Mien tar ton i klassrummet

Mejl från gården

Ska bli lärare jag tralala… eller hur det nu var. Under min utbildning till språklärare poängterade man hela tiden vikten av att använda musik och sång i undervisningen. Musiken skulle ha en förlösande effekt på inlärningen fick vi lära oss, uttal, intonation och ordförråd, ja allt var musik bra för. Minns när jag gjorde mina första, stapplande försök bakom en kateder på fastlandet för en sisådär femton år sedan. Handsvett, lite lätt rosiga kinder och bandspelaren laddad med Jamaica farewell, Down the way where the nights are gay and the sun shines daily on the mountain top… Eleverna tittade generat ner i sina sångpapper. Några få rörde artigt på läpparna. Så här i efterhand kan jag konstatera att aldrig har det väl varit tystare i ett klassrum! Det enda som hördes var min ansträngda röst som jagade förlagan på bandet.

I took a trip on a sailing ship and when I reached Jamaica I made a stop. Jag fick en lärartjänst på södra Gotland. Pliktskyldigast slätade jag ut mina skrynkliga sångpapper igen och delade ut dem i klassen. Mina nya elever tittade förväntansfullt på mig. Jag böjde mig ner, tryckte på bandspelarens play-knapp och tänkte på döden. Men det var ett hummande och brummande som mötte mig istället när jag tittade upp igen. Eleverna nickade och såg glada ut. Man tog i, starkare och starkare och det enda jag behövde göra var att röra på läpparna. När man klämt det sista, I had to leave a little girl in Kingston town, hördes en röst ur klasskören:

– Naj, diu, vi tar den väl en gång till? Och så fick det bli, lektion efter lektion. I rummet intill förberedde NO-lärarna sina experiment och de slet sitt hår de eftermiddagar mina elever sjöng When I´m sixtyfour eller liknande, för sextiofjärde gången. De här unga sudergutarna lärde mig vad musikglädje innebär. De hade under sin uppväxt sjungit på musiklekis, på dagis, på scouterna, i kyrkan, i skolbussen eller var det nu var och för dem var musiken viktig! Man sjöng efter bästa förmåga och man hade roligt, tillsammans.

Många barn och ungdomar på Gotland idag är kloka nog att gå vidare med sitt musikintresse. Flera har turen att få vara elever vid Kulturskolan. Man får ställa sig på kö till ett instrument och i bästa fall så får man börja spela efter någon termins köande eller så. Tyvärr räcker inte platserna till för alla som vill spela och många elever får vänta i flera år på att få börja på sitt dröminstrument. Ett annat hinder är Kulturskolans terminsavgift på 850 kronor och till det kommer kostnader för instrument, har man flera barn som vill spela kan det bli en ganska dryg utgift. Det är tråkigt för det här är en unik verksamhet i skolan, eleverna har själva aktivt valt att bli undervisade för att de vill lära sig. Det är, ur undervisningssynpunkt, upplagt för smash, kan man säga. Egentligen är det synd att inte alla elever som vill får chansen att spela i ett område där den musikaliska traditionen är så levande. Det är också synd att Kulturskolan och Grundskolan inte är integrerade på ett bättre sätt.

Kulturskolans lärare gör ett fantastiskt jobb när de flänger runt på olika skolor på landsbygden, hämtar elever som glömt bort sin speltid från sandlådor, mitt i fotbollsmatcher på lunchrasten eller lockar dem med sig från veckans glosgenomgång i klassrummet. Man trixar och fixar för att tiderna ska passa så bra som möjligt. Eftersom tomma lokaler ute på skolorna är sällsynta så får Kulturskolans lärare flytta runt sin undervisning mellan skrubbar och andra lediga vrår. Har man tur är skolsköterskans rum ledigt varannan vecka eller så kan man vara i det intilliggande församlingshemmet då och då. Men rätt som det är faller hela planeringen, skolan har schemabrytande temadag eller har gått till skogen så det finns inga spelelever att hämta och ingen har heller kommit ihåg att informera Kulturskolans lärare som då kanske åkt alldeles i onödan.

Jag vet inte om Gotland producerar fler musiker än andra län men om man bara tar Melodifestivalen som ett exempel så finns det nästan varje år något gotlandsnamn med. Säkert har flera av de här musikerna ett förflutet inom Kulturskolan. Och även om man inte får komma ända till Melodifestivalen så är i alla fall jag som förälder så nöjd över att få bli inbjuden till olika små elevkonserter som Kulturskolans lärare ordnar. Det är föräldramöten med musikaliska inslag, soaréer och potpurrier och allt vad det heter. En del får lättare noter, andra lite svårare och när man sätter ihop det låter det fantastiskt. Det är kärlek och värme och ett tänk att alla som vill ska få vara med. Hoppas det, i dessa spartider, aldrig blir tal om att dra in på den här spelglädjen!

Mien Niklasson, Hablingbo

hagsarve@telia.com

2 Responses to “Mien tar ton i klassrummet”

  1. P Says:

    Vi står i kö sedan länge till musikskolan….hoppas att det blir vår tur snart. Det är så positivt att kunna spela ett instrument.

    Nu har även vi sedan några dagar börjat få lammungar !

  2. admin Says:

    P;
    Min erfarenhet är att det hjälper att höra av sig till Kulturskolan då och då. Visa att man är aktiv. Ibland kan de ha avhopp mitt i terminen och då kan man ha turen att få den platsen om det stämmer in i deras körschema.

    Stort lycka till i lammningen! Var rädda om varandra och se till att få lite vila då och då!
    Mien

Leave a Reply