Zündapp och Gullstuen

Det var ju som sagt väldigt mycket snö där uppe på Fårö. Petter stånkade igång sin gamla traktor med snöblad på och försökte få bort lite snö. Det var nämligen angeläget för killarna att ta sig in i ladan av någon anledning. 

Traktorn startade snällt.

Och efter lite skottande, knuffande och rixlande, vad är det killarna kämpar med att få ut?

Här hemma är han minsann inte så rask med att få bort snö men jisses sån fart Jonas fick då den här grejen skulle ut ur ladan.

Hurra!! De fick ut den! Petters jättefina motorcykel!

Här ser ni en zündapp från andra världskriget! Cykeln är tillverkad i Tyskland. Vid krigsslutet fick Finland köpa upp mycket av tyskarnas krigsmateriel för att använda i sitt fortsättningskrig mot Sovjet. Den här cykeln har Petter sålunda varit över  i Finland och handlat.

- Den motorcykeln kom till Finland ungefär då min mamma lämnade Finland och kom till Sverige, sa Jonas.

Ja, jag måste erkänna det, motorcykeln är jättefin! Den är i toppskick och har massor av praktiska detaljer. Förvaringslådor, verktyg och allt är i original. Däremot är det olika ramnummer på kaross, motor etc. Det beror på att när cyklarna gick sönder i kriget så tog man in dem och lagade dem. Och bäst man fått en motor lagad så kom nästa zündapp in med problem och då satte man snabbt i den lagade motorn i den.

- Det finns nästan inga sådana här motorcyklar som har samma ramnummer på alla delar, sa Petter.

Motorcykeln mÃ¥ vara tillverkad för att ha i krig men numera fungerar den utmärkt som familjecykel. Nästan hela vÃ¥r familj fÃ¥r plats. Jonas kallar den här bilden Finn fyra fel. För javisst ja, det var det där med hjälm……..

Man sitter varmt och skönt i sidovagnen.

Ja, vilken härlig dag! Kolla så nöjd min Hemmansägare ser ut. 

Motorsågsstövlar från Husqvarna och röda converse. Lila basker Klinte beklädnads och sjal Indiska. Vem var det som sa att jag inte modebloggar?

I princip allt på cykeln är original, till och med däcken!

Reservhjulet ser nytt ut. Det är av märket Dunlop. Petter berättade att däcken licenstillverkades i Tyskland under kriget och att tyskarna snällt betalade  licensavtal till engelskmännen under hela kriget.

- Det går att komma överens, även under brinnande krig!

Taxen Meja gillar att åka sidovagn!

Här kommer fler bilder från promenaden. Petter visar barnen på kartan hur vi ska gå.

Meja knatade med. Men då och då avvek hon för att jaga kanin. Det tyckte inte Petter om då det var gott om örn i luften och örnar kan vara farliga för taxar och för japanska spetsar.

En dag i somras fick en turist för sig att kolla vad hans Land Rover gick för. Det resulterade i sår i naturen.

- De där spåren går aldrig bort mer, sa Petter dystert.

Som tur var kunde vi gå på skaren. Ja, Lady är så liten och lätt så hon kan väl alltid gå på skare. Men snön var djup så det hade varit omöjligt att gå längre sträckor utan skarens hjälp.

Men ibland brast skaren.

Här närmar vi oss Langhammars raukområde.

Alla skulle klättra i raukarna, det var läskigt.

Lady klättrade värst av alla. Och så ramlade hon ner. Jag var jätterädd.

Den här rauken heter Gullstuen. Det var nämligen så att på 1500-talet, då digerdöden härjade på gården Långhammars, så dog nästan alla på gården. Det var bara en flicka som överlevde. Flickan tyckte det var så hemskt att bo kvar själv med alla lik så hon tog med sig allt guld  flydde ut till raukarna.

Och så bosatte hon sig i den här rauken, i hålet där Vendla står. Det är därför rauken fått namnet Gullstuen. Enligt Petter så är den här berättelsen alldeles sann.

- Mamma, vi måste ta med en borr hit nästa gång så vi kan borra fram guldet, sa Henning.

Och, javisst, det ska vi göra! 

Henning tittar pÃ¥……

…..skarv!

Vädret var helt fantastiskt! Sol och sol!

Massor med spännande saker för en liten Henning att upptäcka.

Men på vägen tillbaka var han lite trött och fick vila.

