Archive for juni, 2014

Vit skogslilja

torsdag, juni 5th, 2014

 I dag när vi tittade till lammen i Grötlingbo åkte vi förbi ett bestånd med vit skogslilja. Jag sa det till maken men han bara:

- Pöh, det var säkert hundkex du såg. Eller brudbröd. Jag stod på mig och då backade han tillbaka bilen.

Visst är det vit skogslilja! Eller svärdsyssla heter  den visst också. Jag var väldigt nöjd med att ha rätt.

- Men jag har aldrig sett den här förut, skyllde maken ifrån sig.

I helgen när jag var på Fårö växte den överallt på vägkanterna, det var helt vitt av den. Svårt att förstå att den är så ovanlig då.

Jättevacker är den i alla fall. Enligt Ursing växer den på kalkrik mark, gärna kustnära. Den finns ju röda också men de har jag bara sett på Klinteberget och vid Mulde i Fröjel.

Fler bilder i makens telefon: Öl han fått av sin kusin Eva från Västervik. Dessa delade han med sin kusin Mats i helgen.

Vi tror ju att vi kanske ska få ett föl i sommar, ett new forestföl.

Det förra “fölet” är i dag en fin liten ponny vid namn Salama som går på Marias Hästeri i Grötlingbo. Här rider stora syrran honom härom veckan. Salmis är inte lika stor som sin mamma Olivia men jättefin och go. Och gosig.

Salmis visar tänderna.

Är det här tjärblomster maken tagit kort på? Såg dem på Fårö också. De är fina. Känner att jag börjar bli intresserad av blommor igen.

/ Mien

Bo-Göran Johansson, Gotlands botaniska förening

torsdag, juni 5th, 2014

Lyssna på en av våra favoriter, vår gamla lärare, Bo-Göran Johansson, i Radio Gotlands onsdagsintervju.

 

Bo-Göran, foto Gunnel Wallin, Radio Gotland.

Bo Göran Johansson från Gotlands Botaniska Förening är gäst i veckans Onsdagsintervju, där han bland annat kommenterar veckans utslag från mark- och miljödomstolen.

 

-Det är en värdefull och unik natur som finns på norra Gotland. De två kalkbrotten kommer att störa mycket eftersom de är så stora. Vi befarar att de kommer att påverka grundvattnet, men det gör ju inte företagen och inte heller Mark och Miljödomstolen, konstaterar Bo Göran Johansson.

Det nya betygssystemet får också tummen ner av den före detta matematik- och filosofiläraren, som utsetts till Årets lärare på högskolan och som också skrivit en prisad bok om Matematikens historia.

 HÄR!

/ Mien

Uteklassrum med orkidéer

onsdag, juni 4th, 2014

 I dag flyttade vi ut klassrummet. Närmare bestämt till Ekstakusten. Oftast när man är vid Ekstakusten så tittar man ut över sjön och Karlsöarna men idag vände vi blicken inåt land. Magistern och en av deltagarna hade rekat dagen innan.

Och strax söder om Kronvalls fiskeläge hade de hittat en hage full med orkidéer. Om du ska ta dig hit så stäng noga grinden efter dig. Jag såg nämligen i dag att lammen äter orkidéer så det är ju tråkigt om de kommer in där. Utanför grinden stod en massa avmumsade  orkidèstjälkar. Och lamm.

Tråkigt nog tog jag alldeles för få bilder. Den här orkidén är förvisso oansenlig men här syns den knappt alls. Den heter tvåblad, för att den har två blad såklart. Jag tycker ändå tvåblad är eleganta på något vis, trots att de bara är gröna. Man vet att man hittat ett tvåblad om den inte har några blad på stjälken, sa en av deltagarna som läst på.

Blodnyckel, en variant inom ängsnyckelspektrat, som Magistern berättade om.

Strax söder om Kronvall finns några fågelskyltar och mitt emot där hittar man den här frodiga orkidélokalen.  Men som sagt, stäng grinden efter er!

