Mejl från gården skog, 2014-01-11

 Mitt förra mejl från gården kritiserade Hemmansägaren hårt. Han tycker att jag resonerar om ekonomi som en 1600-talsmänniska. Inte för att jag vet hur det resonerade.

Jag skriver att det är dyrt att hålla efter sina skogar. Hemmansägaren menar att så kan man inte resonera. Varje åtgärd man gör i skogen förhöjer ju dess värde. Även om man inte får ut de pengarna nu så ökar det ens kreditvärdighet. Fast jag hävdar fortfarande att köpa oröjd skog som vi gjort är en ren förlustaffär. Men så ser inte Hemmansägaren på det. Han gillar ju att jobba och tar vara på varje liten stund och röjer och motorsågar, och visst, då höjer man iallafall värdet på det man har. Men någon timpenning blir det ju inte.

Nu kommer jag att få mothugg igen.

Jag hatar det där med kreditvärdighet och lån. Jag vill hellre ha pengar i handen för det jobb man gjort. Det är då Hemmansägaren menar att jag resonerar som en 1600-talsmänniska. Ja det där har vi dividerat om.Och så har jag skrivit en del faktafel också, det var inte massaved vi sålde utan kubb och det är ju en jäkla skillnad såklart. Läs krönikan med de kommentarer den fått HÄR eller läs nedan med andra kommentarer:

Mejl från gården 2014-01- 11

Många sommargotlänningar har frågat mig varför skogen är, som de upplever det, så konstig på Gotland:

_ Man kan ju inte gå ut i skogen! Det går inte att ta sig fram, det är ju bara ris och buskar överallt! klagar de. Varför tar inte folk på Gotland hand om sin skog?

Hemmansägaren och jag har skog, Vi har både välskött skog man lätt kan vandra i och skog som mest liknar ett moras, en ogenomtränglig vägg. En stor del av den skog vi äger är av den ogenomträngliga väggtypen.

-Men varför gör ni inte något åt det? undrar sommargotlänningarna.

Ja, det här har jag funderat över på sistone. Till att börja med så är det väl så att den gotländska skogen inte växer sig lika hög som den på fastlandet och alltså inte är lika ekonomisk.

Den skog vi äger som är i behov av röjning har vi förvärvat i det tillståndet. Jag kan inte mycket om skog men jag förstår att om skogen ska kunna växa och må bra så måste man ta hand om den, röja och gallra.

Vi gjorde en gallring för ett par år sedan. Det blev fin massaved efter gallringen som vi kunde sälja. Inkomsten från massaveden räckte precis till att betala entreprenören som utförde arbetet. Men då fick vi köra ut massaveden själva, annars hade det blivit för dyrt. Hemmansägaren och barnen körde ut skog under många helger den vintern.

Sedan måste jag tillstå att det blev en hel del ved också. Men det är svårt att få ut någon timpenning på att klyva ved och sälja. Vedpriserna är alldeles för låga. Jag är ingen skogsekonom men så mycket fattar jag att bästa affären vad det gäller ved är att elda upp den hemma i sin egen vedpanna.

Om någon skogskunnig människa läser det här nu så ojar de sig säkert över att jag beklagar mig över hur dyrt det är att hålla efter sin skog och att man inte kan se på skogsarbete på det viset, man måste se det på sikt. Gallringen vi gjort nu gör att skogen blir värdefull om 80 år. Om 80 år ja! Men jag måste ha pengar till röjning och gallring nu.

För att vi ska ha en chans att sköta skogarna så gör vi det på något vi kallar stulen tid. Julhelgen, nyårshelgen och trettonhelgen har hela familjen varit ute och motorsågat och röjsågat. Även nioåringen har hjälpt till med stamkvistning, eller ”kviststamning” som han kallar det. Alla händer är värdefulla i skogen.

Men visst är det lite sorgligt ändå att det är så svårt att få ut någon timpenning på skogsarbete så att man måste göra det på stulen tid. I de gotländska skogarna skulle det kunna finnas massor med arbetstillfällen vad det gäller röjning om någon bara hade råd att betala för det. Om jag förstår det rätt så måste det ju vara viktigt för den framtida skogsindustrin också att skogsägare tar hand om sin skog så den blir produktiv.

Man är ganska ensam därute i skogen. Inte många andra röjsågar hörs. När jag frågar runt bland andra skogsägare så säger några att de inte går i skogen för att de hellre jobbar med annat som lönar sig.

Kanske är det här en liten del av förklaringen till varför en del gotländska skogar ter sig igenväxta och bortglömda. Och hur det går med skogen på Gotland i framtiden kan man bara sia om.

Mien Niklasson

Tydligen engagerade krönikan ändå för jag fick en försändelse från självaste Eva Sjöstrand !

Ett fint kort.

Och en fin bok som hon skrivit. Och min gamla kollega Katarina har tagit bilderna. Jag har inte hunnit börja läsa ännu men ska såklart så fort som möjligt!

/ Mien

Leave a Reply