Mejl från Gården

Igår kväll  ringde GA och bad mig åka ut på uppdrag.

- Det finns ett gäng förrymda grisar i Kvarnåkershamn, kan du åka dit och fota dem?

Öhhh, Kvaråkershamn är ganska stort. Väldigt stort. Och grisar sitter sällan still och väntar på att bli fotade. Mycket skeptisk åkte jag iväg.

I Kvarnåkershamn var det mycket öde. Inte en gris så långt ögat kunde nå. Det kom en kvinna på cykel och när hon kom närmare såg jag att det var Ninni från Rikvide vars mark vi betar med våra lamm. Ninni hade inte sett grisarna men hört talas om dem. Hon tipsade mig om att åka till Britta Lundqvist Britta är en vän till mig, hon har bland annat hjälpt mig med korrekturläsning av min bok.

Britta hade sett grisarna för en kvart sedan men när jag åkte till platsen hon beskrivit såg det ut så här:

 Inte en endaste liten gris……

Alltså jag var skittrött efter att ha varit ensam hemma i flera dagar och inte sugen på att jaga grisar så jag tänkte att jag skulle strunta i hela grejen.

Jag smällde av en dålig bild på Britta iaf där hon visar grisarnas framfart, de vänder upp och ner på hela sommarstugeområdet.

Sen visade det sig att Britta hade flera bilder på grisarna i sin kamera, jag bad henne mejla in dem till GA.

Väl hemma ringde GA och var jättenöjda (!) med mitt jobb. De hade fått flera grisbilder och en intervju med Britta och min dåliga bökbild tänkte de också använda.

Jahapp, så kan det gå. Lustigt, jag känner två personer i Kvarnåkersområdet, Britta och Ninni, och båda lyckades jag träffa. I sådana här situationer inser man värdet av vänskap.

Vill du se på grisarna klickar du HÄR!

/ Mien

This entry was posted on måndag, maj 17th, 2010 at 11:37 f m and is filed under Blogganden. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.