Familjesäng?
Hemmansägaren och jag har alltid praktiserat familjesängsprincipen med våra barn. Stor säng där alla får sova, om de vill. Jag kan inte säga att det varit någon uttänkt plan med det. Det har nog berott på att jag är uppfostrad helt utan regler. Mina systrar och jag fick precis som vi ville av våra föräldrar. Vi hade våra sängar inne i deras sovrum nästan tills man började skolan. Sedan delade vi systrar rum länge. Jag fick eget rum när jag skulle börja fyran. Men viktigare i vår familj var att man hade eget skrivbord! Mina föräldrar var mycket noga med det. Var man rädd eller ledsen på natten kröp man ner till faffa eller mamma eller pappa. Eller någon syster. Så var det. Det var tryggt. Ingen blev arg för att man kom tassande mitt i natten.
H och jag har gjort likadant. Låtit barnen sova med oss. Kanske beror det också på att vi är lärare och måste vara utvilade på morgonen. Ska man ta hand om griniga tonåringar så kan man inte vara trött. Det funkar inte att krångla med barn mitt i nätterna.
Barnen sover med oss. Men vÃ¥ra barn vÃ¥gar ändÃ¥ sova borta. De Ã¥ker kors och tvärs i Sverige och sover gott. I natt har Emrik sovit över i klassrummet, en tradition hans fröken har varje gÃ¥ng hon släpper en klass. Jag frÃ¥gade Emrik om det skulle bli läskigt…
- Men maaaammmaaaa, du har väl aldrig behövt hämta mig mitt i natten….
Nej, jag har ju inte det!
  http://www.expressen.se/nyheter/1.1181947/vi-sover-bast-tillsammans
Mien
juni 1st, 2008 at 9:19 f m
Tack, Mien, för att du skriver hänvisning www till olika saker, så att jag lätt kan ta fram och läsa! Annars skulle jag aldrig få veta, men hur hinner du hitta allt bra?
Betr bry-sig-om:et tycker jag att jag har levt med min son på samma sätt. De få gånger jag bestämde mig för FOSTRAN sitter som svarta fläckar kvar i själen. Helt onödiga principer, bara för att jag skulle få rätt och göra som man BÖR.
juni 1st, 2008 at 6:36 e m
Varför inte Mölle
juni 1st, 2008 at 7:17 e m
Jag hoppas du sätter in din berättelse i cancertidningen, eftersom jag har den. Som cancerpatient vet jag en hel del av hur vi som är sjuka tacklar många saker. Men jag tycker det även är intressant att höra hur anhöriga tycker och tänker och upplever vissa saker. Allt är bra här. Hej så länge
juni 1st, 2008 at 9:59 e m
Jag tycker också att du ska försöka med cancertidningen. Den chansen måste ju vara ganska stor att få den med i den tidningen.
AngÃ¥ende familjesäng sÃ¥ har/hade vi det likadant. Jag är uppväxt med att sova ihop med föräldrar, syskon och hunden. Det var bara att lägga sig där det passade. Skulle man läsa lade man sig med den som ville ha lampan tänd. Skulle man lägga sig tidigt lade man sig med ficklampan under täcket och läste tillsammans med syrran i smyg…Jag har bara sett fördelar med att dela säng. Det föll sig ganska naturligt att sova i egen säng när man började prata hemligheter i sömnen…
Våra killar sover med oss också. Nu har de börjat, på eget initiativ, att sova i eget rum och visst sover man lite bättre med mer utrymme. Det var bara lite tomt de första nätterna.