Mejl från Gården

SÃ¥ kom dÃ¥ den där dagen när vi skulle lämna valparna till de nya ägarna. Jobbigast var det för yngste sonen som skyndat hem frÃ¥n skolan varje dag för att leka med dem, han har varit sÃ¥ omhändertagande och ansvarsfull med dessa valpar. SmÃ¥ valpar har ju lätt för att “get into trouble” , om man säger sÃ¥ och sonen har verkligen haft ett bra säkerhetstänk sÃ¥ jag har varit helt trygg med att han har sett efter dem.

Vi veterinärbesiktigade valparna innan vi lämnade över dem. Ett besiktningsintyg är giltigt i sju dagar om man ska sälja efter Svenska kennelklubbens regler, vilket vi gjorde. Jag hade fått rådet att besiktiga dem så sent som möjligt innan leverans för ju äldre de är ju mer kan veterinären upptäcka vid besiktningen och man vill ju som uppfödare kunna garantera, så långt det är möjligt, att valpen är frisk.

I väntrummet hos veterinären. Vi börjar förbereda oss på att lämna dem.

Tikvalpens nya matte mötte upp vid veterinären. Hon förlorade sin lilla hund i en tragisk trafikolycka i somras och längtade ju väldigt mycket efter att få hem en ny liten hund!

Ja jisses vad valparna skrek när de fick sina sprutor. Hanhunden skrek till och med innan veterinären ens hade stuckit honom. En japansk spetsvalp som skriker, det är olidligt.

Veterinären, något som japanska spetsvalpar inte gillar!

Det var jobbigt såklart att ta farväl. Men det var också omtumlande att få uppleva den kärlek och glädje som valparna möttes av från sina nya ägare.

Eva-Lisa och hennes Aramis! Kärlek!

Och lilla Zelda och hennes nya matte.

Lycka till nu med era små älsklingar! Vi vet att de inte kunde få komma till bättre hem!

Nu börjar ett nytt, spännande hundliv!

Och på lördag kommer en krönika i GA som handlar om när vi lämnade valparna, missa inte den!

/ Mien

 Idag har de grävt fiber här vid Hägsarve. Det blev ganska mycket grävning i vår trädgård. En grävmaskin har dragit fram och vänt upp och ner på allt. Försök att föreställa er en grävmaskin, mängder med svart jord och så lite regn på det. Och sedan två, mycket grävintresserade valpar. Kan ni se det framför er? Om inte kommer några bilder till er hjälp.

- Vi har grävit!

Märta börjar bli otålig.

- Släpp ner mig! Släpp ner mig! Jag vill gräva mer!

De baktassarna går inte av för hackor på husses köksgolv!

Faktiskt första gången jag känt att det ska bli lite, pyttelite skönt att valparna ska få nya hem.

/ Mien

 Lilla, busiga Märta. Jag stod och borstade tänderna och hörde att hon gnagde på något.

- Vad har du där Märta?

- Det är en karta med spais, sa hon. ( iprén)

- Var har du fått tag i det då, lilla Märta?

- På internät! ( snattat i mattes necessär)

Som tur var hade hon inte lyckats få ut någon tablett.

Mmmm, och så var det en incident med tändstickor också. Börjar redan vid åtta veckors ålder.

Bruno håller sig till mer traditionella hundgrejer.

Men nu var det sista helgen med valparna. Så sorgligt, men ändå så stor lycka att de kommer till kärleksfulla hem.

- Märta, din smulpaj, du är helt underbar!

- Finns det köttfärs på Hemse också? undrar Märta. Såklart det finns, har vi sagt. Dessutom jobbar Märtas blivande husse i affär så det kan nog bli köttfärs varje lördag!

Elof och valparna har börjat gilla varandra men han är ändå glad att han kommer att få lite mer uppmärksamhet igen!

/ Mien

Idag fyller valparna åtta veckor och de kan då lämna mamman. Båda valparna är sålda! Vi är så glada över att vi hittat fantastiska, kärleksfulla och ambitiösa hem till dem och båda valparna hamnar på Hemse! Ett stenkast från varandra! Så de kan träffas! Kunde inte bli bättre! Hurra! Nu hoppas vi att veterinärbesiktningen går bra och att valparna får vara friska. Det kommer att bli valphämtning här nästa vecka.

