Om att känna sig ful.

Nu borde jag väl skriva att dagens ADHD-föreläsning var jätteintressant, det var den säkert. Jag borde skämmas men jag somnade där inne i mörkret på Borgen. Sov jättedåligt i nättres för jag var rädd att försova mig. Lilleman kissade i säng (har typ aldrig hänt förut men han är ännu inte frisk…) och var uppe på vinden klockan två  och letade ny madrass. Stressigt värre med allting på morgonen. Och precis som jag ska köra till dagis i Hemse och sedan hämta mina kollegor som suttit utanför skolan och väntat på mig jättelänge, så får mellansonen för sig att han är så ful i håret, ja, ful överhuvudtaget, så han kan inte åka till skolan. Stora krokodiltårar rann nerför hans kinder, hann satt ute i hängmattan och hulkade… Och jag som skulle på föreläsning…i Visby…. Fick ringa H, han hade redan hunnit halvvägs till jobbet. I sådana här lägen är han toppen:

- Din son sitter i hängmattan och gråter för att han tycker att han är så ful, sa jag.

- Jag vänder direkt, är hos honom om tio minuter, sa han.

Sedan hade far och son letat rätt på hårborste och hårgelé och fixat och donat och tröstat och kommit fram till att det inte bara hängde på håret.  Och fadern körde sedan sonen till skolan i Havdhem. Och kom själv jättesent till jobbet.

Vår son är fantastisk. Han är rolig att vara med, hoppig och skuttig, och världens sötaste. Hur kunde han få för sig att han var ful? Och just när han skulle kliva på skolbussen? I eftermiddags var han så glad igen.

Imorgon har barnen fagningsdag. Vi har redan packat matsäckarna, risifrutti, mackor och kiwi. Märkt räfsorna med deras namn och letat efter handskar. Jag måste sticka klockan sju, ska på Särskolans fortbildningsdag på Högskolan. Lisbeth Pipping ska berätta om hur det är att växa upp med en utvecklingsstörd förälder. Ska bli intressant. Hoppas ingen känner sig ful, precis när jag ska åka, för dagen börjar klocka ÅTTA i Visby.

Valborgsmäss firar vi hos min syster Hanna och svåger Martin i Klinte. De har bjudit in oss på öl och pitepalt. Ska bli mysigt.

Mien

5 Responses to “Om att känna sig ful.”

  1. Anna-Stina Says:

    Hur kan ett så gulligt barn känna sig FUL? Lika obegripligt som att somliga vackra tonårsflickor anser sig för tjocka och slutar äta.
    En blogg så full av jäkt, plikt, bekymmer, omtanke och KÄRLEK! Vilken tur att den “fule” sonen hamnat i rätt familj! Tanken kommer för mig, att om alla barn från början hamnat i rätt familj skulle kanske H:s arbetsplats inte behövas?
    Mitt valborgsmässfirande gick bra från TV-soffan, där jag bl a njöt vacker duettsång av två kvinnor i program från Ulvön, Höga kusten. En “clown” spelade melodier på koskällor också - kul!

  2. admin Says:

    Oj, vilket fint svar! Jag känner mig så hedrard! Men, jag tror också att de bästa föräldrar kan få barn som mår dåligt, eller som har svårt i skolan. Det är min erfarenhet efter att ha jobbat med problembarn i så många år. Det viktiga är att man gör så gott man kan. Och frågar andra til råds.
    Mien

  3. Ross Says:

    Everything is very open with a clear clarification of the challenges.
    It was truly informative. Your website is useful. Thanks for sharing!

  4. http://www.sockscap64.com/ Says:

    Hi to every one, it’s actually a good for me to pay a visit this site,
    it contains priceless Information.

  5. http://skyland.ru/ Says:

    My brother recommended I may like this website. He used
    to be entirely right. This put up truly made my day. You cann’t imagine simply
    how a lot time I had spent for this info! Thanks!

Leave a Reply