Skrapgänget

Så här i slutet på lamningen går luften alltid ur mig. Kraften pyser ut och det tar ett tag att komma igen. I princip alla lamm är nu ute på bete eller vad man ska kalla det för, inte för att det finns något att äta ännu denna kalla vår så vi stödfodrar på jag tror fem olika ställen.

Kvar inne i ladugården är skrapgänget, de med små problem.

En sjuk trillingtacka som jag behandlat med ALLT i flera veckor. Jag har till och med handplockat  de första gröna bladen jag kunnat hitta till henne.

Men det hjälpte inte. Nu är hon död och lämnar tre hungriga lamm efter sig….

Här är två av dem.

Jo, så är det Estrid, vårt handikappade lamm.  Estrid är glad och busig men något stort bete där hon i högt tempo ska hinna med de andra lammen kan man ju inte släppa henne på.

Och bukbråcket med trillingar. Hon låg utslagen i tre veckor innan lamningen och orkade inte upp. Jag förlöste henne sedan och hon fick tre fina pojkar.

Men inte kan hon heller gå ut på något stort bete. Hon tar fin hand om pojkarna men behöver ju hjälp av mig såklart. Det här blir hennes sista sommar. Var kommer bukbråck ifrån?

/ Mien

One Response to “Skrapgänget”

  1. Veronica Says:

    Alltid kul att se bilderna på era fina lamm!
    Och vi är också i slutet av lamningen och jag är helt slut! Det har bara varit strul sista veckan, varför kommer allt knäppt på slutet, med en tacka som inte låter ungarna dia, en som stöter bort en unge, en tacka utan mjölk på en spene, en tacka med trillingfödsel (fellägen på alla tre), tacka som ligger ihjäl en unge (fetto!!), tacka med miniungar med diaré, osv
    Är så TRÖTT på att sondmata och ge vätskeersättning! Det blir ett “skrapgäng” här på vår gård också.
    Men på det stora hela har det gott bra, ändå, vi börjar kunna det här nu. Fast den gråa extra baggen vi köpte i Landskrona, var nog en riktig gatukorsning. Det kryllar av lammungar med vita stjärnor, vita nosar och vita ben i hagen i år…

    hälsningar Veronica

Leave a Reply