I helgen har jag varit ute och åkt med Föreningen Skånes Maskinstationer. De var på Gotland med buss och behövde en guide och hade fått mitt namn. Alltid lite nervöst att guida, vad har jag att berätta? Vad vill jag visa av Gotland? Resan skulle gå till Fårö. Jag har ju varit på Fårö en del och Hemmansägaren klipper många lamm där. Jag funderade lite och tänkte att dessa skånska lantbrukare nog inte bara vill möta raukar utan också fårömänniskor. Hur driver man företag på Fårö?
Det stressiga med att guida på Fårö är färjan, det gäller att komma med i tid. Och till Fårö gick det bra.

Första stoppet var FÃ¥rö kyrka. Kisspaus och snabbfika som den fantastiske busschauffören Per-Egon trollade fram. Jag hade kameran med och tänkte att jag skulle ta massor med bilder men som guide är man sÃ¥ upptagen med att se till att alla har roligt sÃ¥ det blev väldigt lite fotograferande. Tyvärr. Jag samlade alla i kyrkan och berättade om den, mest om kutatavlan som ju är ett fantastiskt stycke historia. Jag hinner inte berätta här men det mest fantastiska med tavlan är ju att en av de fÃ¥ bilder som finns pÃ¥ Wisborg slott finns pÃ¥ den tavlan. Sedan var det sÃ¥klart Bergmans grav som lockade. Men sÃ¥ vet jag att en känd fÃ¥röprofil. Olga, är begravd pÃ¥ FÃ¥rö ocksÃ¥. Olga var musiker och konstnär. Jag har träffat Olga flera gÃ¥nger. Hennes gravsten är magisk, ett kors i glas som vetter ut mot havet. SkÃ¥ningarna blev väldigt fängslade av Olga och där släppte min nervositet, att guida är inte bara att gÃ¥ “by the book” utan att tillföra nÃ¥got eget, dÃ¥ blir det bra.
Sedan åkte vi till Anna och Bertil Gabrielsson på Fårö Lamm, gamla bekanta till oss.

De har ett eget gårdsslakteri som Bertil berättade om.

Anna säljer skinn och egna fårskinnsprodukter också.

Skåningarna blev imponerade av Bertils och Annas familjeföretag. Bertil berättade om de vedermödor det innebär att vara egenföretagare på Fårö och han berättade om sin kärlek till ön och hans vilja att unga familjer ska våga flytta dit och kunna ha sin utkomst där.

Ordförande för Skånes Maskinstationer lämnar över sin standar till Bertil, en riktig hedersbetygelse. Det är nog den finaste presenten man kan få.

Sedan körde vi såklart lite raukar också. Här Långhammars.
Sedan var vi hungriga så jag hade bokat bord på Gåsemora.

Birgitta de Rietz tog i hand på alla och hälsade välkommen. Vi kände oss oerhört välkomna.

Det är Bertil och Annas dotter Hanna och hennes man Christoffer som arrenderar köket och lagar maten. Vi fick lammsmäcka på nymald färs från Fårö Lamm, från slakteri till färdig smäcka alltså. Jag skulle såklart tagit kort på maten som var fantastiskt fint upplagd. Potatiskaka, smäcka och lingon. Jättegott. Är du på Fårö i sommar så åk till Gåsemora! Maten kom ut snabbt och medan vi åt berättade Birgitta om gården, om hennes kamp för lönsamhet.
Jag berättade för gruppen att Fåröfärjorna är döpta efter färgstarka fårökvinnor, Bodilla och Kajsa-Stina. Skåningarna och jag enades om att nästa färja måste få heta Birgitta!

Sedan var det järnet av Fårö och till nästa stopp, Fole och Ryftes grönsaker. Yngve Andersson berättade om sin imponerande verksamhet och bjöd på fika.

Driftledaren är skåning och tog väl hand om gruppen.

Majse och Olle, till höger, är det som ordnat med den fina resan.

Jag trivdes väldigt bra med skåningarna och här vinkar de till er!

Tack Per-Egon för fint samarbete!

Väl hemma så har Stora brorsan kommit hem från sin långa skolresa.

Grabbarna har tagit hand om virke Rolle hjälpt oss såga av vinterns vindfällen. Lilleman i keps från Föreningen Skånes Maskinstationer!
/ Mien