Mejl från Gården

Kära bloggvänner, om jag nu har några kvar. Allt är bra här vid Hägsarve. Enstaka lamningar så här i den darriga början. Jag är tacksam över att tackorna håller sig lugna. Dels för att jag blivit superförkyld, jag tror inte jag varit så här infekterad sedan storebarnen var små. Bihålor och öron spränger. Snor och tårar rinner. Rösten är borta. Så också hörseln. Imorgon har jag en tid på öronkliniken på lasarettet. Jag är tacksam över att tackorna håller sig lugna också för att Jonas ska åka bort och vara iväg hela fyra dagar i helgen. Och det är honom väl unt. Men så här i lamningstider så känns det som en evighet. Nu jobbar jag för att bli frisk och stark igen så att jag kan klara mig själv.

Trots att man inte borde så var jag tvungen att köra barnen ikväll. Jonas hade två möten så det fanns inget att välja på. Och barnen ska tävla om två veckor i Nässjö.

Här hoppar Emrik iväg igen efter lite nya instruktioner av tränaren ikväll.

På andra sidan repet finns Henning också någonstans. Han har tränat inför sin första simtävling ever på söndag, Vårplasket. Henning debuterar på 25 meter bröstsim och han är taggad till tusen:

- Mamma, när man kommer i mål måste, måste man slå båda händerna i kaklet, det har Vendla sagt!

Om han nu kommer i mål lilla gubben.

- Lille Scoob! ( som storebarnen kallar honom) Nästan alla barn blir diskade på sin första simtävling, det får du också räkna med, säger hans kloka storasyster.

- Jaha? säger Scooben då.

Vendla pustar ikväll. De har några konstiga byxor på sig med tyngder i. Likaså simfötter och paddlar för att det ska gå tyngre.

Eftersom jag inte har någon smak så känns det jättekonstigt att laga mat.

Ikväll fick det bli take-away kebabrulle från Fenicia på Hemse. Storebarnen jublade:

- Mamma! En ny rätt Scooben kan lägga till sin korta meny över ätbara saker!

Och nu till något heeelt annat. Ett jättefint fat från Lotte, http://www.charlottekarlssonkeramik.com/ . Lotte var och hämtade lite ull för hon var sugen på att karda, som tack fick vi det här fantastiska fatet. Påminner mig om en historia min svärfar brukar berätta. Den handlar om den kände gotlandskonstnären och författaren David Ahlqvist som jag tror Niklassons var lite släkt med.  Hur som. En fiskare kom förbi David Ahlqvist med några kilo strömming.

- Vad ska jag betala för fisken? undrade David.

- Tja, sa fiskaren, inte ska du betala sÃ¥ mycket, pengar vill jag inte ha. Men jag kan ta ett par tavlor för strömmingen…

Och så har vi visst årsdag vid Hägsarve snart:

Vissa är ute i god tid.

När det inte har kalasplanerats så har man tagit en cykeltur till Havdhem. Den lille kroknade dock på hemvägen och mamma Mien fick rycka ut med bil och cykelställ och hämta. Hoppas jag inte behöver göra det på söndag på Vårplasket.

/ Mien

This entry was posted on måndag, mars 5th, 2012 at 11:42 e m and is filed under Blogganden. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.