Mejl från Gården

Igår var det skol-DM i varpa i Rävhagen. Jag körde in ett lass med sex förväntansfulla tävlande. Här står stora brorsan med sin nya varpa och trasan i högsta hugg. Jag vet inte riktigt varför det är så viktigt med trasa. Jag vet bara att varje varpasäsong är mitt förråd med handdukar länsat. I bakgrunden ser ni Maria Mattson visa en kastare till rätta. Maria är lärare på Havdhem och en eldsjäl inom varpasporten. Utan henne så hade det inte funnits så många unga kastare kan jag tala om. Bredvid Maria står hennes syster, Kristina, också lika aktiv inom varpan. 

Havdhem lag 3, Emrik, Gustav och Lukas.

Havdhem åk sex, flickor, Alex, Vendla och Karro.

Jag lämnade Rävhagen och åkte på ett jobbmöte. Då och då har jag nämligen, å jobbets vägnar, ärenden till gymnasieskolan. För att överleva så är det så här man måste göra, planera in jobbmöten efter skol-DM i varpa. Hur ska man annars kunna skjutsa och stötta sina barn?

Bohmans bunker. Här har man svettats över ett och annat prov.

Det är lika jobbigt varje gÃ¥ng att Ã¥ka till Trojaborg, Elfrida André, Christoffer Polhem eller vad nu skolan heter, tycker jag. Det ser precis likadant ut där nu som när jag började där för 26 Ã¥r sedan! Samma golv, samma dörrar och samma lukt! Det enda som är ändrat är väl namnet. Jag tror att det är doftminnet som spökar för när jag gÃ¥r in pÃ¥ fd Säveskolan sÃ¥ vältrar sig ett vemod över mig. Gymnasietiden var ändÃ¥ inte lika jobbig som högstadietiden, men inte är det precis min lyckligaste period i livet…….Jag trivdes aldrig riktigt i skolan förrän jag kom till universitetet.

Här, till höger, hade jag mitt skåp ett år. I blå rad tror jag. Nu har någon annan stackare sitt skåp här. I det här utrymmet råder alltid källarmörker, man har inte  aaaaning om vad det är för väder ute då man vistas i de här lokalerna. Fy.

Exakt, precis på pricken likadant som för 26 år sedan. Spooky.

Ungdomarna jag träffade på är dock hur goa och trevliga som helst, det är lokalerna som ger mig the creeps.

Tillbaka på Rävhagen så hade tjejerna vunnit silver.

Killarna hade varit duktiga de ocksÃ¥ men i deras grupp kastar verkligen eliten sÃ¥ nÃ¥gon medalj blev det inte. Maria Mattsson tyckte dock att killarna varit sÃ¥ schyssta och trevliga pÃ¥ plan sÃ¥ hon gav dem ett litet inofficiellt hederspris. Maria vet hur en slipsten ska dras, om man säger sÃ¥…….

Sedan blev det Mc Donalds och en repa på stan. Stora syrran köpte examenskläder och jag störtade in på Indiska en halv minut och hittade lite saker. Killarna uppehöll sig under tiden på Claes Ohlsson. Det är ju inte så ofta man är i stan så man får ju passa på.

Innan vi åkte hem var vi på Keges utlämning.

Stine, som driver Kvinnegårda catering ringde nämligen och behövde ha hem ett spann räkor och en jätteburk rom. Jag kände mig som en hjälte när jag kunde ordna det för Stine skrek i telefonen:

- Hurra Mien! Du kar räddat Käldares smörgåstårta!

SÃ¥ nu vet ni det, det är tack vare mig de kan smaska i sig god smörgÃ¥stÃ¥rta pÃ¥ Kälder i helgen. Eller, kanske inte bara tack vare mig…….

Väl hemma så hann jag faktiskt gå på toa. Men sedan var det bara att spänna för hästtransporten och lasta häst för stora syrran skulle köras till ridlektion i Grötlingbo.

Och efter jag lastat av hästen var det bara att fortsätta upp på Hemse för stora brorsan skulle på simträning.

Vi passerade då den här skylten och kunde konstatera att någon varit ute och skrubbat.

Och sedan tittade vi till alla lamm och så var det dags för mig att åka på utbildningskväll. Jag ska ju jobba i vallokalen under EU-valet så jag fick lära mig allt om det.

Det var den dagen det. Men när ska jag få tid att klippa gräset?

Mien

This entry was posted on torsdag, maj 28th, 2009 at 10:38 f m and is filed under Blogganden. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.