Vi hade först tänkt behålla tikvalpen men inser nu att lilla Märta kommer att få det bättre i sin nya familj. En familj vars  lilla hund tragiskt nog dött i en trafikolycka så lilla Märta kommer att få all uppmärksamhet där, gå på kurser och ha roligt. Precis så som lilla Bruno också kommer att få det.

Märta har ett öga som rinner lite. Över 50 % av japanska spetsvalpar har lite rinnande ögon men det brukar gÃ¥ över. VÃ¥r första hund, Sussi, hade det ocksÃ¥. Men Lady och valparnas pappa, Manni, har det inte sÃ¥ det är lite surt att Märta fÃ¥tt det. Men vi tycker redan att det blivit bättre och att det nu bara är ena ögat som är irriterat. En uppfödare sa till mig att eftersom valpens huvud är det som utvecklas sist sÃ¥ störs ögonen litet av pälsen. Och det kan nog stämma, Märtas huvud är väldigt litet i förhÃ¥llande till kroppen. Fast det rör sig väldigt mycket under den där pälsmössan….Vi vet ocksÃ¥ att man kan spola den trÃ¥nga tÃ¥rkanalen sÃ¥ att det blir bättre. Det här är väl japanska spetsars enda akilleshäl, annars brukar de vara väldigt friska av sig. Märta har dock perfekt svart nos och fin, fyrkantig kropp som de ska ha. Och hon spritter av glädje och nyfikenhet.

Det har varit väldigt roligt att ha valpar. Inte jobbigt alls utan bara roligt. Det är säkert skillnad om man har sju ganska stora schäfervalpar som surrar runt men de här två små har bara varit till glädje.

Det har varit sÃ¥ roligt att följa deras utveckling, frÃ¥n smÃ¥ hjälplösa, blinda kryp till intelligenta, läraktiga minihundar pÃ¥ bara Ã¥tta veckor! De förstÃ¥r redan massor, kommer när man ropar pÃ¥ dem, vill bli skojade med…och är helt underbara.

De matföder sig fint även om de ännu jagar mamma Lady för lite snutt. Lady är väl lagom intresserad av det.

VÃ¥r fina lilla vovvefamilj!

Nu hoppas vi att veterinärbesiktningen går bra!

/ Mien

Just nu är jag lite vimsig med alla slaktlamm som ska iväg. Jag oroar mig att de inte fÃ¥r i sig tillräckligt med mat och gÃ¥r ner sig sista veckan. Det är jobbet där det är mycket. Det är mina studier som jag stjäl tid till. När jag är vimsig sÃ¥ ska jag inte köra bil. I somras lyckades jag köra fast pÃ¥ Kronholmens golfbana i en sÃ¥dan situation ( en golfbana…). Sedan har jag haft nÃ¥gra fler incidenter under hösten, en dikeskörning, en stockholmskörning och sÃ¥ igÃ¥r….

Jag glömde dra i handbromsen när jag parkerat bilen utanför jobbet. Efter jag lämnat bilen rullar den ut från parkeringen och svänger av in på en annan. Den missar precis att köra in i en del andra bilar och en husvagn. Det blev tydligen en jäkla smäll sa ögonvittnet.

Och så mejade min bil ner ett staket.

Och en stolpe som måste gjutas om. Fastighetsskötaren här var inte helt  nöjd med min fadäs.

Men den 80-åriga tanten som fick sin mur kvaddad tyckte inte det var så allvarligt.

Hon tyckte inte det var något att bråka om alls. Länsförsäkringar är toppen i sådana här sammanhang.

Jag tänker mest på att det var en himlar tur att farbrorn med taxen inte var ute just då och kom i vägen för min bil.

http://www.hagsarve.com/wordpress/?p=8162

eller någon annan,

Och hur det gick med bilen? Jo, inte en skråma fick den! Helt oskadd! Det var draget som tog hela smällen.

/ Mien

 Jag skulle göra lasagne. Men så kom valparna. Och det visade sig att de ÄLSKADE nötfärs.

De åt och åt och åt.

Tur att vi hade köpt mycket färs!

Sedan hamnade de i någon slags paltkoma.

Valparna äter jättemycket, de frossar i torrfoder för valpar. Lady äter också jättemycket nu när hon diar. Men hur i all världen får tex rävmammorna tag i tillräckligt med mat till sina ungar där ute i naturen? Det är för mig en gåta.

/ Mien