På frilansjobb till Graute

Jag blev uppringd av Einar på tidningen Fårskötsel. Han ville att jag skulle ta reda på vad Skinnrike Gotland är för en förening. Sagt och gjort, jag tog bilen en supervarm dag och körde de nio milen upp till Hejnum för att snacka med Kjell Nilsson, ordförande i Skinnrike Gotland.

Efter att ha kört en spikrak väg som det kändes rakt ut i skogen uppenbarade sig denna vackra gård, Graute i Hejnum.

Kjell, som jag känner lite sedan skottlandsresan i höstas, tog emot i ett nyrenoverat kök, en dröm i vitt! Hans sambo Jenny och de fyra barnen hade åkt till Jennys föräldrar för att vila upp sig lite. Det är ju inte helt lätt att bo på gård den här tiden av året med allt som måste göras och dessutom ha en nyfödd bebis.

Kjell och hans pappa, som titulerade sig VD dräng, bjöd på kaffe.

Här är en bild från Graute gårdsbutik. Skinnrike är en förening som vill verka för att det startar export av gotländska fårskinn och skinnprodukter till utlandet samt så vill man öka kunskpaen om skinn och starta en körsnärsutbildning. Man har fått 1.9 miljoner kronor från Leader Gotland för att förverkliga sina ideér. Jag försökte fokusera på skinnexport men hela tiden kom Kjell och jag in på frågor som rör det här med familjeliv kontra småföretagande, genus helt enkelt. Egentligen skulle jag skriva en artikel till som handlar om det, det var nästan intressantare än själv exportfrågan. Vi hade många liknande erfarenheter som handlade om det där med gård och djur och barn och män och kvinnor som jobbar dygnet runt.

Jag vet att man inte ska försöka sig på att ta kort på djur, det är ju helt hopplöst. Men i det här fallet var det Kjell som var hopplös, han ville gosa lite för mycket med sin gamla trotjänarrinna, jag har glömt hennes namn nu. Hon varken hörde eller såg någonting och var över tretton år gammal.

De här vackra armbanden har Jenny gjort.

Kjell var stolt över Jennys väskor.

- Det är inte så många som syr väskor ser du!

Det fanns också mer traditionella produkter i affären.

Det var ett intressant besök. Men oj vad tid det tar att göra ett reportage, först åka ut och intervjua och plåta och sedan sammanställa allt. Men det som är roligt med den här typen av jobb är att det blir något, en färdig artikel. I skolan och hemma på gården kan man jobba och jobba men man ser inte något direkt resultat. Det pratade vi också om, Kjell och jag.

Mien

2 Responses to “På frilansjobb till Graute”

  1. :.sara Says:

    Vilket roligt inlägg! Jag är en gammal orienterarkompis till Kjell och Jenny men flyttade från ön för två år sen och det är nog minst så länge sen jag var i kontakt med dem. Googlade på Graute eftersom jag än en gång är på jakt efter en högtidspresent och deras fina skinn är outstanding, detta inlägg kom upp och det var verkligen kul att se bilderna och läsa storyn. Imorgon är det jag som får ringa och gratta till nytillskottet!
    Vovven heter fresten Ardis ;-)

  2. Vernon Woolsey Says:

    Beneficial postings, Cheers!|

Leave a Reply