Är det här ett bestånd av Adam och Eva? Rosa och vita blommor? Men är det inte lite tidigt för Adam och Eva? För att ta reda på vilken orkidé det rör sig om gör Magistern något olagligt. Som vi alla vet så är alla orkidéer fridlysta. Och väldigt ovanliga. Ibland kan det vara svårt att förstå att de är ovanliga då de växer i så riklig mängd här på Gotland. Just nu till exempel är hela Fårö fullt av vit skogslilja. Men de är ovanliga. Och man får inte plocka dem.

Men här har faktiskt Magistern plockat av en liten, liten blomma. Jag fick egentligen inte ta kort på det.

Ser blomman ut som en liten man, med armar, ben och en liten grej mellan….ja då är det en Johannesnyckel! Här syns det inte så tydligt då jag fick en konstig vinkel. Lite av benen och armarna ser ni kanske. Mannen har också en hjälm på huvudet.

Det lustiga är att den här vita orkidéns blomma också ser ut som en liten man. Det rör sig alltså om något så ovanligt som en vit St Johannesnyckel. I Ursings flora står det inget om det här men tittat man i Mossberg så beskrivs den vita Johannesnyckeln faktiskt där. En raritet alltså!

Det fanns några väldigt frodiga exemplar av St Johannesnyckel. Det kändes nästan som om man var i tropikerna och tittade på jätteblommor.

Det mest spännande med orkidéer är kanske hur de är specialdesignade att dra till sig en viss pollinatör.

Ta den här (suddiga) nattviolen till exempel. På dagen står den här och ser förvisso vacker ut. Men på natten så doftar den också ljuvligt, alldeles underbart, jag har känt det själv. Varför doftar den då bara på natten? Jo. Den pollineras av en nattfjäril. Och för att då spara energi så doftar den inte på dagen då det ju ändå inte är några nattfjärilar ute och flyger. Smart va?

Det här är en av mina favoriter, flugblomster. Jag har nog bara sett den i Klinte förut, det finns en lokal längs med den “nya” vägen som går runt Klinte och dit brukade vi gå och titta på den. Flugblomster är lite svåra att få syn på men det är lite som med kantareller, ser man en så ser man flera.

Det finns flera varianter av flugblomster världen över, ophrys insectifiera.  Det speciella med flugblomster är ju att blommorna luras. De ser ut som stekelhonor och så kommer det en kärlekskrank stekelhanne och vill ha lite mysigt och så blir det ingenting. Ja blomman lyckas fästa sina pollensäckar på den stackars hanen som sedan flyger till nästa blomma och låter sig luras igen, det är så pollineringen går till.

HÄR!  kan du höra fantastiske David Attenborough berätta om det här.

HÄR visar Richard Dawkins andra fantastiska bilder av de här orkidéerna som lurar insekter.

/ Mien

Att dra till för jävla hårt

tisdag, juni 3rd, 2014

 Jag känner ett enormt behov av att skriva av mig. Det där med Instagram är inte min grej, svårt att få utlopp för sin ilska där. Jag försöker här istället.

Min far hade en hang-up runt dörrar. De skulle låsas, i tid och otid.  Om hans “töisar” var ute och rände en natt så var inte största oron att vi skulle råka illa ut. Nej. Det var att han inte kunde låsa ytterdörren.  Och även om man tydligt sa att man skulle komma hem på natten så låste han. Jag har flera gånger fått hämta ladugårdsstegen för att klättra in via balkongen på övervåningen eller via ett öppet fönster. Hemmansägaren har också klättrat och svurit över de låsta dörrarna. Och systrarna. Farsan var till och med så galen med sin låsning att han kunde låsa dörrar inne i huset. Det fanns två trappor till övervåningen och dörren från vardagstrappan ville han gärna låsa. Man kunde komma med famnen full med ren tvätt bara för att upptäcka att dörren, observera INNE I HUSET, var låst så man måste gå ner igen och gå upp en annan väg. Varför?

Hemmansägaren har också en hang-up. Det är att saker och ting ska skruvas till hårt. Riktigt hårt. Vi kan ta läskflaskor som ett exempel. Här kan jag ha lite sympati med Hemmansägaren. Han tycker det är slöseri att den köpta drickan förfars för att folk inte skruvar till korken ordentligt så att kolsyran pyser ut.

