PAS och dramatik

I går berättade Vendla att en av hennes kompisar råkat ut för en ridolycka och det har jag legat och tänkt på hela natten. Kompisen mår hyfsat nu och är tillbaka i skolan efter att ha fått tillbringa delar av höstlovet på IVA. Men visst är det läskigt? Vilken lättnad att det gick så bra och stora kramar till hela familjen från mig!

Nu i helgen ska det ridas sista delen av PAS, ponnyallsvenskan. Och Olivia V får fortfarande inte tävla! Fy så trist! Hennes vaccinationsintyg blir inte komplett förrän nästa vecka. Det blir till att hyra häst igen. Den här gången slipper iaf jag köra för tjejerna ska åka med Mickes djurtransporter in till stan.

Sist när det var i Havdhems ridhus så körde jag själv. Jag blir så jäkla nervös när jag ska ställa upp mig bland alla andra släp, här ser ni mig längst till vänster. Jag är nervös över att jag kanske måste backa med släp och häst, något jag absolut inte kan. Jag blir nervös över att jag då måste lasta ur hästen och ta loss transporten från bilen och backa den för hand. Jag blir nervös över att Vendla skäms över mig när jag står där och rixlar.

Sedan säger hon att vi har den fulaste transporten av alla! Här står hon och pekar ut att vår kärra är äldst på hela parkeringen. Men det är i alla fall nytt golv i den, försöker jag säga.

Jag undrar om hon tycker att jag ska skaffa nåt sånt här men det säger hon att det inte behövs.

När PAS:en gick i Mulde ridhus så var STINE shysst att köra tjejerna. Stine kör väldigt försiktigt och bra. Stine kör så försiktigt att hon lägger märke till ett konstigt bump. Stine stannar ekipaget och Vendla kliver ur för att kolla hästarna. Då har Vendlas gula hyrponny, Mario, typ hängt sig inne i transporten. Grimskaftet är virat flera varv runt halsen så han kan inte andas. Ur mulen droppar det blod. Mario hänger livlöst över bommen och han har kämpat så mycket att han slitit av sig ett par skor.

Stine och Vendla kastar sig in i transporten och lyckas få ner Mario. När man blir rädd blir man ju jättestark, konstigt nog. Utanför transporten yrar den andra ryttaren runt och gråter att allt är så hemskt. 

Öhh, alla säger att det var tur att det inte var jag som körde, då hade vi varit två som yrat runt med händerna över huvet och Vendla hade fått klara Mario alldeles själv. Allt gick i alla fall bra. Trots blodig mule och lösa skor kunde Mario köra programmet. Nu hoppas vi verkligen att det inte blir mer dramatik av det här otäcka slaget. Stort tack till Stine som klarade allt så bra!

/ Mien

3 Responses to “PAS och dramatik”

  1. Ingrid Says:

    Vilken dramatik!!
    Fast jag tror att du hade klarat ut det du också Mien.

  2. Eva i Västervik Says:

    Hej å hå, det lugna livet på landet ;)

  3. sonja Says:

    Tur att du har vänner som Stine med is i magen. Du backade till transporten jättefint, när du hämtade tackorna här vid Vesterby så du kan visst! Jag tycker också det är jättesvårt, men går alltid om man kör sakta och inte har några karlar i närheten som gastar högeratt eller vänsterratt. Då blir man nervös och gör tvärtom. Det är inget fel på transporten. Den är i samma skick som min släpkärra,som nu har fått nytt golv och ett nytt däck och inte längre har körförbud.

Leave a Reply