Mejl från Gården

Imorgon, måndag 6 april, blir en nervös dag. Hundra anställda inom Barn- och utbildningsförvaltningen kommer att få besked om de står på tur att bli varslade. Hundra personer kommer nervöst att vänta på ett kuvert där det står att de kan vara en bland många som får lämna sina arbeten inom en snar framtid. Det är tydligen så att det är flest barnskötare som ska få gå men det är också lärare. Jag, som är lärare,  kan vara en bland dem som får lämna.

Ni som har följt min blogg vet att jag ligger lite risigt till på arbetsmarknaden. Många har undrat om jag har någon utbildning. Jo det har jag. Jag har en 4,5 -årig språklärarutbildning i botten och sedan har jag läst 30 gamla poäng språkdidaktik och 30 nya HP specialpedagogik ( 1,5 år till). Jag har varit lärare i 15 år och jag har en fast tjänst i Barn- och utbildningsförvaltningen men jag har ingen fast tjänst på någon skola. Senast hade jag en fast plats, eller hur man nu ska uttrycka det, på Romaskolan, men där är jag nu övertalig.

Jag hÃ¥ller helt med Anna om att man behöver se över rutinerna vid uppsägningar. Att bli av med sitt arbete är ett stort trauma. Förra läsÃ¥ret arbetade jag pÃ¥ en högstadieskola pÃ¥ södra Gotland och var “lovad” att fÃ¥ fortsätta. Under vÃ¥ren, dÃ¥ lärarplaneringen var i full gÃ¥ng, sa rektorerna att alla som inte skulle fÃ¥ vara kvar skulle rektorn tala med enskilt. PÃ¥ möten sas det att alla ni som inte fÃ¥r vara kvar till hösten vet nu om det. Ingen talade med mig, alltsÃ¥ trodde jag att jag skulle fÃ¥ vara kvar, precis som man hade sagt tidigare.

Döm om min förvåning då man en morgon, fem minuter innan jag skulle ha min klass, bara så där i förbifarten, säger att:

- Oj, då, vi har visst glömt bort att säga till dig att du inte får vara kvar!

Ja, jag har skrivit spaltmeter om det här förut. Inte nog med att jag grät mig igenom en hel dag på jobbet, framför eleverna, jag blev även utsatt på ett personalmöte, men det ska jag inte älta mer här.

Under sommaren sedan hade jag ett vipratarutmöte med mina arbetsledare. Det var bra. Arbetsledningen sa då att man inte hade tänkt på att jag skulle bli illa berörd då man inte räknade in mig som fast personal?

Det finns många, många exempel på märkliga uppsägningar. Ta min kompis E till exempel. Jätteduktiga läraren E hade jobbat på skolan X i tre år. Rektorn på X-skolan hade förvarnat om att personal skulle få sluta men att det inte var bestämt vem. En dag när E var ute på skolgården och hoppade rep med sina elever på gympan kommer rektorn åkande i sin bil. Rektorn hoppar ur bilen, kryssar glatt fram till E som står bland alla elever och hopprep, formar händerna till en strut och viskar i E:s öra:

- Det blir du som får gå!

Sedan Ã¥ker rektorn iväg igen och lämnar E grÃ¥tande bland alla elever som undrade vad som hänt. Och när de fick veta började ocksÃ¥ de att grÃ¥ta………

Japp, så här går det till!

Jag hoppas att de hundra kuverten imorgon inte delas ut mitt under brinnande lektion eller fem minuter innan man ska ha lektion. Vanliga arbetsplatser erbjuder sina anställda samtalshjälp och annat vid uppsägningar, något som skolan kunde ta efter tycker jag.

Mien

This entry was posted on söndag, april 5th, 2009 at 9:31 e m and is filed under Blogganden. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.