Mejl från Gården

Vad var det då som hände oss på jobbet för sju år sedan? Jag har försökt att klura på det och det är inte lätta att förklara. Många tror att vi valde att flytta på oss på grund av lönen men det är inte hela sanningen. Sant är att en kollega till mig, med exakt samma utbildning som jag och med exakt lika många tjänsteår fick 4500 kr mer i månaden än mig. Detta är hurmycketmersomhelst när man snackar kommunala lärarlöner. Visst irriterade de där tusenlapparna men det var inte bara det.

Men så var det en speciell händelse som gjorde att vi mådde dåligt. H och jag arbetade som sagt på samma skola. H är en fantastisk lärare, älskar att undervisa och att vara med eleverna. Men, H fick kanske inte in alla papper i rätt tid. Det är mycket papper i skolan och under den här perioden ansågs det vara viktigare med papprena än med eleverna, nästan. Eleverna och föräldrarna gillade H jättemycket. Rektorn gjorde det inte. Rektorn ville ha bort H. OBS! Det är inte samma rektor som nu! OBS!

En dag kom rektorn på något hemskt som H hade gjort. Rektorn kallade genast till ett möte med H och facket. Mötet skulle ske om tre dagar. Det H hade gjort var så allvarligt så rektorn kunde inte säga i förväg vad det handlade om. För att poängtera hur allvarligt det var kallades fackhuvudombudet (?) på Gotland in.

Sedan började helvetet. Vi kunde inte sova. Satt och funderade på nätterna, fram till dagen D, vad det var för hemsk handling som H hade gjort. H hade inte en aning. Visst, han hade inte hunnit fylla i alla papper men de kom alltid in till slut, nån dag sent kanske. Och visst, han hann inte alltid städa efter sig borta på NO:n men det var det ingen annan som hann heller. Och visst, han hade glömt ett hjärtslag i kylen på biologiinstitutionen under sportlovet så att det luktade APA men det kunde väl knappast föranleda ett möte inne på rektorsexpen? Eller?

Jag kom på mig själv med att misstänka min man för hemska brott. Jag satt och frågade:

Har du tafsat på en elev? Har du stulit klasskassan? Slagit någon elev?

Det var hemskt!

Så kom då äntligen dagen D. Minuterna masade sig fram men snart, snart skulle vi få veta vad han hade gjort. H gick in på mötet, taggad till tusen efter flera vaknätter och massor med grubblerier.

Brottet var …. att H uteblivit frÃ¥n ett föräldramöte!

Det var så här: Det skulle vara föräldramöte med de nya sjuorna en kväll. Både H och jag hade sjuor. Vi hade också en 1.5 -åring och en 3-åring hemma som vi inte fick någon barnvakt till. Dagis är som bekant stängt på kvällstid. Då bestämde våra respektive arbetslag att jag, som inte träffat föräldrarna förut, skulle närvara på mötet. H, som träffat sina föräldrar på ett tidigare möte skulle vara hemma med barnen.

Detta var det värsta rektorn någonsin hade varit med om. Hur rektorn hade skämts inför alla föräldrar!

Annars hette det alltid på skolan, när man hade en fråga att: Det löser ni inom arbetslaget! Men tydligen inte den här gången.

När det gick upp för H vad rektorn försökte sätta dit honom för blev han asförbannad! Jättearg! Slog näven i bordet. Smällde i dörren. Här hade vi varit vakna i flera nätter för den här SKITEN! Och nu satt hans klass ensam uppe i klassrummet och väntade på honom för den här SKITENS skull. Vad är det som är viktigt här egentligen? PANG i dörren. Facket satt och darrade som ett asplöv och sa ingenting.

Vi försökte fortsätta jobba kvar på skolan. Men man kände sig inte trygg. Den här händelsen skvätte ju i allra högsta grad över på mig också. Rektorn försökte vid ett tillfälle tala med mig. Jag blev inkallad då H blivit sjukskriven för Arbetsrelaterad depression. Det var ingen vanlig depression kan jag säga. Det skulle ha stått Arbetsrelaterade trakasserier på sjukintyget. Hursomhelst, rektorn försökte trösta mig med att det var det bästa som hände, H passade ändå inte som lärare. Jag minns att jag gick ut därifrån och grät. Idag skulle jag ha vänt på det hela och sagt att rektorn inte passade som rektor. Det var det många med mig på skolan som tyckte. Många.

Om om varit om skulle den här händelsen naturligtvis ha utretts bättre. Hur i helvete kan man få behandla småbarnsföräldrar så?

Det var så det gick till när vi lämnade Högby.

Mien

This entry was posted on söndag, juni 29th, 2008 at 11:37 f m and is filed under Blogganden. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.