Archive for september, 2014

Tvåveckorsvalpen och gamla fönster

torsdag, september 25th, 2014

 Nu har valparna fyllt två veckor.

Här är enveckasvalpen.

Och här är tvåveckorsvalpen. Tiken fick ögon innan två veckor. På hanhunden har ögonen precis börjat öppna sig på tvåveckorsdagen. Luddet har börjat växa ut och de är rejält runda om magen. Trampdynorna börjar bli svarta. De sover ännu i princip hela tiden, när de inte äter. De kan åla fram men inte gå. De har inte börjat leka än.

När man har en gård måste man hela tiden måla, förbättra och vårda. Vi har egentligen fullt upp med att hålla alla stängsel i ordning, röja och gallra skog. Vi hinner inte. Ett sorgligt kapitel är alla fönster på fastigheten. De måste målas hela tiden. Det är tredje vändan på boningshuset nu sedan vi flyttade hit för 18 år sedan. I år rev vi ut några fönster, lämnade in för trärenovering och kittning och sedan skulle de målas. Jag har väldigt dåligt självförtroende vad det gäller fönster. Och sedan har jagsällan någon sammanhängande tid att måla klart, man får liksom avbryta mitt i för att rycka ut i barn- eller lammärenden.

Garagefönstren blev bara halvmålade.

Och visst är det konstigt, precis som vi tar ur fönstren så börjar det regna som det aldrig gjort förut vid Hägsarve. Det regnade och regnade och blåste in i flera veckor.

Men nu är fönstren på plats. Och det blev ju riktigt bra. Jag kanske kan måla ändå. Nu har vi bestämt att vi ska ta en fyra fem fönster per år så inte alla ska målas om på en gång. Men många fönster är det på en gård!

/ Mien

Enter besöker Sproge kyrka

tisdag, september 23rd, 2014

I går, den 22 september åkte vi till Sproge kyrka. Vi blev mottagna av Sven-Erik Snoder.

Sven-Erik började att berätta om Sproges bakgrund och kyrkans arkitektur. Det märks att han är intresserad av och engagerad i socknens historia.

Vi fick titta på en teckning på kyrkan från 1700-talet. Så här såg kyrkan ut innan kyrkoherde Per Wallgren på 1800-talet befallde bönderna att bära ut pelaren, ta upp fönster etc. Ett vansinnesdåd som resulterade i att kyrkan rasade in.

Så här ser kyrkan ut idag med större fönster - romansk stil - och porten flyttad.

Det var soligt och fint i Sproge igår, trots snöstormen. :) Absiden (utbyggnaden längst till höger) byggdes först. Det är bara 40 av de gotländska kyrkorna som har absid.

Fjantigt, fånigt och dumt. Överstycket över porten är till största delen ett påhitt av Per Wallgren. Siffrorna är helt tagna ur luften då kyrkan inte stod färdig förrän på 1300-talet.

Tornet är den yngsta delen på kyrkan och byggdes på 1300-talet. Fönsterna är i gotisk stil. Här inne hänger en klocka från 1200-talet som är en systerklocka till den i Gerum. Klockan är inte automatiserad. Sven-Erik ringer i den själv varje helgmålsringning. Man beställde metallen från någonstans i mellanöstern och den vägde ungefär 200 kilo.

Bänkarna är nygjorda förutom luckorna. Tidigare fick kvinnorna sitta på norrsidan. På den tiden så trodde man att onskans krafter kom från norr och därför fick de stackars kvinnorna sitta på norrsidan och till och med gå in i kyrkan genom den port som var ämnad åt dem på norrsidan. På den katolska tiden fanns det inga bänkar. Det fanns stenbänkar längs väggarna där bland annat de sjuka och gamla fick sitta.

Trätak. Tidigare var det kryssvalv men de ramlade in när Wallgren moderniserade eller vandaliserade som en del säger, kyrkan på 1800-talet. Tidigare var golvet av trä. Plankorna var återanvända plankor från den tidigare stavkyrkan.

Altaruppsättningen är gjord i sandsten från Burgsvik. Flera av oss tycker att kvalitén på den här altaruppsättningen är inte mästerlig, gubbarna ser rätt roliga ut på nära håll. Hantverkarna bakom mycket av utsmyckningarna kom från bland annat Turkiet.

Burgsviks stenindustri blomstrade och man producerade och exporterade sten, altaruppsättnigar och dopfuntar till hela världen.

Krucifixet från 1300-talet. Det fanns tidigare bilder av apostlarna men de har tyvärr ramlat bort.

Invigningskors, finns tolv i varje kyrka. I stort sett den enda väggmålning som finns kvar. Ett kors för varje apostel.

En runbildsten man hittade i kyrkan på 60-talet.

Kvinna på väg till Valhall, ett ovanligt motiv med en kvinna i huvudrollen. Stenen har används som piscina, ett slags heligt avlopp där man hällde ut resterna av nattvardsvinet och dopvattnet.

