Mejl från Gården

Mejl frÃ¥n gÃ¥rden…

Publicerad 2014-02-08

Det är inte all teknik som gör dig gott. En liten teknisk detalj som jag har upplevt stressande är mobilsvaret. Någon är på jakt efter dig och du kan inte svara på stubberten för du kanske sitter i ett möte, då talar denne någon in ett meddelande på mobilsvaret.

Jag vet inte varför jag tycker det är så jobbigt att lyssna av mobilsvaret, kanske för att det tar ganska lång tid, jag har svårt att höra vad folk säger, jag blir rädd att det har hänt något, jag vet inte. Eftersom stenväggarna i vårt hus bara sporadiskt släpper igenom mobilsignaler så måste jag också alltid gå ut för att säkert höra något i mobilen.

Så står man därute i snålblåsten och huttrar i stora brorsans jättestora skor som man i förbifarten hoppat i och lyssnar av ett långt meddelande på svararen. När meddelandet äntligen lider mot sitt slut så säger den som ringt att:

– Så ring mig på 070…

Jaha, inte kan jag memorera ett nummer på tio siffror. Det blir till att försöka vända de jättestora skorna inåt och stappla in efter penna och papper och så ut i kölden igen och upprepa allt en gång till.

Hemmansägaren är en modig man, han tog helt sonika bort mobilsvaret från sin telefon.

– Jag mår inte bra av det, sa han bara.

Han menar att om någon ringt honom så ser han ju det ändå på displayen och kan ringa tillbaka.

– Eller så får folk lära sig Sms:a, säger han bara kort.

Får se om jag vågar vara lika modig jag också.

Facebook firar tio år i år. Alla är med i facebook utom jag. Jag vet inte varför jag inte gått med. Jag sitter redan för mycket vid datorn och jag som tycker det är så kul med kompisar har väl tänkt att jag nog lätt skulle kunna bli beroende av FB. Tänk så roligt att få kontakt med gamla elever till exempel, se vad de gör nuförtiden. En del irriterar sig på att jag inte är med, speciellt mannen som hade synpunkter på min bilkörning häromsistens. Jag hade tydligen missat att stanna vid en mötesplats :

– Hade du varit med i FB, då jäklar Mien!

Nu har det gått så långt att jag missar en massa viktig information bara för att jag inte är med. På jobbet används FB. Och all information om barnens idrott går via FB. Till exempel fick inte jag reda på att yngste sonens innebandyträning var inställd på grund av att rör ramlat ner från taket i Hansahallen. Alla andra visste det. Innebandytränaren har det inte lätt, först lägger hon ut all info på FB till alla vanliga föräldrar och sedan måste hon Sms:a mig separat.

Jag börjar känna mig som en sån där gammal tant som inte kan betala räkningar över internet utan måste be om en postgiroblankett.

Så nu har jag börjat fundera på att gå med. Stora syrran tycker dock att jag ska låta bli:

– Nej mamma! Du kommer bara att bli stressad av att vara där inne.

Jag har sett att hon själv ganska ofta låter mobil och dator ladda ur för att få lite lugn. Och när hon nyligen var utan mobil i två veckor tyckte hon det bara var skönt.

Jag får se. Man ska ju egentligen bara göra sådant man mår bra av. Jag mår bra av att blogga så det kommer jag i alla fall att fortsätta med.

This entry was posted on tisdag, februari 11th, 2014 at 11:38 f m and is filed under Mejl från gården. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.