Mejl från Gården

 

Sorgligt, men nu var det sista träffen i Växjö. Min lärarlyftskurs, Specialpedagogik, att möta elever och lärande i en skola för alla, har varit toppen! Välorganiserat, intressanta föreläsningar med engagerade forskare, bra litteratur och meningsfulla uppgifter. Jag har lärt mig massor. Eller jag hoppas, jag har vidgat mina referensramar! Framförallt har vi läst vad skollagen säger, vi har synat styrdokumenten. Syftet med kursen, enligt lärarna, är att man ska vÃ¥ga ifrÃ¥gasätta sin verksamhet och känna sig hemma i Skolverkets skrifter och riktlinjer. Man ska vara fokuserad pÃ¥ vad som gäller, inte vad som sägs! Skolverket är en proggressiv och nytänkande verksamhet där landets främsta skolforskare finns. Alla ni lärare som gör nationella proven förstÃ¥r säkert vad jag menar, nationella proven är ju väldigt bra utformade, tycker i alla fall jag. Kommunen har inte alltid  samma tankegÃ¥ngar i sin skolpolitik…. Jag kan ju inflika att de flesta föreläsare vi haft har varit väldigt negativa till skolans kommunalisering som skedde nÃ¥n gÃ¥ng i början pÃ¥ 90-talet. Forskarna hävdar att det har varit början pÃ¥ skolans nedÃ¥tspiral och pÃ¥ läraryrkets förfall. För att citera Ulla Gadler:

“De ivrigaste föresprÃ¥karna för kommunaliseringen (Göran Persson, bla, dÃ¥varande skolminister) hävdade att staten inte skulle lägga sig i skolan. Men det har blivit precis tvärtom. Nu är det kommunen som säger att och hur skolan ska utformas.” 

Gadler sa också: En skolas puls bestäms av rektorns hjärta!

Kan eventuellt jämföras med Hablingarnas “en socken fÃ¥r den präst de förtjänar”. Nu har Hablingarna ingen egen präst längre och jag ska inte orda mer om ämnet…

Ett konstverk på campus. Påminner om en barnmorsketratt tycker jag.

Halva nöjet har varit att träffa andra lärare, från andra skolformer, från andra kommuner, från andra landsändor. Från vänster: Eva B som jobbat hela sitt yrkesverksamma liv som idrottslärare på gymnasiet, Heléne, som jobbar med nyanlända flyktingungdomar på gymnasiet och Eva G som arbetar med att lära barn läsa och skriva på lågstadiet. I Växjö har vi pratat oavbrutet och när vi jobbat hemifrån har pratat via lärplattformen Blackboard, som ungdomarnas MSN typ. Där har vi diskuterat litteratur och gjort gemensamma gruppuppgifter.

Så här kunde det se ut när vi hade seminarium. Som ni ser har jag passat på att göra reklam för Mejl från gården, ha ha.

Restaurangerna på campus har haft god mat! Och härliga salladsbufféer.

Vi har väl varit 40 stycken allt som allt som gått kursen, men vi var bara nio som läste på helfart. I min studiegrupp, blackboardgrupp, var vi fem. Vår kursledare, Ing-Marie, har varit toppen. Omtänksam och kunnig. Sista dagen ville vi köpa en blomma till henne. På campus hittade vi den här blomsteraffären som starkt påminde om gamla Wetterlings i Klinte!

Här står vi med blomman! Längst till höger Anna-Karin, lågstadielärare som nu fått jobb som lärare på ett behandlingshem.

Idrotts-Eva har ett par skor som ska vara bra för ryggont och som ska öka träningen när man går. De liksom rullar, sulan är böjd. Skorna heter något men MBT tror jag, där M:et står för massai, ni vet den där folkgruppen i Afrika.

 

Här sitter gulliga Ing-Marie med vår blomma. Ing-Marie, liksom de flesta av våra lärare, har själv varit lärare för att sedan satsa på forskarbanan. Ing-Marie har varit verksam inom SVA, svenska som andraspråk, ett ämne som även jag är utbildad inom. I bakgrunden en artikel hon vill att vi ska läsa. Vi fick hela tiden lästips och peppningstips.

Som en liten avslutning, den här annonsen hittade Eva G i en av dagstidningarna när hon satt på tåget till Växjö. Det är alltså inget skämt utan på riktigt. Gävle Kommun satsar på skolan, men var är pedagogiken? Eller är det så att rektorerna hädanefter ska komma ut från sina skrymslen och vrår och ägna sig åt pedagogiskt ledarskap medan andra tar hand om siffrorna? I så fall är det kanske OK.

Jag vill nu uppmana alla, som har möjlighet, att söka lärarlyftet! Efter, som i mitt fall, 15 år i yrket behöver man uppdateras lite. Det finns massor med lärarlyftspengar kvar för lärare vågar inte söka, de är rädda att bli av med jobbet medan de är borta, precis det som hände mig. Var inte rädda säger jag nu kaxigt då det löst sig för mig. Utbildning måste gå först. Vi som arbetar med att utbilda måste givetvis själva vara utbildningsbenägna och stå över kommunens skitdåliga policy. Vilka elever och vilka föräldrar vill inte ha välutbildade lärare, som kan något? Och, de svagaste eleverna behöver de mest kunniga lärarna för att utvecklas, en sanning som allt för sällan efterföljs.

Mien

This entry was posted on söndag, januari 18th, 2009 at 12:37 f m and is filed under Blogganden, lärare och skola. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.