Mejl från Gården

I slutet på förra veckan tog Henning och jag ledigt från våra respektive skolor och åkte till fastlandet en snabbis. Vi skulle hälsa på Vendla som ju gör sin tvåveckorsprao på Junibacken i Stockholm.

Vi tog spårvagnen ut till Djurgården. Henning var den som hittade spårvagnen, jag är alldeles lost i Stockholm.

Vi träffade Ann från Hablingbo Café. Ann chefar över vissa delar av Junibacken.

Henning och jag åkte sagotåget om och om igen. Det är ju så välgjort och man ser nya detaljer hela tiden. Roligast är hemma hos Karlsson på taket, han har det jättestökigt. Astrid Lindgren säger i högtalaren:

- Men fy så här ser ut! Här kan man ju inte stanna.

Tyvärr fick jag ingen bild på Karlssons röra.

Men Madicken fastnade. Jonas älskar Madicken. Han kan diskutera den boken i timmar och förläsa om genus ur ett samhällshistoriskt perspektiv och dra paralleller i det oändliga. Enligt honom behöver man inget annat undervisningsmaterial än en Madickenbok för där kan man hitta allt! Men idag är magistern iväg och klipper lamm så vi slipper den föreläsningen just nu.

På Junibacken har de en jättefin restaurang med hembakat och hemlagat, det är där Vendla gör sin prao. Här hjälper hon Henning att ta för sig av det goda fikat. Han fick en och annan puss också av storesyrran vilket ju är liiite pinsamt när man faktiskt är sju år!

Sedan gick vi tvärs över vägen och in till Wasamuseét. Vi tog en guidad tur. Henning var som uppslukad av guidens berättelse och sög i sig allt. Han följde henne hack i häl och stod alltid längst fram. Lite besviken blev han då han förstod att vi inte skulle få gå ombord på Wasa.

- Meh! suckade han.

- Men om du blir medlem i Wasaklubben så får du gå ombord var tredje år, sa guiden.

- Jaaa! Där ska jag bli medlem! skrek den lycklige Henning då.

Det är roligt med guidade turer för man får reda på så många fler detaljer än om man själv ska sega sig runt och läsa på alla skyltar.

Jag tyckte då det nästan var mest intressant med modellen av Wasa där man kan se hur praktfullt hon var målad. Tänk, alla dessa skulpturer, all denna prakt, och så fick hon bara segla i 20 minuter innan hon sjönk.

Många säger att Wasa sjönk för att hon var felkonstruerad. Jonas säger att det inte var så. Jag bestämde mig för att ta reda på sanningen och här kommer den:

Wasa hade ett systerfartyg, Äpplet, som seglade i över trettio år utan att sjunka. Varför sjönk då Wasa? En liten anledning var kanske att den holländske skeppsbyggaren dog efter halva Wasas byggtid så han hade inte full kontroll över bygget. Wasa blev en meter smalare än Äpplet. Fast man tror inte att det är hela sanningen till att hon sjönk egentligen. Om hon hade haft mer barlast så hade hon nog kunnat segla. Jag fastnade i en slags simulator där man fick lasta Wasa och sedan prova om hon kunde segla i storm, det var riktigt roligt. Fyllde man henne med barlast så gick det bra. Vissa påstår också att hon hade för många och stora kanoner och att de inte var surrade ordentligt men det var en myt enligt guiden. Kanonerna var väl surrade och det syntes också på en film från bärgningen som vi såg på.

Man fick också lära sig en del nutidshistoria på Wasamuseét. Se på den här dykardräkten från 60-talet! Den vägde över 100 kilo och var gjord i canvas. Det var sådana dykarna hade på sig då de arbetade med att bärga Wasa. Verkar lite osmidig att arbeta i om man säger så.

Sedan drog vi ut till Norrtälje för att hälsa på min barndomskompis Eva som flyttat dit. I Norrtälje har man spelat in Madickenfilmerna. Det är från den här bron Madicken, med flit, kastar sin skolväska i ån och sedan skyller på Rickard, en kille hon hittat på. Jag kunde precis se scenen framför mig då vi stod vid bron.

Hela Norrtälje andas Madicken.

På lördagen gick vi på stan. Jag behövde köpa en mössa och alla deltog livligt i det. Alla provade mössor.

Eva och Ellen provade mössor.

Vendla provade mössor. Och sedan satte Vendla på mig den här:

Och det var så roligt, så roligt. Tur att man kan glädja andra med sin blotta uppebarelse. Nej, den här Marge Simpssonmössan fick inte följa med mig hem.

Tack Eva för en supermysig lördag! Det blev lite kort men jag är ändå glad att vi åkte hem igår för idag är alla båtar inställda på grund av den storm som visst kommer att drabba Gotland i eftermiddag. Brrr, jag är så rädd för storm!

/ Mien

This entry was posted on söndag, november 27th, 2011 at 11:05 f m and is filed under Blogganden. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.