En minnessten efter en död flygofficer som hittades under andra världskriget. Han begravdes på Sproge kyrkogård och fick ligga där under ett par årtionden innan man grävde upp honom och flyttade honom till fastlandet.

Sägnen om peststenen. Alla som överlevde pesten i socknen på 1700-talet fick plats på denna sten.

Resterna efter pelaren som revs ut. Även dessa är gjorda av utländska hantverkare.

Vi tror vi såg en platan på kyrkogården.

/ Enterklassen

Som en ärtkorv

tisdag, september 23rd, 2014

Den lilla tiken väger nu exakt lika mycket som en korv med ärtsoppa. Och är lika stor också.

Hanhunden är större än ärtsoppan.

Älskade Elof. Lady är inte lika argsint och beskyddande längre så katter och människor får vistas i samma lokal som valparna nu.

I går slog tiken upp sina ögon. Hanhunden bara fortsätter att äta och äta i blindo han.

Nu börjar hon faktiskt likna en hund.

Eller ett angoramarsvin?

Så söt med ögon.

Lilla gumman!

/ Mien

Valpar och homeopati för kor

mndag, september 22nd, 2014

De små valparna bara äter och äter och sover och sover.

De är så obeskrivligt gulliga och mysiga. Nu har stora syrran klippt klorna på dem också. Första kloklippningen gick bra!

Hanhunden är rejält mycket större än tiken. Men i morse hade tiken fått ögon, det får ni se bilder på senare.

Lady blir orolig när vi maddlar med valparna. Hon måste hela tiden få gosa med dem så hon känner sig lugn.

Två proppmätta.

Panda Man blev klar på syslöjden.

Jo, och sedan hade en kollega till mig lånat en bok av en av mina elever på deltidskursen. Och sedan lämnade kollegan boken till mig så att jag sedan skulle lämna den till ägaren. Jag tappade såklart omedelbart bort boken. Nu har den varit borta i ett år och jag har varit väldigt ledsen för det. Men, det som inte är stulet kommer igen.

Se vad jag hittade i Hemmansägarens bokkasse! Det var inte jag som hade tagit emot boken utan den hade mellanlandat hos H som sen inte förstod alls varför han hade begåvats med Homeopati för kor….

Höst och dags för ljus. Den här fina har sonen gjutit i en mjölkkartong.

/ Mien

Pensionärerna studerar järnvägen

mndag, september 22nd, 2014

I onsdags var det dags för pensionärerna att åka med mig till Sproge järnvägsstation.

Erland och Barbro Hemmander tog emot. Vädret var strålande, vi kunde inte ha valt en bättre utflyktsdag.

Yngste sonen var också med och fick lära sig om det gotländska järnvägsnätet då han var ledig från skolan.

Det var så varmt så varmt i solen.

Det är inte Lady som är med för hon är ju ännu mammaledig utan det är Dartanjang som ni ser på bilden.

Erland hade en pedagogisk tavla med årtal.

Stinsen i farten.

När järvägen lades ner mellan Klinte och Hablingbo var det sorg. En dödsruna skrevs på rim som publicerades i lokaltidningen. Erland hade kopierat upp texten och så sjöng vi den unisont.

Här sjunger mina elever.

Kul med allsång!

Torsten berättade för sonen att på hans tid fanns det ett fotbollslag i varje socken på södra Gotland, det var bara Fide som inte hade ett eget lag. Idag finns bara ett fåtal, sammanslagna lag kvar. Det säger lite om befolkningsutvecklinegn på södra Gotland.

/ Mien

Fyra favoritspenar

torsdag, september 18th, 2014

I natt har det inte varit mycket sömn, valparna har pipit hela natten känns det som. Jag har varit uppe minst en gång i timmen. Ibland hade de ramlat ur boet och pep för det, men ofta pep de bara ändå. Får de inte tillräckligt med mat? Lady har ju massor med spenar men de suger bara på fyra av dem. Vi har kollat och det finns mjölk i alla. De som de suger på har blivit stora, eller vad man ska säga, de andra är bara som små knappar ännu. När man försöker sätta fast valparna vid de små spenarna så bara de gruffar och puffar de och går vidare till favoritspenarna.

Så nu oroar jag mig!

Nu ska jag hoppa in i duschen för att sedan åka till flyget, jag ska till Stockholm och delta i en konferens om digitalt lärande. Men jag hade behövts här hemma.

Efter att ha varit uppe, som det känts, hela natten, så fick stackars Elof en brysk utvisning ur sovrummet. Han kommer alltid in vid fem och vill sitta och spinna lite och tala om att han vill bli utsläppt. Stackars Elof, han får inte mycket uppmärksamhet nu.

Nu kom det ett SMS från Gotlandsflyg att avgångarna till Bromma är försenade pga av dimma, hur går det då med taxin som vi beställt?

Ja, ja.