Petters mamma, Inga, visar barnen hur man spinner.

Väl hemma i Hablingbo igen blev vi mottagna av den här välkomstkommitén, inte det sämsta!

/ Mien

7 Responses to “Zündapp och Gullstuen”

  1. veronica Says:

    så himla vackert!
    och så fantastiskt att det bor kvar några fastboende däruppe på Fårö, trots att priset på gårdarna är helt hysteriska.

    appråpå örnar och hundar fick jag höra om en kompis till min bror Tord som var ute i skärgården förra sommaren med sin nya flickvän och hennes lika nya hund, en Chihuahua.
    de stod och väntade på att båten skulle komma vid en ångbåtsbrygga och hunden gick omkring lite själv med kopplet släpandes efter sig på marken.
    och sÃ¥ frÃ¥n tomma intet sÃ¥ dyker en örn ner och flyger iväg med hunden. de hörde länge hundens lilla voffanden när örnen försvann över fjärden…

    just då kom båten och det var bara att kliva på och åka hem. flickan var förtvivlad förstås, men vad fanns att göra? tror inte att det är lagligt att döda örnar, även om de skulle haft tillgång till en jättesnabb motorbåt och gevär.

  2. Anna Says:

    Ja - men vilka bor där dÃ¥? Pratar Petter fÃ¥römÃ¥l? Pratar Bertil fÃ¥römÃ¥l? Däremot är Göran pÃ¥ Lansa fÃ¥röbo. Vi övriga barn till fÃ¥rbor mÃ¥ste flytta till storlandet eftersom vi inte har rÃ¥d att köpa det allra lilla minsta hus i vÃ¥r hemsocken. Ack, den som ändÃ¥ vore uppvuxen i Sjonhem eller Halla eller nÃ¥gon annan socken med humana fastighetspriser…..

  3. Ã…sa! Says:

    Så underbart det såg ut! Nu fick jag minsann lite Fårö längtan!

  4. Markus Says:

    J-lar, vilken fin motorcykel!! Vill ha, vill ha!!!

  5. admin Says:

    Vero;
    Fy farao vilken hemsk historia om den lilla hunden! Jag ska vakta på min lilla jappe betydligt bättre nu! Hoppas tackorna är runda och fina och att er lamning går bra!

    Anna;
    Det är jättetråkigt med fastighetspriserna, verkligen. Men både Bertils och Petters gårdar har ju varit i släktens ägo länge. Och så det där med fårömål, nej alla bofasta på Fårö talar inte fårömål. Lika lite som att alla gotlänningar talar gotländska. Och att alla svenskar talar svenska. Och det blir nog inte så trevligt om man skulle ha det som krav.

    Ã…sa;
    Ja, du skulle verkligen gilla en vinterpromenad på Fårö!

    Markus;
    Jag med! Jag med!

    / mien

  6. veronica Says:

    Mien, så många örnar finns det inte i Hablingbo.
    Det finns ett par som brukar flyga över skogen åt Libenarve till (tror jag det hette), men man känner på sig när de närmar sig, de är ju så jävla stora!!!

    Rovfågel får man dock akta sig för på Österlen! Jag har aldrig sett så mycket rovfågel som här! Hökar, glador, vråkar, ugglor häckar kring vår gård och säkert någon örn seglar runt kring stenshuvud. Minst en griskulting har försvunnit till väders, liksom några kycklingar, vad vi vet.

    Angående lammen så är tackorna tjocka och jag försöker göra betäckningslistor i sista sekund! Men vad tusan har baggen för nummer, pliis skicka det.

    Sen är det väl tur att det finns nÃ¥gra galningar som stÃ¥r ut med att bo pÃ¥ Gotlands yttersta uddar. (Vi känner familjen som bor i det sydligaste huset…..deras barn är de ENDA i hela Sundre….)
    Huspriser och vackra utsikter till trots, ganska så ensligt är det (utom på sommaren då det är för mycket folk).
    Jag tycker Gotland ska vara tacksamma för alla som vill flytta och bo pÃ¥ ön - vilken dialekt, eller sprÃ¥k, de än talar….

  7. sonja Says:

    Petter har som vanligt mycket bra och ha grejer i sina lador. Vilken upplevelse för barnen och jag ser att Langhammars är lika fint i vinterskrud som på sommaren. Kul att taxen Meja lever och verkar må bra!

Leave a Reply