Ser han en flaska så bara måste han skruva till korken riktigt hårt. Så hårt så man inte får upp den igen. När det gäller läsk eller mineralvatten så har det ju ett gott syfte.

Men lammungarnas flaskor? Vad är det för vits att dra till dem för allt vad tygen håller? Hungriga lamm som väntar på påfyllning får vänta förgäves för jag kan inte skruva av korken?

I kväll är Hemmansägaren på Centermöte i stan. Stora brorsan och jag skulle hämta vattenvagnen i myren och köra den till betet i Silte. Vattenvagnen är en ombyggd mjölkcistern som man kör efter bilen, som en släpkärra ungefär.  En ganska lätt uppgift kan tyckas att flytta en sketen vagn.

För att flytta vagnen måste man ju lossa hjulet först. En lätt manöver. OM inte Hemmansägaren hade skruvat  till hjulet så hårt att det inte kan rubbas.

Jag är stark och har starka nypor. Stora brorsan är jättestor,  jättestark och har jättenypor. Men Hemmansägaren är tydligen starkare.

Stora brorsan och jag kan inte rubba spärren. Vi skriker där nere i myren, tar i allt vad vi kan. Men, nej. Vad är vitsen med att skruva till precis allt vad man orkar? Vad kan hända liksom om man inte skruvar till jättehårt? Att vagnen rymmer? På plan mark?

Och violerna blommar så fint i trädgården.

/ Mien

Föreningen Skånes Maskinstationer

sndag, juni 1st, 2014

 I helgen har jag varit ute och åkt med Föreningen Skånes Maskinstationer. De var på Gotland med buss och behövde en guide och hade fått mitt namn. Alltid lite nervöst att guida, vad har jag att berätta? Vad vill jag visa av Gotland? Resan skulle gå till Fårö. Jag har ju varit på Fårö en del och Hemmansägaren klipper många lamm där. Jag funderade lite och tänkte att dessa skånska lantbrukare nog inte bara vill möta raukar utan också fårömänniskor. Hur driver man företag på Fårö?

Det stressiga med att guida på Fårö är färjan, det gäller att komma med i tid. Och till Fårö gick det bra.

Första stoppet var Fårö kyrka. Kisspaus och snabbfika som den fantastiske busschauffören Per-Egon trollade fram. Jag hade kameran med och tänkte att jag skulle ta massor med bilder men som guide är man så upptagen med att se till att alla har roligt så det blev väldigt lite fotograferande. Tyvärr. Jag samlade alla i kyrkan och berättade om den, mest om kutatavlan som ju är ett fantastiskt stycke historia. Jag hinner inte berätta här men det mest fantastiska med tavlan är ju att en av de få bilder som finns på Wisborg slott finns på den tavlan. Sedan var det såklart Bergmans grav som lockade. Men så vet jag att en känd fåröprofil. Olga, är begravd på Fårö också. Olga var musiker och konstnär. Jag har träffat Olga flera gånger. Hennes gravsten är magisk, ett kors i glas som vetter ut mot havet. Skåningarna blev väldigt fängslade av Olga och där släppte min nervositet, att guida är inte bara att gå “by the book” utan att tillföra något eget, då blir det bra.

Sedan åkte vi till Anna och Bertil Gabrielsson på Fårö Lamm, gamla bekanta till oss.

De har ett eget gårdsslakteri som Bertil berättade om.

Anna säljer skinn och egna fårskinnsprodukter också.

Skåningarna blev imponerade av Bertils och Annas familjeföretag. Bertil berättade om de vedermödor det innebär att vara egenföretagare på Fårö och han berättade om sin kärlek till ön och hans vilja att unga familjer ska våga flytta dit och kunna ha sin utkomst där.

Ordförande för Skånes Maskinstationer lämnar över sin standar till Bertil, en riktig hedersbetygelse. Det är nog den finaste presenten man kan få.

Sedan körde vi såklart lite raukar också. Här Långhammars.

Sedan var vi hungriga så jag hade bokat bord på Gåsemora.

Birgitta de Rietz  tog i hand på alla och hälsade välkommen. Vi kände oss oerhört välkomna.

