Mejl från Gården

Den värsta lamningstoppen är över! I morse räknade vi att det bara är styvt tjugo tackor kvar som ska lamma, cirka åttio stycken är klara med barnafödandet. Helt otroligt! Jag tycker årets lamning, peppar peppar ta i trä!!!!, har gått ovanligt smidigt trots min brutna arm. Vi brukar vara betydligt tröttare vid den här tiden på året än vad vi är nu. Kan bero på att jag inte suttit uppe och bloggat halva nätterna kanske?

Vi har kört ut de flesta tackor som lammat i olika ängen. Bara att hoppas att ungarna får vara ifred för örn och räv.

Det finns en del grönt som tackorna kan plocka i sig. När löven slår ut blir det alldeles mörkt här och bara fästingar och mygg trivs under buskarna. Då är det dags att flytta lammen till andra betesmarker.

Det var länge sedan jag hade ro att sitta vid datorn. I fredags var det sista PRAO-dagen för Vendla i Dahlbys ladugård. Jag åkte dit för att ta några bilder.

Vendla har tyckt att det varit roligt i ladugården. Hon har lärt sig massor. Att mata kalvar och att mjölka. Den dagen då de avhornade kalvar fick Vendla hjälpa veterinären att bland annat sätta bedövningssprutorna.

Korna var snälla och sällskapliga. Och så är de så vackra!

Men, det är inte bara idylliskt att hålla på med djur. Jag råkade komma väldigt olägligt med min kamera den där morgonen. En kviga skulle kalva och fick inte ut kalven. Vendla och Niklas Dahlby kämpade och kämpade för att få ut kalven.

Men tyvärr, när kalven kom ut så var den död. Tur att vår flicka har varit med om ett och annat här i lammhuset så att hon vet att det kan hända tråkiga saker. Trots att man jobbar med djur hela dagarna så är man aldrig likgiltig inför en sådan här händelse, Peter och Niklas var jätteledsna. Det handlar om mycket pengar också då kalvar dör.

- Hon är iallafall jäkligt duktig, din dotter, sa en matt Niklas Dahlby efteråt.

Tack Peter och Niklas för att ni har tagit så väl hand om Vendla den här veckan!

Eftersom jag inte bloggat på så länge finns här en del konstiga bilder. Här har jag tagit kort på kokande vitkål. Jag ska tydligen göra stuvad vitkål, en av mina favoriträtter.

Och stekt fläsk, det är ju bara för gott.

Vad är det Jonas och Emil pysslar med?

Jo, de monterar en TV som Jonas spontanköpt. Eller det var kanske inget spontanköp direkt. Vi har haft min mommos helskruttiga TV fram tills nu.

- Men den var väl inte så skruttig! sa min mor. Den TV:n var ju ganska ny, mommo Helny hade den ju bara i ett par tre år.

Nej, det är riktigt. Fast sen har vi haft den TV:n i snart femton år så då gör det att den var nästan tjugo år gammal. Och det var glapp i kontakterna så ljudet funkade bara ibland. Man kunde inte gå framför TV:n för då slutade ljudet att fungera.

Eftersom vi mest tittar på SVT Play och liknande så har Jonas drömt om en TV som man kan koppla datorn till. Han gillar att knarka naturprogram från BBC.

Det första han gjorde var att se ett program om zebror. En liten zebrapojke hade kommit ifrån sin mamma. Den lilla zebran var nära att gå ner sig i gyttjan i ett vattenhål. Sen var den så geggig att mamman inte kände igen den.

- Oj, oj, hoppas nu zebramamman tar emot ungen igen, satt Jonas på golvet och ojade sig, alldeles inne i filmen. Oj, oj, hur ska det gå, gnällde han.

Sen kom Henning och bytte kanal till Svamp Bob Fyrkant och sedan har det just inte blivit så mycket mer naturfilm här vid Hägsarve.

Svåger Martin har fyllt år och bjöd på pitepalt.  Det är lustigt med palt för det inbjuder till tävlingsätning. Eller vissa blir triggade att tävla, inte jag. När Pär ätit tre, Martin ätit fyra och Jonas knölat i sig fem paltar så kan man väl tycka att det kan vara nog. Men då startar Jonas en inre konflikt med sig själv:

- Jag har förvisso ätit flest nu. Men om jag äter två paltar till så har jag ätit lika många som de andra svågrarna har ätit tillsammans. Tycker du jag ska göra det Mien?

Det tyckte jag inte.

 Idag har vi varit med jobbet i stan på genusföreläsning. Dagens outfit; rosa gips med röda hjärtan och lila fleece.

Den här stackars tackan tog jag kort på ikväll. Hennes gravidmage nästan släpar i marken. Måtte hon inte sprängas innan det är dags.

/ Mien

This entry was posted on måndag, april 18th, 2011 at 11:17 e m and is filed under Blogganden. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.