Mien kör i diket

Vi har inte fått hem alla lamm från markerna ännu men det största tackgänget har vi i alla fall hemma. Jag kör ju inte traktor men jag kan fodra lammen med skottkärran då Jonas inte är hemma. Här väntar de på mat.

Häromkvällen skulle Emrik  jag titta till lite lamm nere vid Kvarnåker.  Körvägen in till lammhagen ligger helt under vatten. Man ser inte vägen längre. Det är mörkt och det regnar. Då får jag för mig att jag ska köra inne på vallen vid sidan om vägen istället. Vet inte varför jag får för mig det. Jag tycker det är så otäckt att köra bil i gegga och jag blir så nervös så jag tänker väl inte klart. Och jo, jag hade fyrhjulsdriften i men jag är rädd ändå.

Rätt som det är smäller det till och vi kör ner pick-uppen i ett dike. Bilen blir hängande. Jag är så rädd så jag börjar gråta men när jag ser att Emrik är OK så känns det lite bättre. Fattar inte hur det kunde bli en sån smäll för diket är inte djupare än en halvmeter.

Eftersom Jonas är på Folkbildningsdagar på fastlandet så får jag ringa mina grannar. De kommer och räddar oss och hjälper oss få hem bilen.

Hela natten sen har jag sån ångest. Jag sover inte en blund. Ligger och tänker på allt hemskt som kunde ha hänt. Och varje gång jag sluter ögonen så måste jag följa med bilen ner i diket igen. Gång på gång åker jag ner i det förjordade diket och inte förrän smällen kommer, PANG, kan jag komma ur tankarna. Jag oroar mig också över att det ska kosta 40 000 kr att laga bilen.

I dagsljus dagen därpå ser det ju inte så farligt ut. Spoilern har fått sig en känga och extraljusen hänger ledset där fram. Men när jag försöker köra med bilen så upptäcker jag att det låter konstigt från motorn. Och sedan fylls kupén med illaluktande rök.

Jag fick ringa en bärgare. De var på plats inom 45 minuter.

Hur ser en person ut som kör bärgare? En stor, stark karl med lite skäggstubb och en prilla under läppen?  Vad tror ni?

Jag blev i alla fall lite paff när det var Mia som backade in på storgården och började förbereda Forden för transport. Fy vad fördomsfull jag är.

Hon låste rattlåset på Forden.

Och sedan vinchade hon upp den på sitt flak.

Sakta och lugnt jobbade hon och det märktes att det här då inte var första gången hon hämtade en bil.

- Lite jobbigt kan det vara vid trafikolyckor, sa hon, då bilarna sitter hårt fast i varandra. Då får man kämpa en del.

Grabbarna tyckte det var jättespännande med vinchningen. Men Emrik säger att han helst inte åker bil med mig fler gånger efter det här. Vi såg också att bilen var ganska trasig undertill. Intercoolern var helt tillkörd. Det kan vara det som gör att motorn låter konstigt. Men om det är nåt annat i motorn så är det allvarligare.

Nu är Forden i stan. Och i eftermiddag ska jag få reda på om det är nån idé att laga den eller inte. Buhäää! Pengarna man får från försäkringsbolaget brukar inte räcka långt om man måste köpa ny bil. Hoppas den går att laga!

Killarna bekymrade sig inte så mycket över det. De hade snöbollskrig.

Och Elof prydde sin plats brevid adventsljusstaken.

Vi är helt beroende av den där pick-uppen. Fy farao så jag ställer till det.

/ Mien

7 Responses to “Mien kör i diket”

  1. Ingrid Says:

    Stackars dig Mien!!
    Vilken mardröm, inte undra på att du inte kunde sova, men du får väl tänka på att det var tur att ingen blev skadad. Bilar går att laga (hoppas jag), men tänk om det hänt dig eller Emrik något. Jag håller tummarna för att det går att fixa till er bil utan att ni blir totalt ruinerade.
    Kram Ingrid

  2. veronica Says:

    Stackars dig Mien. Men det är SVÅRT att köra bil på smala, hala, dåligt plogade vägare med dålig sikt. Och det är väldigt mentalt jobbigt när ens karl är i väg och man är ensam med alla djur och barn. Det är stressigt i sig, och gör att man fattar dåliga beslut. Sen är det surt att betala för att laga en bil som man själv pajat, usch!

  3. Malin Says:

    Det absolut viktigaste var att ni inte skadade er. Att bilen gick sönder är inget att bry sig om. Ta hand om Emrik och skit i bilen. Det finns andra bilar men bara en Mien och en Emrik.

  4. P Says:

    Skönt att det gick bra med er. Hoppas att reparationen blir billig.

  5. Åsa! Says:

    Så tråkigt Mien! Men ändå tur att ni inte skadade er! Bilar är döda ting, ganska dyra döingar, men ändå döa…

  6. sonja Says:

    Tack och lov att ni är oskadda. Bilen fixar sig säkert, men man är ju beroende av den tyvärr. Du kör ju så försiktigt så det är maximal otur. Tack än en gång för att du körde efter mig,när jag hade punka!

  7. admin Says:

    Ingrid;
    Jag är så tacksam över att vi inte blev skadade. Stackars lille Emrik, så jag ställer till det.

    Vero;
    Du har så rätt. Just när man är stressad fattar man enormt dåliga beslut. Stress borde bannlysas. Tur att det finns försäkringar. Jag behöver bara betala självrisken trots att det är jag som pajat bilen.

    Malin;
    Tack! Visst är det så att bilar är världsliga saker. Jag är så glad över att vi inte skadade oss!

    P;
    Reparationen blir DYR men den tar försäkringsbolaget hand om. Härligt att man faktiskt får hjälp då man klantat sig, så mycket försäkringar jag betalar in varje månad.

    Åsa;
    Visst är det så, att bilar är döa ting. Men de blir ganska levnade då man inte har nåt fordon att fodra alla djur med. Inser nu hur bra det är med pick-uppen. Fyrhjulsdriften, och att man kan stapla flaket fulle med balar.

    Sonja;
    Ja, det är lite kul att det är jag som kvaddar bilen. Jag kör ju som en kärring, som de säger.
    / Mien

Leave a Reply