossiler, Gunnar var väldigt fossilintresserad också. Jag måste titta lite närmare på fontänen när jag kommer till Lummelunda nästa gång.
Här har jag fotat en OH-bild snett från sidan, ehh, jag har nog inte Gunnars talang. En bild på 50-åringen Gunnar. Lars sa just det att det känns lite främmande att ta bilder på femtioåringar idag på det här viset.
Gunnars filmkamera. Kameran väger rätt många kilon och medan man håller den ska man också veva, det måste ha varit tungt jobb.
I pausen ville alla pensionärer titta på de klipp och grejer Lars hade med sig.
Vackra böcker från handelsbodarna där man skrivit ner varulagret.
Ingefära måste ha varit väldigt dyrt 1886.
Lars i samspråk med en av deltagarna.Vi var många som ville ställa frågor och lära oss mer.
Jag tittade i en GA från 1958. Ha, ha, det var intressanta rubriker på framsidan. Två artiklar som handlade om Klinte!
En klintebo och en lojstabo i handgemäng? Så synd jag inte fotade hela artikeln.
Oj, oj, de kunde visst redan 1958 i Klinte? 
Och i samma tidning, min mommos lillebror Henry, förlovar sig med sin Ireneé. Jonas reagerade direkt på namnet Hans Nestius, och mycket riktigt, det måste ju vara den här mannen http://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Nestius.
Efter pausen såg vi film. Det var en av David Ahlqvists filmer om Ardre.
Otroligt intressant och roligt. Den filmen ska jag köpa!
Ja, det var en rolig dag på jobbet!
Tack Lars för allt du gjorde för oss!
/ Mien
