Mejl från Gården

Det är höst. Vallen utanför köksfönstret börjar se avgnagd ut. När vi släppte ut slaktbaggarna i augusti syntes de knappt bland den höga lusernen men nu har de tuggat i sig allt. Som stora, gråa, glansiga pråmar går lammbaggarna runt där ute och bräker med basröst. Då och då håller de upp huvudena och vänder ut och in på överläppen och vädrar. De känner vittring efter grannens gimbrar på andra sidan vägen. Första frostnatten har varit här och det brukar betyda att lammen är könsmogna.

Ibland samlas de slaktfärdiga baggarna i klungor för att göra upp om rangordningen. De gruffar och stångas så att man hör det lång väg. Jag brukar öppna köksfönstret och gapa åt dem att de ska sluta och då brukar de molokna lomma iväg för att några minuter senare vara involverade i nya styrkeprov. Det händer inte sällan att de här striderna har dödlig utgång, de slår helt enkelt av nacken på varandra. Vi har väl varit hyfsat förskonade från det men som jag minns det hände det ofta under min barndom. Farsan kom in och var förtvivlad, skrek och levde rövare:
- Bästa och största pälsbocken ligger död därute!
Det var lite som i Närrevyn, alltid bäste värphynu, men otroligt mycket sorgligare förstås.

Jag ringer till SLS slaktanmälan och undrar om mina baggar har avancerat något litet framåt på väntelistan?
– Nej tyvärr. Alla vill ju skicka till slakt på hösten, är svaret jag får.
Ja, så är det ju. Det är ju då lammbaggarna, som är födda på våren, är slaktfärdiga.
– Vi vill att lammslakten sprids ut över året. Vi vill ha dina slaktlamm i januari då vi har brist på lamm, säger slakteriet.
– Men de är ju färdiga nu, säger jag. I januari väger de för mycket och klassar inte in sig som butikslamm längre och då får man ju knappt något betalt.
– Nej, så är det, säger slakteriet. Men du har inget kontrakt på hösten så du är inte garanterad att få leverera.
– Hur får jag ett kontrakt?
– Det går inte att få ett höstkontrakt. Det är bara gamla leverantörer som har det. Enda chansen att komma åt ett kontrakt är vid ett generationsskifte, säger slaktplaneraren. Men i vår, då vill vi ha dina baggar, säger planeraren lite tröstande.

Jag förstår ingenting. Titt som tätt erbjuds man att gå på kurser som fårnäringen håller i. Det handlar om att man ska utöka sin produktion, våga satsa. Att fårproduktion är framtiden. Man säger att det råder brist på betesdjur i Sverige, att det behövs fler lamm under sommarsäsongen för att hålla landskapet öppet. Att Sverige behöver öka sin lammköttsproduktion för att efterfrågan är större än tillgången. Och ofta, ofta träffar jag på konsumenter som undrar hur man ska göra för att få tag på gotländskt lammkött. Konsumenter som är beredda att betala i princip vad som helst för en mör, gotländsk lammkotlett. Och här sitter jag i Hablingbo med slaktfärdiga baggar som jag inte får leverera. Nej, det är inte mycket man förstår.

Mien Niklasson, Hablingbo

This entry was posted on tisdag, oktober 19th, 2010 at 6:39 f m and is filed under Blogganden. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.