Mejl från Gården

Vad är det som är roligt egentligen? Det kan man ju fundera över. Hemmansägaren och jag tycker definitivt inte att samma grejer är roliga. Definitivt inte! Som häromveckan då jag skulle byta batteri i elstängslet hos lammen och inte fick det att fungera, hur kul är det på en skala? Hemmansägaren däremot fnissar hysteriskt bara han kommer att tänka på det. Det var så här:

I vanliga fall är det Hemmansägaren som sköter det där med stängsel och el, jag sköter Jordbruksverket och papper. Men just den här dagen hade Hemmansägaren inte tid med elen så jag blev ombedd att åka och köpa ett nytt batteri hos Klassons Bil i Havdhem. Okej, jag måste erkänna, så fort det blir tal om batteri och ström och el och sånt blir jag lite osäker. Därför är jag mycket noga med att ställa många frågor hos Klassons. De hade inget batteri inne utan hämtade ett ur ett förråd.

– Är det laddat? frågar jag oroligt då de kommer med batteriet. ( Det kanske är med batterier som med cykeldäck, blir de stående ett tag så pyser elen, jonerna, molekylerna ur? Pyspunka typ?)

– Javisst är det laddat! säger Klasson. Det är bara att koppla det!

– Bara att koppla?

– Ja!

– Hur kopplar jag det då?

TÃ¥lmodigt visar Klasson mig:

- Du kopplar rött till rött och svart till svart.

- Så den röda klämman på elaggregatet ska sitta på den röda pluppen på batteriet och likadant med den svarta?

- Alldeles rätt! säger Klasson.

Jaha, det verkar ju enkelt. Jag tar mitt batteri och kör ner till lammbetet. Av nÃ¥gon dum anledning sÃ¥ har Hemmansägaren valt att ha elaggregatet mitt i en tynnbuske, det är visst nÃ¥got med den lilla bryan som finns i närheten och jordspettet. Men hur man än närmar sig aggregatet sÃ¥ fÃ¥r man kroppen perforerad av tynntaggar. Jag kopplar i varje fall batteriet, och sätter sedan elmätaren mot eltrÃ¥den. Mätaren visar noll! Noll kilovolt eller kilojoule eller vad det nu är för enhet. Med tretton tynntaggar instuckna i ryggraden ringer jag upp Hemmansägaren frÃ¥n tynnbusken och skriker att han kan ta sitt aggregat och………Hemmansägaren svarar dÃ¥ lugnt att han inte tror det är nÃ¥got fel pÃ¥ vare sig aggregat eller batteri eller honom utan att han tror det hela beror pÃ¥ felaktigt handhavande frÃ¥n min sida.

Felaktigt handhavande, jag höll på att explodera. Jag åker hem och sätter argt batteriet på laddning i garaget, kanske det inte finns någon ström i det ändå?

 

På kvällen när Hemmansägaren kommer hem ska han hämta batteriet från laddaren. Jag ser honom gå in i garaget och sedan hör jag ett tjut. Först är det ett argt illvrål men efterhand går det mer och mer över i ett mullrande gapskratt. Han skrattar och skrattar och skrattar…och så härmar han mig:

– Nu står jag här nere på betet och jag har provat allt…

Det jag visst inte hade provat var att ta av skyddsplasten från polerna på batteriet.

 

Jag hade förvisso kopplat rött till rött, som Klassons sa, men jag hade inte tänkt på att plast inte leder ström. Oj vad Hemmansägaren har skrattat åt det här, och ännu gör. Jag fattar verkligen inte vad som är så roligt, så Hemmansägaren har försökt bena upp det roliga åt mig:

1. Min tilltro till auktoriteter. Jag gör bokstavligen precis som Klassons säger, sätter rött på rött, men tänker inte ut själv att man kanske ska ta bort plastskyddet först.
2. Att det hela är så vansinnigt elementärt, som att börja äta glass innan man tar av pappret.
3. Att jag är lärare och spenderar mycket av min vakna tid till att oroa mig över hur det ska gå för mina elever. Men själv är jag flera korridorslängder, ja ljusår, från ett G i fysik.
 4. Att man redan på 60-talet skickade folk till månen men jag har inte fattat hur ett elstängsel funkar ännu.
5. Etc, etc.

Sedan påbörjar han en föreläsning om NO-undervisningen i allmänhet och den NO-undervisning jag fått i synnerhet och dess brister.

Nej, jag fattar fortfarande inte vad som är så roligt. Jag har nog en helt annan humor. Själv skrattar jag åt när Hemmansägaren skulle deklarera med förenklad självdeklaration och lyckades med konststycket att misslyckas med det. När det bara är en sak man ska göra, skriva sin namnteckning, och man lyckas göra det på fel rad så att Skattemyndigheten skickar tillbaka deklarationen, det är kul!

Mien Niklasson, Hablingbo

Lärare, men inte i fysik.

hagsarve@telia.com

This entry was posted on lördag, maj 30th, 2009 at 9:58 f m and is filed under Mejl frÃ¥n gÃ¥rden. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.