Mien

Simmar fram

tisdag, september 16th, 2014

Storebarnen har haft så fruktansvärt roligt åt att jag har uppgett fel kön på valparna.

De tycker liksom att det är ganska uppenbart att det här är killen…..

I natt fyller valparna en vecka. Det värsta är att nu har jag börjat oroa mig för att vi ska sälja dem. Nu är det bara nio veckor kvar med valparna…

Japansk spetsvalp nästan en vecka gammal. Nosen är nu svart men ögonen har inte öppnat sig än. Och så gosig så man blir galen….

Enveckasvalpen är rejält baktung.  Fötterna når inte ner till marken så de liksom simmar fram när de försöker röra sig, det ser jättekul ut.

/ Mien

Som små aliens

sndag, september 14th, 2014

 Storebarnen kommer så gärna hem från stan för att hjälpa till med valparna.

Valpmys.

Lady litar inte helt och fullt på att vi kan ta hand om dem.

Alltså, jag frossar i de här små valparna, de är urgulliga!

Egentligen ser de inte ut som valpar utan som små Disneyfigurer.

Eller aliens?

Sover gör de mest hela tiden.

Kanske kan jag ha dem till att göra reklam för babyskinn?

Hanhunden gick upp 50 gram över natten! Tiken gick också upp lite.

I dag jobbar jag i vallokalen mest hela dagen. Å jag som bara vill valpmysa…

/ Mien

Spädvalp på vågen

lrdag, september 13th, 2014

 Spädvalpar ska vägas varje dag så man ser att de ökar i vikt som de ska. Om de inte ökar i vikt måste man stödfodra dem eller vara med och hjälpa dem hitta spenarna. Ibland blir de bortkörda vid juvret av sina större, kaxigare syskon och då får man styra upp mattiderna lite.

Lady har som tur är bara två valpar så de verkar ha gott om plats vid maten.

Tyvärr var vågen trasig i onsdags då valparna föddes så jag har ingen födslovikt på dem.

Idag var det dags för första vägningen.

Valparna tyckte inte om att bli vägda. Det var lite pip.

Hanhunden väger mer än tiken. Han är glupskare och tar för sig mer. Han var störst vid födseln också.

Japansk spetsvalp 4 dagar gammal. Magen har rundat till rejält. Pälsen har börjat växa ut. Idag anar man att nosen börjar bli svart också. Även öronen börjar få antydan till hårväxt på sig. De sover mest, när det inte kravlar runt och letar efter spenarna. De luktar bebis och Lady håller dem så rena och fina.

Meh, HUR SÖTA ÄR INTE DE HÄR SMÅ VALPARNA?

Något av det roligaste jag någonsin varit med om.

Något som inte var kul var att Lillemans lille kompis blev biten av Lady igår. Det var en miss att jag inte hann hem från jobbet innan pojkarna kom hem från skolan. Lady har ju aldrig gillat främmande barn men nu när hon har valpar så är hon aggressiv mot barn som inte tillhör familjen. Pojken blev biten i armen så det började blöda, i foten och Lady rev sönder hans tröja. Detta utan att han tagit i valparna, han bara klev in genom ytterdörren och det räckte. Jag har nu läst att de fyra första veckorna ska spädvalpar och tik inte utsättas för främmande barn. Borde läst det innan.

/ Mien

Som små fästingar

torsdag, september 11th, 2014

 Jonas och jag har ju aldrig haft kattungar. Och inte har vi haft valpar. Så vi kan ju ingenting om det här. Det vi kan säga är att valpar är väldigt annorlunda mot lammungar eller föl eller människobebisar. Valpar snuttar hela tiden! De sitter i princip fast på tiken. Som små fästingar. Försöker man plocka upp dem så säger det schlopp när de lossnar från juvret.

Man ser inte så mycket av dem för de sitter fast där inne under luddet. De är inte så sociala av sig.

Den fina barnkammaren till trots, vi har fått köpa en valpsäng. Det behövs en säng så de inte kravlar iväg från tiken. Dagmatte Berit var här och slog fast att en valpsäng är ett måste och det var rätt! Enda problemet med valpsängen är att de ibland hamnar utanför. Japanska spetsar är ju extremt vaktiga och än värre blir det när de har valpar kan jag säga! Minsta ljud på dörren och Lady far upp för att morra och skälla. Problemet är bara att valparna, som sitter fast på henne, följer med ur sängen.

Och hamnar utanför. Lady kan inte få in dem själv igen. Ni kan inte ana hur en liten och hjälplös valp som hamnat utanför boet låter. Den PIPER förtvivlat!Och så måste vi komma dit och lyfta in den igen.

Vattenbacken står inte där när vi inte har uppsikt. Jag är så orolig över allt som kan hända.

Varför har de inte päls på öronen?

Ofta får japanska spetsar bara en valp första gången. Jag är glad att det blev två så de har ett syskon att mysa med.

/ Mien