Mejl från Gården

Det har nog inte undgått någon som läser den här bloggen att jag älskar fisk och skaldjur. Idag gick jag in på fiskaffären i Hemse för att handla lite. Där fanns franska ostron. De som har affären blev eld och lågor när jag visade intresse för det. De berättade allt om ostron och visade hur man öppnar dem. Sedan utmanade de mig att äta ett rått ostron. Jag var väl lite tveksam men så antog jag utmaningen och åt upp! Först ska man svälja havsvattnet som är i och sedan ostronet. De klämde över lite citron. Åhhh, så gott det var! Tyvärrr hade jag inte kameran med!

Jag köpte med mig några ostron hem. Det såg så lätt ut att öppna dem i affären men det var svårt i hemmiljö! Om man tillagar dem öppnar de sig själva men jag fick klart för mig att det är lite sport att äta dem råa. Hemmansägaren tyckte jag var lite nördig som inte ätit ostron förut, själv har han ju gjort det mååååånga gånger. Ändå hade han problem med att öppna dem.

Jag kan säga att ostron inte är lämplig middagsmat att ta hem till en hungrig Hemmansägare. Vi gav faktiskt upp. Finns det någon som har en ostronkniv som kan komma hit med den???? 

Det fick bli räkor istället. De är lite lättare att öppna om man säger så.

 

Inte så romantisk dukning kanske. Men Hemmansägaren och jag åt upp en jättepåse räkor till middag ( mittidagenmat) idag. Jättegott då man varit uppe tidigt för att kolla lammningar. Vi hade lite rostat bröd till bara.

En av våra familjemedlemmar var väldigt intresserad av räkskalen. När mamma är på Hemse brukar hon gå in på fiskaffären och köpa hem räkor till sina katter. Jag är väl inte riktigt där än.

En trillingtacka har stött bort en av sina ungar. Hon fick först två som hon tycker om. Vi trodde inte hon hade fler. Men efter många timmar födde hon en stor, unge till. Den vill hon inte ha. Så nu har vi ett napplamm. Det är en tacka. Jättestor och full av livskraft.

Som tur var kom lilla Elsa förbi idag och underlättade lite. Elsa tog hand om matningen. Mamma Marie hjälpte till.

Elsa var en fena på att mata.

I fredags var det lilla lammet med Hemmansägaren på hans jobb på Hassela. Hemmansägaren höll en föreläsning om däggdjur och barnkunskap. Han gör det varje år och eleverna är lika förtjusta varje gång. Det lilla lammet drog i sig en hel flaska lammvälling och sedan kissade hon, till allas förtjusning, jättemycket på klassrumsgolvet. En av H:s elever som kommer från Turkiet har döpt det lilla lammet till Vacker på turkiska, tyvärr har Hemmansägaren glömt vad det heter men han har lovat att ta reda på det på måndag.

 

Den här bilden är rätt kul. Ett gammalt napplamm, numera en stor tacka, Sissi, blir helt galen då hon känner vaniljdoften av lammvälling. Man får ha koll för vänder man bort blicken så har man den stora tackan sugande på flaskan. Här försöker hon lura lilla Elsa. Till höger ser ni Sissis egna unge. Sissi är tvåbarnsmor och klarar det bra. Bara det inte finns välling i närheten för då blir hon ett barn igen.

Efter matningen gungade flickorna. Stora syrran var nyss hemkommen från en centimeterhoppning i Grötlingbo, därav klädseln. Gungorna har jag köpt på Krut. Barnen säger att de är sköna att sitta i, de formar sig efter rumpan.

Numera lyssnar jag på folkmusik. Jätteskönt! Bytte till mig ett gäng skivor som Marie och Markus gett ut mot en Mejl från gårdenbok. Inte riktigt rättvist kanske. Jag har gett ut en bok och de har producerat massor med skivor! Det här är bara ett axplock. Markus har blivit nominerad till en grammis för en av sina skivor. Han har alltså varit på Grammisgalan! Där träffade han Clabbe bland annat.

Här ser ni groddaliran igen, ett utmärkt instrument enligt Markus. Enligt honom är det bara att veva och trycka på tangenterna men så är det det där med knarren, verkade inte helt lätt att få till det. 

Den här helgen är Markus inte hemma. Ett par gånger om året åker han och gästföreläser på nyckelharpeinstitutet i Tobo, nära Tierp där ju jag hade min första lärartjänst på KomVux! På Eric Sahlströminstitutet kan man gå en ettårig nyckelharpeutbildning. Nyckelharpa, om jag fattat det rätt, är ett svenskt folkmusikinstrument. En av de tidigaste avbildningarna av nyckelharpa kan man hitta i Källunge kyrka.

Emrik testar vevlira.

Det är svårt att både veva och trycka på tangenter. Här hjälper Markus till med vevningen.

När man spelar vevlira spänner man fast den med ett bälte runt midjan.

Jag kan så förtvivlat lite om folkmusik. Men när jag lyssnar på en av låtarna som Marie sjunger, Gullageta, så förstår jag att folkmusiken berättar mycket om djurhållningen förr i tiden. I Gullageta kallar Marie på getterna, det är en mycket speciell och vacker ton ( vet inte om man säger så) då de ska komma. Marie, som har anknytning till Fårö berättade att man där än idag kan höra bönder kalla på sina djur, en lång, hög ton:

- Kåååååååiiiiiiiiisssssssssssssss

Och djuren kommer springande. Min pappa skrek alltid kåisa kåisa då lammen skulle komma. Det här vill jag lära mig mer om. Hur man kallade på djuren och varför. Jag misstänker att vi kan lära oss mycket om djurhållninegn via folkmusiken.

Mien

This entry was posted on söndag, mars 29th, 2009 at 1:14 f m and is filed under Blogganden, Lamm, mat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.