När jag värmde köttfärssås

Egentligen borde jag ladda upp bilder från helgen. Lamningen brukar börja med att en eller två tackor lammar och sedan brukar det ta flera veckor förrän det är i gång. I år hamnade vi i hetluften med en gång. Det lammas som bara den. Stora syrran har varit hemma i helgen, mjölkat ur råmjölk ur tackor som bara fått en unge och gett till trillingungar som står och vinglar och har fått dåligt med näring. Hon har styrt och ställt med lamm, sina bröder och föräldrar. Hon har pysslat om sin yngste lillebror som har jättefeber och yrar om grytlock som anfaller. Och nu är hon borta, tillbaka i stan i det lilla huset som vi hyr åt henne. Hur ska vi klara årets lamning?

- Det går bra, säger Hemmansägaren. Vi klarar det ju bra varje år trots att vi oroar oss innan.

Så då går det väl bra då.

Jag vet inte hur jag kom att tänka på det. Men när jag stod och värmde på köttfärssås nyss så kom jag att tänka på en riktig satkärring till mamma som jag hade i en klass jag var klassföreståndare i en gång för länge sedan. Jag tror jag kom att tänka på henne för jag gick in på en av sönernas skolsidor och där stod det: Om elever efter upprepade tillsägningar från personal fortsätter att röka i anslutning till skolhuset (står precis utanför entren) och på skolgården så kommer jag att kontakta föräldrarna så får de hämta hem eleverna. /XXX

Jo, det är väl något bra i det där. Att skolan först gör upp med eleven om vad som gäller och först efter upprepade tillsägelser så ringer man hem. Man låter eleven få en chans att klara ut saker och ting först, att bättra sig, utan föräldrarnas inblandning.

Vi hade en liknande regel på en skola jag jobbade på för länge sedan. Om en elev upprepade något dumt för tredje gången så skulle man ringa hem. Jag, som ganska ny lärare, följde skolans regler till punkt och pricka. Så jag samtalade med eleven då denne hade gjort en dum grej, minns ej riktigt nu vad det var, men det var något med datorer uppe på stora folkbiblioteket i samhället. Tredje gången eleven blev haffad för samma förseelse så ringer jag alltså hem till mamman, i det här fallet, och berättar, precis som skolans regler säger.

Mamman, eller som jag uppfattade henne då, satkärringen, blev helt skogstokig. Hon kom, farande till plugget och insisterade på ett möte med mig och sonen. Där skällde och gapade hon i säkert en halvtimme. Jag fick hur mycket skäll som helst för att jag inte hört av mig till henne första gången hennes son gjorde något dumt. Och sonen fick jättemycket skäll för de dumma grejerna han gjort. Hon skällde ömsom på mig och ömsom på honom.

- Här har jag varit på biblioteket flera gånger och alla där har vetat om att min son har gjort dumma grejer utom jag! Roff roff roff…..

Sedan skrek hon till mig:

- När dina barn blir äldre, då kommer du att förstå vad som är så galet i det här. När du blir en mer erfaren mamma, men nu fattar du ingenting! Roff, roff, roff… Man vill ju veta direkt då ens barn gjort något dumt så man kan ställa saker och ting tillrätta, skrek hon så att jag trodde innertaket skulle ramla ner.

Jag minns också att hon skrek:

- Jag är så jävla besviken på dig, Mien!!!!

Då tyckte jag att hon var en satkärring, även om jag naturligtvis fick mig en riktig tankeställare.  Idag när jag läser på sonens skolhemsida att: ” Om elever efter upprepade tillsägningar från personal fortsätter att röka i anslutning till skolhuset (står precis utanför entren) och på skolgården så kommer jag att kontakta föräldrarna….” så förstår jag verkligen den där mamman. Vad är det för konstig regel? Klart man vill veta långt tidigare som förälder än som nu, efter upprepade tillsägningar….

Vill bara säga också att eleven, som strulade lite, slutade direkt efter moderns tokspel. Idag är han en mycket skötsam och uppskattad person. En skicklig yrkesman som jag brukar anlita…

Den mamman var såklart ingen satkärring, utan en alldeles fantastisk mamma. Jag lärde mig så mycket av henne. Och det kom jag att tänka på ikväll när jag stod och värmde köttfärssås.

/ Mien

2 Responses to “När jag värmde köttfärssås”

  1. Åsa! Says:

    Det är inte lätt att vara förälder och absolut inte lätt att vara lärare som ska stå mellan föräldrar och barn…

    Men en sak har jag insett som förälder och det är att jag har oroat mig alldeles för mycket i onödan, och de gånger då jag verkligen borde ha oroat mig, då har jag suttit lugnt i båten…

  2. admin Says:

    Åsa;
    Oj vad bra skrivet! Det ska jag ta till mig!
    Mien

Leave a Reply