Mejl från Gården

 Därför går vi upp varje morgon

Jag och min ekonomidirektör och tillika fru klev just ut från Landshypotekets kontor i Visby. Vi står i begrepp att utveckla verksamheten på gården och behöver en del kapital. Sådana där stora ekonomiska beslut kan tynga mitt sinne och jag var just en aning tyngd av stundens allvar när plötsligt ett bekant ansikte möter mig.

Vi hade inte setts på jag tror 15 år och jag var inte säker på om personen skulle känna igen mig. Sist vi sågs var han patient på psykiatriska kliniken och jag var en sommarjobbande sommarledig lärarstudent. Han kände igen mig och samtalet oss emellan tog genast fart. Vi pratade om alla galna utflykter jag drog med patienter och fast personal på. Bland annat har en kanotfärd med tältövernattning fastnat i bådas våra minnen. Den skrattade vi nu 15 år senare båda gott åt. Med viss övertalning lyckades jag få en mer erfaren skötare med mig och alla ungdomarna och deras mediciner till Lojstaträsken. Eftersom jag studerade botanik i terminerna drog vi också iväg till alla möjliga otillgängliga våtmarker och bak i bussen rabblade vi sedan latinska växtnamn så att Rolf och de andra i den fasta delen av personalen trodde att det snurrat till än värre för båda. Vid dåligt väder stannade vi inne, snodde ihop en smörgåstårta, för att sedan ägna resten av dagen åt att spela trivial pursuit.

Jag lärde mig fantastiskt mycket under mina somrar på psykiatriska kliniken som jag ännu har nytta och glädje av. Det är snart dags för Region Gotlands verksamheter att börja se sig om efter sommarvikarier. Jag hoppas verkligen att massor av sommarlediga studenter strömmar till de utlysta tjänsterna och att alla Lean- och kvalitetssäkringsprogram som kommit sedan min tid inte har tagit död på en lagom dos anarki i organisationen.

Min vän Simon Jessen brukar t ex berätta om när han som sommarvikarie i hemtjänsten fick för sig att ta med en klient på biltur i egen bil. Bilen var inte av senaste modell precis och tvärdog följaktligen mitt ute på den gotländska landsbygden. Det fanns ingen annan råd än att ta sig tillbaka bäst man kunde. Alltså liftar Simon och den gamla damen tillbaka! Tanten levde sedan gott på detta äventyr resten av sina dagar och hon berättade gärna om äventyret för alla som ville höra på.

Min pratstund med min gamla patient och kamrat gjorde mig varm i hela själen. Han berättade att han hade arbete och jobbade halvtid i en av Regionens verksamheter. Han såg ut att må ganska bra och var snyggt klädd och gick med rak rygg genom staden på väg till ett möte med sin kontaktperson som han haft sedan 15 år. Han berättade att han följer mig och min familjs galenskaper via Miens spalt i den andra tidningen och konstaterade att jag inte verkar ha bättrat mig.

Stärkt av mötet kunde jag med lätt sinne ta mig an ekonomidirektörens planer på att utvidga företaget. Arbetet som ligger framför mig känns lättare nu när jag så påtagligt fick njuta frukterna av annat både svårt och tungt arbete som ju faktiskt också hade varit vansinnigt roligt. Det föll också ner en pollett hos mig. Det är för sånt här vi går upp varje morgon och jag hoppas dagens ungdomar får samma möjlighet som jag fick en gång.

Den ljusnande framtid är vår

Jonas Niklasson (c)

This entry was posted on torsdag, mars 1st, 2012 at 12:20 e m and is filed under Jonas gästblogg. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.