Det är Bertil och Annas dotter Hanna och hennes man Christoffer som arrenderar köket och lagar maten. Vi fick lammsmäcka på nymald färs från Fårö Lamm, från slakteri till färdig smäcka alltså. Jag skulle såklart tagit kort på maten som var fantastiskt fint upplagd. Potatiskaka, smäcka och lingon. Jättegott. Är du på Fårö i sommar så åk till Gåsemora! Maten kom ut snabbt och medan vi åt berättade Birgitta om gården, om hennes kamp för lönsamhet.

Jag berättade för gruppen att Fåröfärjorna är döpta efter färgstarka fårökvinnor, Bodilla och Kajsa-Stina. Skåningarna och jag enades om att nästa färja måste få heta Birgitta!

Sedan var det järnet av Fårö och till nästa stopp, Fole och Ryftes grönsaker. Yngve Andersson berättade om sin imponerande verksamhet och bjöd på fika.

Driftledaren är skåning och tog väl hand om gruppen.

Majse och Olle, till höger, är det som ordnat med den fina resan.

Jag trivdes väldigt bra med skåningarna och här vinkar de till er!

Tack Per-Egon för fint samarbete!

Väl hemma så har Stora brorsan kommit hem från sin långa skolresa.

Grabbarna har tagit hand om virke Rolle hjälpt oss såga av vinterns vindfällen. Lilleman i keps från Föreningen Skånes Maskinstationer!

/ Mien

Kyrkoresan

sndag, juni 1st, 2014

 En kväll åkte vi in till stan med ungdomarna som går en treveckorskurs som Jonas och jag håller i. Det blev en kyrkoresa kan man säga.

Första stoppet var St Lars ruin. En korsarmskyrka inspirerad av den bysantinska byggnadstraditionen. Alla andra kyrkor i Visby har hämtat inspiration från Sydeuropa så den här sticker ut. Det finns gångar i murarna som man kan klättra i. Högt upp till höger kan man kanske se ett huvud sticka ut, det är magister Jonas. St Laurentius, St Lars, gav av kyrkans pengar från de rika till de fattiga. Som straff för det blev han levande halstrad och är nu ett helgon.

St Drotten besökte vi också.

St Karin. Eller Katarina om man så vill.

Det är hur spännande som helst att gå in de gamla ruinerna. OBS! De stänger kl 16.

Vackert!

Sedan intog vi kebabtallrikar på Kebab House. Enormt med mat.

Kidsen mötte upp. Lilleman, som tagit brons i skol-DM , visade stolt upp sin varpa för vår utbytesstudent från Tyskland.

Sedan bar det av till kvällens happening, katolsk mässa. Kristi Lekamen kyrka i Visby är fantastiskt vacker, byggd på en medeltida husgrund.

Vi hade tur för enligt katolsk sed börjar man fira Kristi Himmelsfärd kvällen innan klockan sex. Det var sålunda högmässa med mycket psalmsång på latin. Säkert 12 psalmer sjöng vi. En ung kvinna höll i den latinska sången och det var otroligt vackert.

Jonas delar ut gudstjänstordningen till alla med hjälp av en av diakonerna. Man skulle knäböja, stå upp och göra korstecken under mässan. Vi hängde med så gott vi kunde. Jag tror vi alla blev tagna av allt det vackra och av dagens text. Nattvard var det också. Jag är ju inte katolik men hade fått förklarat för mig innan att man kan gå fram ändå.  Sätter man handen på axeln talar man om för prästen att man inte är katolik men vill ha Guds välsignelse. Det gjorde jag och det känns ju alltid fint att bli välsignad. Och att vara delaktig.

En fin sak i mässan var en lång lång tystnad där alla samlades i gemenskap till eftertanke och egen bön.

Efteråt stannade en av diakonerna kvar och berättade om vad vi fått vara med om. Vi hade många frågor också.

Tack Kristi Lekamen kyrka för ert fina och varma bemötande! Vi kände oss så välkomna! Det var en otrolig upplevelse att få  fira mässa med er!

Det vackra kyrkorummet och vigvattenskålen i förgrunden.

Glöm inte att alla gotländska, medeltida kyrkor ju var katolska från början!

/ Mien